Kategoriarkiv: Inlägg med seriealbumstitlar

Tintin i Kongo, eller Roland i Kenya?

Kenya - HarambeeSå mitt fösta dygn i Kenya är avklarat och det är fullt av olika intryck. Det blev andra gången jag anlände till Kisumu. Fösta inflygningen fick avbrytas ovanför Kisumu på grund av riktigt kraftigt regn och planet vände tillbaka till Nairobi. Vi fick vänta ett par timmar där innan nästa försök och en riktig ankomst till Kisumu.
På plats väntade Hellen och Rose på att plocka upp mig. Hellen hade frågat sin vän Rose om hjälp att skjutsa oss från flygplatsen hem. Det var en märklig billfärd hem. Inte så mycket för att det är vänstertrafik i Kenya utan mer för att Rose körde som en mycket gammal person. Hon höll en hastighet som pendlade mellan 31-39Km/h ibland använde hon vindrutetorkarna och ibland inte, vilket gav en väldigt blandad uppfattning om livet utanför bilen. Nåväl. Hem kom vi till sist.

Det var en lite märklig känsla att komma hem till sin egen lägenhet för första gången. Mitt eget ställe på en annan kontinent. Hellen hade gjort iordning så mycket hon haade kunnat och det saknas egentligen inget för att kunna använda mitt hem. Lite praktiska tillbehör till köket men kylskåp, spis, gasflaska och sovplats med myggtält var redan på plats.

Istället för kostsamma taxiresor så använder vi motorcyklar för att ta oss runt. Man stoppar en hoj och talar om var man ska och från Dunga (mitt ställe) till Kisumu city kostar det 50 bob (bob=slang för kenyanska shillings) enkel resa. Vilket är i stort sett ingenting i svenska örtugg och Riksdaler, närmare bestämt 4,08 SEK i just detta nu. Drygt fyra kronor för att få åka på en blandning av galna steniga landsortsvägar till ett myllrande Kisumu där trafikmiljön är minst sagt rörig, även en fransman skulle bli nervös här. Fyrtkts 125:or överallt, nästan alltid utan hjälm förstås. Stan är ett skönt tempo med människor och färger. Resan till och från stan är full av nötkreatur, får och löst folk överallt. Skönt avspänd inställning till alla, hakuna matata, polle polle, mos mos….

Kisumu in my heart

Kisumu in my heart

Kisumu in my heart

Plan 714 till Sydney

Efter förra veckans tur till Huddinge då jag var med Janne och kollade på en Hummer H2 som inte riktigt var vad den utgav sig för att vara så blev det en tur till Växjö för att hämta en bättre lämpad kandidat. Det blev en flygtur från BMA till VXO för att hämta en bil som Janne redan hade beslutat sig för att han skulle ha. Propellerplan är ju alltid lite kul.

ATR 72-500/600 - Flight TF752

Vi kom ner på förmiddagen och blev upphämtade av en kille från GP Motor med bilen i fråga. Vi åkte tillsammans till bilfirman och Janne gick som vanligt minutiöst igenom kärran innan vi gav oss av på en roadtrip tillbaka mot huvudstaden. Ett par korta stopp på vägen och ett lunchstopp på Big Wong i Vimmerby sedan var det rakt igenom de stora blöta snöflingorna på de hala vägarna. Direkt till jobbet efter turen så var det helt plötsligt vardag igen.

Hummer H2

Hummer H2

Janne på GP Motor i Växjö

Hummer H2

Les Bijoux de la Castafiore

24 oktober så hade jag en liten återblick till mitt första besök på Kungliga Operan i Stockholm tillsammans med Elsa. Vi såg Maria Stuarda och idag snubblade jag på ett fotografi som jag tog den kvällen. Eftersom det var en slumpartad händelse tänkte jag att jag ändå kunde lägga upp den här då det var så nyligen jag gjorde inlägget.

Elsa på Kungliga Operan

On a marché sur la Lune

West End Watch Co.Inte för att jag är någon Buzz Aldrin som sportar tre dinkor men idag satt det i alla fall en på varje handled. SOm en efterföljare till PG Gyllenhammar eller en Fidel Castro (även om den skojaren hade två Rolex på en handled). Visserligen har jag sålt av ett antal av mina klockor men ett par svarta ur på bruna läderband fick det bli idag i alla fall. Jag trivs med att bära två klockor samtidigt och det är smidigt att kunna sätta ett verk på en annan tidszon eller ställa den för att ta tid på något, eller bara för att det är snyggt.

Sprang på lite intressanta horologiska länkar under dagen också. Det brukar ju bli så när jag har något jag måste göra vid datorskärmen, att jag för att skingra tankarna eller bara hinna hitta en formulering som krånglar så surfar jag på det som har trillat in i mejl-korgen under dagen. Det ena ledde till det andra och det blev ett par intressanta länkar som jag passar på att lägga upp här då jag inte hunnit läsa igenom allt. Lättare att hitta det här än att bokmärka det.

Länkar:
Pilot watches: mastering the Hour Angle
The regatta watch: Race against time
Watches and Formula 1 – Episode 1
Watches and Formula 1 – Episode 2
Watches and Formula 1 – Episode 3
Watches and Formula 1 – Episode 4
Watches and Formula 1 – Episode 5
Vintage Eye for the Modern Guy: Bulova Moon Watch

Händer och klockor

Månen tur och retur

På klocksajten Hodinkee hittade jag en lite rolig artikel om ett event i London som Omega höll för att fira 60 år med sin Speedmaster-modell. På plats var Buzz Aldrin som bar en Omega Speedmastermånen 20 juli 1969. På bilden ser men Buzz bära tre klockor. På höger handled bär han en Omega Speedmaster som sig bör men han bär en mycket spännande kombination på vänster handled på ett choppat länkarmband i titan bär han en Omega X-33 tillsammans med en Omega De Ville Chronoscope. Fantastiskt coolt och nördig variant. Och med tanke på mängden bling som Buzz bär på handleder och händer måste man ju gilla gubben.

Buzz Aldrin

Koks i lasten

Umeå Fyllskytte Tour 1987Jag måste ha köpt den någon gång under 1985. En snygg sjösäck som jag egentligen inte visste vad jag skulle ha till men jag gillade den, lite kärlek vid första ögonkastet, något inom mig sa att det där var accesoaren jag behövde och den blev min. Idag kommer jag inte riktigt ihåg var jag hittade den men jag har för mig att det var någonstans i Klara Norra. Ett svagt minne säger mig att jag hittade den inne på Sko-Uno men jag är långt ifrån säker. Den låg väl mest och skräpade hemma innan den kom till riktig användning men sedan den dagen har min sjösäck varit en trogen följeslagare i diverse sammanhang. Vem kunde ana att vi fortfarande hänger ihop efter 32 år.

Första äventyret tillsammans blev i månadsskiftet april maj 1986 då jag fick packa min väska med kläder och söka nattlogi hos min arbetskamrat, eller jobbarpolare som jag nog sa då, Perre Svensson på Skånegatan 75. Jag kommer ihåg att frågade honom om jag fick sova över ett par tre dagar innan jag hittade något annat men jag blev kvar till september då jag ryckte in i lumpen, mer eller mindre.
Allt jag hade att klä mig i den sommaren 1986 var det som jag hade packat i säcken, det var allt.

2:a Pluton - 7:e Specialkompaniet AF1
2:a Pluton – 7:e Specialkompaniet AF1

Så blev det då dags i september 1986 att göra militärtjänst. Jag förberedde mig genom att snagga håret och packa min sjösäck igen. Min avfärd mot Boden och Arméflyget skedde i samband med min mors födelsedag och av någon anledning hade jag ett gäng burk starköl kvar efter någon tillställning. Jag minns att släkt från Borlänge hade med sig Gustafskorv. Jag fick med mig en ring korv och ölen med min övriga packning i säcken. När jag satt ensam i hytten på tåget vid Stockholm Central så kom det in en kille och satte sig mitt emot mig där därinne vid fönstret, han tittade på mig en stund och konstaterade lite trevande att för honom var det första gången. Jag tittade på honom och berättade att det var det för mig också. Hans blick flackade mellan sjösäcken som låg uppe på bagagehyllan och på min frisyr. Fram och tillbaka ett par gånger innan han berättade att han trodde att jag var en yrkesmilitär.

Jag frågade honom om han gillade korv. Han sa ja så jag hivade ner säcken och plockade fram starköl och korv. Det var mitt första möte med Robban Elfving.

2:a Pluton - 7:e Specialkompaniet AF1
2:a Pluton – 7:e Specialkompaniet AF1

Efter 10 månader tillsammans i Boden så kom jag tillbaka till Stockholm sommaren 1987. Jag jobbade fortfarande på Ahlsell VVS i Södra Hammarbyhamnen och nu när jag hade varit borta och försvarat landet hade nya kollegor dykt upp på företaget. Bland annat ett par mer eller mindre vapenkåta killar, Robban och Greger som mest pratade vapen på dagarna. Robban hade sin morfar boende ett antal mil utanför Umeå och han och de andra jaktintresserade byborna hade en egen skjutbana. Nu var ju planerna snart igång. Vi skulle upp till by och skjuta lite jaktgevär. Planerna utökades och plötsligt var vi en full bil med ungdomar, öl och skjutvapen.
Vad kan gå fel?

I sista sekund ställde Greger in. Han skickade dock med ett meddelande med Robban att Greger hade precis monterat på ett nytt sikte och att han ville att jag skulle ta med hans bössa och ställa in siktet ordentligt. Det rann några liter öl under den där resan. Öl och kaliber .30-06 Springfield var temat och packningen fick plats i säcken. En vacker dag när andan faller på kanske jag berättar mer om den resan, men antagligen inte.

g.r.c. - Gunnar Roland Casselbrant
g.r.c. – Gunnar Roland Casselbrant, min signatur under några år

Sedan stuvades den undan, sjösäcken. Den kom till heders ibland men mest låg den längst ner i garderoben och plockades bara fram sporadiskt. Men sedan började behovet uppstå igen. Som säljare ute på vägarna bodde vi ofta på hotell men framför allt på vandrarhem runt om i landet och de senaste fem åren har säcken hängt med på olika HVB-hem i Stockholm och Västerås. Tygmärkena har börjat ramla av och det börjar lossna i sömmarna nu.
Det senaste bidraget till alla namnet på säcken blir det sista. Den skall pensioneras nu. När en värdig ersättare har hittats, någon gång under året, då säger jag tack för de här åren till en trogen kamrat.

Mr. Cool 2016
”2016 Du är Mr Cool fortfarande” – Kristina Botros

HKP3, HKP6, HKP9 och DRIVM. & SIGNM.
HKP3, HKP6, HKP9 och DRIVM. & SIGNM.

Briljanta bravader (idag för tio år sedan)

Idag är det tio år sedan jag och min bror Anders tillsammans med Perre och Nicke klev in i en replokal i Nacka för att spela musik, utan någon riktig plan för hur det skulle gestaltas. Själv hade jag aldrig muciserat tidigare i mitt liv (förutom någon kaotisk ABF-kurs i akustisk gitarr för länge länge sedan). Det här var ett år när Anders flyttade åter till östkusten efter en herrans massa år på västkusten och Perre började jobba som säljare hos mig på Södertörns EnergiCenter, samtidigt som Anders i samband med flytten också började jobba hos Nicke.

Jag har ingen aning hur mycket de andra grabbarna hade snackat innan om detta men jag kommer tydligt ihåg när Perre sa: ”-Nu när Andres jobbar med Nicke borde vi ju dra ihop ett band och börja lira ihop!”
Det var i mina öron en lysande idé men jag förstod inte alls att det i Perres fråga även innehöll en fråga eller ett önskemål om mitt deltagande, så jag svarade honom att det lät fantastiskt att de skulle börja spela tillsammans.
Perre tittade på mig och sa att jag var inbegripen i planen om ett band. Naturligtvis protesterade jag med argumenten att jag både var tondöv och aldrig kunnat bidra med något i musikaliska sammanhang. Det behövdes dock inte många sekunders övertalning från Pers sida för att få min fåfänga och mitt ego till att straxt ha beställt en bas från Thomann. Det gick fort!

Väl i replokalen så hittade Nicke en låt som han tyckte var lämpligt material för mig att börja med som tondöv och nykläckt basist. Sextondelar. Man tackar.
Efter första repet var jag helt slut i höger underarm; mjölksyran fyllde varenda muskelfiber.
Efter detta första tillfälle så fortsatte våra musiksessioner varje onsdagskväll. Väldigt sart så började vi skapa egna låtar och alla bidrog på olika vi i skapandeprocessen och det var en mycket rolig och positiv period i mitt liv.

Le ciel est rouge sur Laramie

Jag och min kollega Mosa bestämde oss för att göra något roligt tillsammans då han tyvärr slutar på jobbet till nyår valet föll tillslut på att skjuta pistol. Jag har i många år till och från funderat på att börja skjuta pistol men det har stannat vid tankar och att jag sensta för några år sedan letade runt om information på nätet om olika skytteklubbar i Stockholm. Efter att ha skjutit allt från K-pist m/45 och KSP 58 under militärtjänsten till jaktvapen (en vacker dag kanske jag berättar om skytteresan till Umeå 1987) och hagelbrakare i en massa olika sammanhang, men aldrig pistol. Nu skulle det dock bli av och vi tog oss ut till Västberga och The Target för att prova på lite olika kanoner. Det blev lite blandad kompott av vapen och kalibrar.
Vi startade med Hämmerli X-esse, Glock 17 samt Glock 19 för att sedan trappa upp och sluta med .357 Magnum, .44 Magnum och till sist en Ruger Super Redhawk .454 Casull.

Till min egen stora förvåning så skjöt jag bättre än vad jag hade förväntat mig och det känns som att det skulle vara kul att göra verklighet av skyttedrömmarna. Att börja med kaliber .22 stör mig inte det minsta. Min favoritkaliber 9mm finns att hitta i samma modeller så det skulle kunna vara en lösning. Hur som helst så var det en mycket trevlig upplevelse som gav mersmak.

The Target Shootingrange

Mosa avlossar en Magnum 44

Jag siktar in mig med en Ruger Super Redhawk .454 Casull

Mosa på The Target Shootingrange

Högt spel i Bretzelburg

Driftsättning av värmepump på fredagar har jag ånyo utsatt mig för.
Man skulle ju kunna säga:
«-Att man aldrig lär sig!»
Men den här gången var det en leverans som skulle komma på måndagen som dök upp fredag lunch.
Logistik. Det är inget för svenska transportföretag och speditörer, det skall man ha klart för sig.

SAABslut

LaabanOm man hade varit vidskeplig hade man kunnat tro att det var fredagen den trettonde och inte den åttonde igår. Som ni ser på bilden så är Laaban inte längre frisk, påkörd i sidan med en totalhavererad framvagn får vi se vad försäkringsbolaget anser om reparation eller inte. Så nu måste man lösa bilfrågan akut, Putte väntar på en ny ABS-box som dröjer 3-5 månader, och har körförbud under tiden. Kunde vara bättre på bilfronten med andra ord. Får försöka låna en ride någonstans.

Herf

I tisdags (5), var jag på min första herf. På M/S Gerda träffades vi en 11-12 snubbar och rökte och talade cigarr i några timmar.
Det var riktigt riktigt trevligt.