Kategoriarkiv: One Moment in Time

Grisfot och öl

Det är runt jul 1996 eller 1997 och jag har lagat till grisfötter efter ett recept från Tåsjö. Receptet kommer från Manges mormor och jag har följt det slaviskt noggrant. Efter att ha inhandlat grisfötterna var nästa steg att raka borsten från svålen. När Mange och jag satt vid middagsbordet i full färd med den uppgiften kom Elsa in i köket och uttryckte skepsis men framför allt äckel inför vårt värv. Grisfötterna blev dock fantastiskt bra och detta var senast jag hade äran att få mumsa i mig riktiga hela grisfötter i saltlake och det är inte utan att jag kunde tänka mig att äta en rejäl talrik igen, med mandelpotatis och en kall öl till naturligtvis.

Äter egenlagad grisfot

Kungsholms Hamnplan 7 i vinterskrud 1999

Vinter. Det är 1999 och vi bor på Kungsholms Hamnplan 7. Efter att ha varit kungsholmsbo i elva år känns det som att jag är en del av stadsdelen eller att stadsdelen är en del av mig. Elva år känns idag inte alls som en så lång period, särsklit med tanke på att jag flyttade fram och åter mellan åren 1988 tills det att vi lämnade Kungsholmen 2001. Kungsholms Hamnplan 7 i vinterskrud.

Kungsholms Hamnplan 7
Klicka på bilden för en större bild

Självporträtt 1995

Elsa och jag hade tagit med oss Isolde till Kungsträdgården för att åka skridskor. Jag hade som vanligt tagit en massa bilder och när jag kom hem till lägenheten på Kungsklippan 11 så kröp min autistiska sida fram. Jag ville skicka filmen på framkallning med det fanns en liten snutt kvar av filmen och ingenting kunde få mig att lämna den oexponerad så jag fick plötsligt för mig att skruva på ett orange-filter, som jag använde till svart-vit fotografering, och så tog jag ett par bilder på mig själv. Eftersom jag hade färgfilm i kameran så blev ju kopiorna oandvändbara. Nu skannade jag in dem och plockade bort färgerna så att jag äntligen fick se dem som de borde ha sett ut.

Jag i december 1995

Jag i december 1995

Kings of Toys & Oils

Jag älskar den här bilden. Fuktig dag strax efter att jag hade flyttat in hos Johan och jag hade hittat whiteboard-tavlorna från tiden då jag och Nicke Junker fortsatte projektet Toys & Oils, med låtar som Queen of Nasty Habits och Hollywood Blond. Med den här bilden finns det åtminstone något minne från den tiden, de är inte så många annars, trots att vi gnetade på i nästan 2 ½ år från 2008 till 2010. Dessutom med en bas som ser ut som hårdrock. Kalasbild som jag funderar på att få förstorad och hänga på en vägg någonstans.

Hårdrock
Klicka på bilden för en större bild

Mästarinnan och jag

Under min tillbakablickande kategori ”One moment in time” tänkte jag bjuda på en dartrelaterad historia från 1992. Roslagstull sjukhus hade stängt och hela kliniken flyttade till Huddinge sjukhus och så all personal med den. Efter att ha smygit runt på avdelningen nattetid i ett par år så blev det arbete dagtid på avdelningen när vi kom till Huddinge. Efter ungefär ett halvår där så skickade min arbetsgivare mig och en kollega på kurs. Vi skulle lära oss vad vi utfört i praktiken i flera år, som ett 10 veckor långt avbrott i arbetet.
Det var många olika erfarenheter som samlades i klassen och det var en övervägande del unga människor. Tjugofyra år gammal var jag ändå inte yngst på kursen men övervägande delen av de deltagande var nog mellan tjugo och trettio. Hur som helst så blev vi ett ganska stort gäng som började umgås tillsammans även på kvällarna ch det blev en del roliga utekvällar med det här gänget. En av mina studiekamrater, Annica berättade att hon hade vunnit SM i dart och därmed blivit svensk mästarinna. Det triggade mig genast naturligtvis. Några år tidigare hade jag och en dåvarande kollega alltid med oss dartpilarna på krogen (läs svartklubbarna) och när vi hittade några spelsugna kombatanter så gick vi alltid därifrån med pengar på fickan. Så naturligt föreslog jag att Annica skulle erbjuda mig en match. Hon sa blankt nej. För tillfället valde jag att inte tjata på henne men den kvällen så såg jag till att lägga ner dart-setet i jeansjackan och jag tänkte inte lägga ifrån mig dem igen innan jag fått min match.

De följande veckorna ägnade jag mig åt att fiska ur Annica information om hennes dartspelande bit för bit. Varje gång fick jag ytterligare en liten pusselbit men jag var försiktig med mitt fiskande efter information och snart visste jag att hon hade pilarna med sig i väskan. Vid ett tillfälle kände hon att hon ville briljera lite så hon berättade att hon vid ett tillfälle hade vunnit över Stefan Lord vilket naturligtvis väckte min lust att spela mot henne än mer. Skulle jag vinna mot Annica så skulle jag ju ha vunnit mot den som vunnit mot världsmästaren. Det skulle kännas rätt bra för en enkel barhustler.

Egentligen visste jag inte hur bra eller dålig jag var egentligen. Jag hade ju aldrig provat klubbspel men samtidigt hade jag ju mött någon klubbspelare nu och då ute på mina hemmabanor och aldrig förlorat. Så mitt självförtroende var ganska bra och jag visste att jag behärskade konstarten psykningar till fullo även om det inte skulle fungera lika bra på en kvinna som en man. Man måste ju till syvende och sist uppträda som en gentleman, nu och då.
Veckorna gick och jag började tro att det aldrig skulle bli ett möte framför tavlan mellan mig och Annica. Så, sista veckan på kursen, med bara dagar kvar så hamnade vi ett gäng på Hirschenkeller (som låg lokaliserat på Regeringsgatan på den här tiden) fär att lyfta en bägare eller två. Jag bad en annan i sällskapet fråga Annica om hon hade sina dartpilar med sig och när hon svarade ja så föreslog jag glatt att vi kunde ta en match nu när vi var på ett ställe där det fanns darttavlor. Jag visste att hon skulle försöka komma undan men jag visste också att vårt sällskap inte skulle låta henne komma undan med det.
Så det blev match. Men det blev också ett antiklimax. Jag har varken förr eller senare vunnit så snabbt och så enkelt i dart. Men det var ändå en vinst. Efter den här utmaningen så spelade jag en tid senare mot en annan klubbspelare, i hans hem och på hans träningstavla. Jag vann då också. Nu när jag efter 25 års uppehåll plockade upp pilarna igen inser man hur mycket man har tappat och att man kanske skulle ha gett det en chans när man ändå spelade hyfsat. Hur bra man hade kunnat bli med regelbundet spel och träning får man aldrig veta men jag vårdar minnet av mina gamla segrar ändå.

23 maj 2009 – tio år har gått

Idag för tio år sedan så åkte failjen casselbrant och familjen johanssons till Botkyrka för att se på lite Hillclimb. Roligt minne. Kallt och blåsigt var det och det var en kamp att få upp barnvagnen med Karin för backen.

Ännu fler sköna bilder finns naturligtvis också att beskåda:
…flickr.com/photos/casselbrant/sets/72157618708246642/

På Hillclimb med familjen Johansson 23 maj 2009

På Hillclimb med familjen Johansson 23 maj 2009

På Hillclimb med familjen Johansson 23 maj 2009

På Hillclimb med familjen Johansson 23 maj 2009

Som rörmokare 2003

När jag satt och letade igenom lite gamla fotografier här för leden så hittade jag den här bilden nedan. Tagen mest troligt 2003 när jag och Manne fortfarande hade Södertörns EnergiCenter tillsammans. Vi har precis installerat en Thermia Duo i en villa någonstans i stockholmstrakten. Jag hade glömt bort den här bilden och det var faktiskt lite kul att se att det fanns några bilder från tiden som egenföretagare, det trodde jag inte fanns. Det var en fas i livet med både goda och sämre sidor men jag lärde mig ofantligt mycket under den perioden av livet.

I färd med en värmepumpsinstallation