Kategoriarkiv: Uncategorized

Lite sköna klocklänkar

I brist på annat att göra drömde jag mig bort bland sköna klockor en stund. Eftersom jag sitter här med en fot jag inte vågar gå på innan jag skall till jobbet i morgon så har jag hunnit slösurfa lite idag och nu blev jag enormt sugen på en skön dinka på armen, mina gamla vrak står sig slätt mot de skönheter som finns därute och som inte minst presenteras på SIHH 2018 ett evenemang man antagligen bara kan drömma om.
Nåväl. Hittade ett par klockor som skulle sitta snyggt på mina handleder.

Länkar:
Zenith Flyback – sjukt cool dinka som skulle sitta som en smäck på min högerarm
Cartier Drive de Cartier
The Montblanc 1858 Geosphere – det blir knappast coolare än så här!

Traumamedveten omsorg

Tramamedveten omsorg - TMODe första dagarna den här veckan tillbringade jag på Kungsholmen, Piperska muren, deltagande i en kurs om tramamedveten omsorg (TMO) arrangerad av Uppdrag Psykisk Hälsa som är ett projekt hos Sveriges Kommuner och Landsting. Det är andra gången jag deltar i en utbildning arrangerad av Uppdrag Psykisk Hälsa och min erfarenhet från det första tillfället kvarstår, att man trots att man vänder sig till människor som arbetar inom, visserligen olika men ändå, samma område och med samma klientgrupp håller en nivå som i bästa fall kan kallas mellanstadienivå. Det slår dessutom igenom i den så kallade kunskap dessa utbildningar skall presentera. Jag tror att formatet är alldeles utmärkt, att föreläsa, med begränsat djup på grund av den begränsade tiden givetvis, men att den används på ett märkligt sätt och dessutom är det ytterst tveksamt att man ens försöker hålla sig till fakta vilket är bekymmersamt. Det smyger sig in till synes kanske oviktiga faktafel och framför allt så levererar man påståenden så att de framstår som sanningar men flera gånger slås jag av att det är påståenden helt utan klar vetenskaplig grund som bara passar bra in i det budskap man vill förmedla. Ett exempel är när föreläsaren pratar om tonåringars frigörelse från föräldrarna. Detta presenteras som att det per definition är en självklarhet att tonåringar har en psykologisk predestination att göra samma slags tonårsfrigörelse som den manifisteras i västerlänsk kultur. Det är här knappast troligt ur något perspektiv i frågan. Min åsikt är att det finns en naturlig frigörelse mellan barn och dess föräldrar eller kanske snarare representanterna för föräldrarna, för det skulle ju kunna röra sig om andra än de biologiska föräldrarna och kanske till och med representanter för föräldragenerationen i stort. Den här frigörelsen som är en del av resan mot att bli en vuxen individ är den då helt självklar i hur den manifesteras oavsett yttre parametrar? Nja, jag tror inte att den kommer att skilja så mycket i vid vilken fysisk ålder den inträder beroende på kultur och samhälle men hur den manifesteras i sina yttre och inre uttryck kommer definitivt att skilja beroende på kultur och samhälle. Det här kan ju knappast vara en revolutionär åsikt eller ett nytt tankegods på något som helst sätt utan det finns antagligen en hel del att läsa då en snabb sökning på nätet ger för handen att söka på frasen tonårsrevolten ur kulturellt perspektiv ger träffar länkade till Läkartidningen likaväl som Lunds universitet så om man vill kan man nog hitta både en och två och kanske fler olika tankar, vetenskapliga arbeten samt diskussioner om detta inom de psykologiska likaväl som evolutionärar fälten av vetenskap. Trots detta så är den här formen av utbildningar fullständigt impregnerade med uttalanden som tar avstamp i allmänt tyckande och i bästa fall de sämsta delarna av populärvetenskap av människor med akademiska examina i sin portfölj. Detta är otroligt irriterande att ständigt behöva höra dessa påståenden som kommer ur ett behov att få ihop sina antiintellektuella politiska önsketänkanden med en verklighet som inte riktigt vill acceptera dina förutfattade meningar. Nåja, ytterligare en utbildning att stapla på övriga. Det kanske kan komma till användning vid tillfälle men de gör ju tyvärr ingen skillnad i kunskap och kompetens, detta häpnadsväckande felaktiga antagande som är norm idag.

En bortkastad dag

Vaknar strax efter klockan fyra på morgonen efter bara ett par timmars sömn. Det är smärta som väcker mig och foten är svullen så huden stramar och sträcker på ett sällsynt smärtsamt vis samtidigt som mellanfotsbenet till stortån böjs i kramp på ett sätt jag inte riktigt varit med om tidigare. Så många gånger som den här smärtan har begränsat mig i drygt tjugo år så är detta nog en av de värsta nätter som jag har upplevt med en svårhanterbar smärta. I desparation över smärtan och svullnadens omfattning så tar jag det jag har att ta till då jag har slut på diklofenak så blir det ett försök med mitt thailänska liniment som står där i hyllan och är omöjligt att veta vad det skall användas till. Nu smetar jag in min fot med den starkt doftande smörjan och efter en stund är det omöjligt att bedöma om den stegrade smärtan beror på linimentet eller skulle ha varit ändå.
EFter att ha lyckats ta mig upp till köket så plockar Johan fram Arthrotec Forte och Violtaren T plus en tub Voltaren Gel. Jag sväljer ner en Arthrotec och smetar på Voltaren på foten och tar mig i säng, somnar och vakanr med en fot jag i det närmaste kan stödja på. Skönt. Vilken vändning, så snabbt, har nog aldrig varit med om det tidigare.

Det skulle vara så skönt att hitta en lösning på det här eländet. Om man visste vad det var, om det fanns en behandling, det drömmer jag om. Att det inte skall kunna gå att få hjälp av vården i Sverige är ju tråkigt men de nio år då jag försökte få hjälp med detta och kanske att få en utredning om vad det är för krämpa jag lider av har märkt min relation med vården för alltid. Jag tar inte vad som helst och den behandling som vården kan erbjuda är tyvärr inte seriös. En dag kanske jag kan hitta hjälp i något nnat land. Vi får se vad som händer, just nu gläds jag åt att jag har nästan ett och ett halvt dygn på mig innan jag måster vara på jobbet igen. Förhoppningsvis räcker den tiden för tillräcklig återhämtning för att kunna jobba.

Numismatisk start

50 ÖreMina första minnen av fascination för mynt var ganska tidigt i livet, jag skulle tro att jag var runt fem år när jag svalde en tredjedel av min veckopeng och min styvfar Rune utförde den inte helt eftertraktade uppgiften att gå igenom min avföring för att se att myntet kom ut. Den där femtioöringen sparade jag sedan i många herrans år efteråt då den skimrade i regnbågens alla färger efter ett dygn eller så i mitt mag- och tarmsystem. En djupblå skimrande bas på det blanka koppar-nickelmyntet. Sedan nöttes spåren av min magsyra bort och det där myntet försvann bland alla andra.
Sedan satt jag ibland och tittade på några gamla mynt som Rune hade liggande i en burk i en låda. Den där burken innehöll dessutm en Kronometer AB kronograf som jag använde till att klocka Ingemar Stenmark och de andra utförsåkarna i slalombackarna under Ingemars glansdagar. Det var några bronsmynt, antagligen en två- och en femöring bland annat. Sedan 1976 så köpte Rune minnesmynt till mig och Anders, det var femtiokronorsmyntet till minnet av ”Det kungliga bröllopet” ett mynt som jag tyckte var fantastiskt vackert, Sedan köpte han 1983 även minnesmyntet 100 kronor ”Sveriges riksdag tillbaka till Helgeandsholmen”. Jag minns de där myntet som man ibland tog fram och kände på och beundrade och vände och vred på myntet och tittade på de präglad detaljerna ur alla möjliga vinklar. Någonting med mynt fascinerade mig redan då. Vem hade kunnat tro att det skulle väckas till liv såhär många år senare?

Anaïs Nin – Albatrossens barn

Anaïs Nin - Albatrossens BarnEn bok som jag plockade upp på antikvariat någon gång på 90-talet. Boken är en av en bunt av skamböcker som jag införskaffat men sedan inte lyckats läsa. Den här hade ett bokmärke 48 sidor in och jag vet att jag lade den ifrån mig då det begav sig för att jag tyckte att den var intetsägande och tråkig. Nu har jag plockat ut sju av dessa som jag har satt som mål att läsa under 2018. Du kan se samtliga sju böcker på listan på http://casselbrant.com/wordpress1/2017/12/30/7-som-skall-slukas/. Den här gånger var jag betydligt mer mottaglig för boken, jag uppskattade den till och med en hel del. Den var lite lagom dekadant uppsluppen för sin tid men med en kärleksfull om något förvirrad bild v livet. En önskan att bryta de normativa borgliga levnadsreglerna för samtiden. Samtidigt med moderna ögon sett ganska oskyldig, men det är ju inte med samtidens ögon man skall bedöma boken kanske?
Boken har en märklig delning i två delar där den andra delen Kaféet känns som en helt egen berättelse och därför känns de två delarna som två separata berättelser som kunnat delas upp i två separata alster istället. Nåväl, nu har jag efter mycket om och men läst Anaïs Nin, eller Angela Anaïs Juana Antolina Rosa Edelmira Nin y Culmell som hennes födelse namn var, och det kanske händer igen en vacker dag då jag inte tyckte att det var lika trist som jag uppenbarligen gjorde på 1990-talet men jag kommer kanske inte aktivt att söka efter en ytterligare bok av Nin att ställa i biblioteket.

Anaïs Nin - Albatrossens Barn

Årets första bad

Har jobbat extra i Enköping lite drygt tre månader. Det kom en förfrågan i samma veva som jag behövde få in pengar till kvarskatten så det var väl bara att hoppa på. Ingen glamour att jobba som personlig assistent men det var riktigt roligt med en ny utmaning och det kändes bra. All have to come to an end och nu fick det vara nog. Om man arbetar med pedagogik så är det svårt att acceptera att lägga sig på olika pedagogiska nivåer på olika ställen. Det fanns ingen chans att jag skulle kunna bidra med någon av mina styrkor på det här extrajobbet och med tanke på att jag nu har nya arbetsuppgifter på mitt ordinarie jobb så är det bättre att jag lägger mitt fulla fokus där nu. Där kan jag driva utvecklingen framåt och bidra på ett kreativt sätt med min kompetens. Jag fattade mitt beslut att sluta i Enköping först i lördags så söndagen fick bli mitt sista pass. Det blev ett avslut i rehabbassängen, årets första bad. Den här veckan börjar med en kurs i Tramamedveten omsorg, så nu kör vi!

I badtagen

Veckans radarpar

Cuervo y Sobrinos och Ricoh MedallionVeckans radar par på mina handleder har varit min Cuervo y Sobrino och en Ricoh Medallion som har tickat på och gjort jobbet. Ibland behöver jag hålla koll på två tidzoner och därför bär jag ofta en klocka på varje arm. Mitt klockintresse har annars varit lite slumrande under en period då jag läst in mig mycket på numismatik och bullion men idag satt jag en stund och slösurfade på lite sköna klockrelaterade sidor när jag såg en länk om The Longines Avigation BigEye och kände att den tillsammans med en Bell & Ross BR V1-92 Black Steel skulle vara en drömkombination att få bära på handlederna. Är ju otroligt sugen på att ånyo få bära en kronograf på handleden någon gång igen, det var snart tjugo år sedan jag hade min Kronometer AB på vänster handled. EN fantastisk skön länk på HODINKEE som jag läste idag var en hyllning till rassliga gamla klockarmband från för, de som gav den där sköna känslan av mekaniskt liv och rörelse och som jag minns gav den där sköna känslan ihop med ett lagom slappt bilhandlarhäng på länken. Artikeln An Ode To Rattly Old Bracelets rekommenderas som klockläsning för dagen.

Neptune – Killer majestic Swedish steel is back again

På 1980-talet så var min kompis och namne Roland och hans band Neptune lite av en snackis i hårdrockskretsar. Alla hårdrockare tyckte ju att de var hur bra som helst och man väntade lite på ett genombrott för bandet. Det hände aldrig men många av oss som var med då har aldrig släppt låtarna och alltid undrat hur det kunde ha gått om Neptune hade fått ett skivkontrakt. Vi är ganska många runt om i världen som har spelat sönder ett antal kopierade kasettband med demo-tejperna på. Plötsligt får Roland efter lite sökande tag på mig och meddelar det mycket märkliga att efter alla dessa år så kommer deras låtar från 80-talet att släppas på CD och vinyl. Med originalillustrationen som var tänkt till ett album redan då. Det kan inte bli bättre än såhär helt enkelt. I år kommer plattan jag väntat på i drygt 30 år!

Killer majestic Swedish steel is back again

Neptune