Kategoriarkiv: En kort rapport

Solen står högt vid ekvatorn

En stilla lördag i Kisumu. Jag sitter i divanen och tittar på fotboll från Zambia efter att ha sorterat och kopierat foton, planterat om lite växter och rökt en Matilde till morgonkaffet. Efter att lyckats ränna mig ordentligt i nacken i torsdags efter att ha vandrat omkring i flera timmar och tittat på lediga tomter att kunna bygga på i framtiden så tar jag det lite försiktigt idag, only mad dog and Englishmen are out in the midday sun gäller i allra högsta grad fortfarande, kanske inte så mycket här men det är en utomordentlig tumregel för en vit utböling.

Den här resan till Kenya har varit händelserik, Nyombo och en resa in i kulturen hos Hellens folk Luo-stammen. Hellen har dessutom efter aatt tidigare konsekvent ha vägrat att dansa med mig upptäckt något nytt efter tisdagens Nyombo-cermoni, ”Sheriff really know how to dance, he don’t step on womens feet”, ibland går fördommarna åt båda håll, kanske mer alltid än ibland faktiskt. Lägenheten har fått ett par tavlor till på väggen och det är snart en så komplett lägenhet det kan bli. Steg för steg, mos mos, så kompletteras med vad som behövs. Ett hem.

Från Uppsala till Nairobi

Idag lämnar jag Sverige för Kenya ytterligare en gång. Min flytt till Uppsala är nästan klar och min taklampa hängdes igår upp tillsammans med Erika som var här på besök. Erika sa att min lampa var tacky och med tanke på att jag själv tyckte att den passade perfekt i rummet så antar jag att min inredninsstil är tacky. Hur som helst. Det blev bra mycket mer hemtrevligt. Nu Kenya.

Tacky interiör

Två år – ett liv

Ibland är två år den längsta tiden i världen. Ibland går det fort som gatan. Men nu är ju tiden en helt abstrakt upplevelse och företeelse. Tyvärr. Mode, känslor eller vem vet vad. Men nu står jag här i en helt annat framtid än den som skulle ha blivit. Enligt vissa fysiker så kan storheter ta ut varandra. Jag tror snarare att två storheter kan förinta varandra. Hur som helst så sitter jag här efter snart 36 timmars vakenhet och försöker hitta en anledning att sova. Ingen kan någonsin hitta den där anledningen. Så jag sitter här, och sitter,

Prokastinering

Att flytta till Uppsala under februari gick ju inte riktigt som planerat. Med målsättningen att ha flyttat färdigt under månadens gång så tackade jag till allt jobb jag kunde ta på resans gång och det har blivit arbetspass nästan varje dag, och natt. På grund av att lägenheten inte hade blivit flyttstädad så kunde jag inte börja flytta in innan städfirman var färdiga med sin insatts. Så i praktiken hade jag tre veckor på mig med av det gick ju inte som sagt. Nu hoppas jag att jag skall vara klar innan tionde mars i alla fall. Vi får väl se hur det går med det.
Eftersom jag fortsätter jobba intensivt även i mars så blir det en utmaning hur som helst. Just nu önskar jag mest att komma i ordning i lägenheten, även om det minst sagt känns lite vemodigt att lämna farmen och Johan efter dryga fyra år.

Ingen Alfa på gården

Min senaste Alfa Romeo blev fullständigt demolerad av en kommunal snöröjare i Nynäshamn på min egen födelsedag. Naturligtvis så placerar Nynäshamn kommun ut någon med minimal känsla för ansvar och med obefintligt omdömme att köra en stor tung traktor med skopa. Det är ju därför vi har kommunala tjänster, för att avlöna människor med minimala förutsättningar att bidra till samhället med skattekronorna kommunen beslagtar av oss.

Så nu när min underbara Alfa är skrotad så har det blivit en Audi. Vi får väl se hur länge den hänger med.

Audi

Escaping the farm

Efter några år i Roslagen förflyttas mitt nattläger till Uppsala. Staden jag inte förstår mig på. Staden som härbärgerar konungars gravar men där människorna cyklar oironiskt i parti och minut. Nu blir denna plats mitt hem för ett år. Livet tar och livet tar. Att försöka inreda ett minimalt antal kvadratmetrar här samtidigt som jag helst skulle vilja inreda kvadratmetrarna i Kenya. Hela februari har varit kaos på grund av för mycket arbete och försenad inflytt. Nu sitter jag hemma med ett glas vin (varför sitter jag inte i Kenya med en flaska av det alldeles för söta och nästan odrickbara 4th Street?) och eftersom jag inte vet vad eller hur mycket jag har ätit under helgen så önskar jag mig en liten sötsak men inget finns tillgängligt nattetid i skogarna i Roslagen. Det kanske blir skillnad i Uppsala?

Döden hälsar på igen

Döden är bara ränseln som vi lägger av
vid vägens slut
en blygrå skugga
som smälter ner i ljuset

Döden är bara ränseln som vi lägger av
vid vägens slut
en blygrå skugga
som smälter ner i ljuset

Klicka här för hela Karl Vennbergs dikt.

I oktober gick Lena R hastigt och oväntat bort och förra veckan så fick jag besked om att Reine Alexandersson avlidigt i sviterna av en stroke. Ibland är livet lite extra orättvist. Reine och hans bror Roland fick chansen till musikalisk upprättelse när de härom året fick chansen att äntligen, 35 år efter inspelning, fick ge ut de demoinspelningar som fortfarande hade ett visst rykte runt om i hårdrockskretsar i världen. I år skulle Neptune spela på festivalet och äntligen få möta publiken igen. Nu blir det nog inte så. Även om jag skulle vilja se att Neptune fortsatte, även utan Reine, så minns vi nu de klassiska Neptune-låtarna med Reines karakteristiska röst.

Neptune – Life Power

Tiden efter Neptune fortsatte Reine att lämna musikaliska fotavtryck och ett av de charmigaste avtrycken är det här spåret:
JAR – Grown up in the City

För mig är nog den bästa inspelningen med Reine fortfarande den här käftsmällen till dänga:
Neptune – The Horse

Vila i frid Reine.

Rapport från ett vinterland

50 ÖreEfter tjugo års uppehåll så har jag återigen yrkesmässigt hamnat inom missbruksvården. Nu på HVB- och behandlingshem. Det känns initialt riktigt bra hos min nya arbetsgivare och det känns som att mina gamla kunskaper kan dammas av och återanvändas igen. Efter ett pass i Uppsala över natten så stannade jag på lördagen till på Myntmässan i Mårsta (här finns en bild från mitt Instagram-flöde). Det är Sigtuna Myntklubb som anordnar mässan och jag hade velat besöka den redan förra året men det blev då aldrig av. Nu fick jag chansen att fylla min 2-kronorssamling med ett par fina exemplar. Det var trevligt att avsluta veckan med något annat än arbete och eftersom januari har varit den rörigastte månade på mycket länge när det handlar om arbete så känns det fantastiskt skönt att ha kommit vidare till nästa steg så att jag nu kan fokusera fullt ut på den kommande flytten.