Kategoriarkiv: Den casselbrantska bokhyllan

Time Keeper – Mitch Albom

Time Keeper - Mitch AlbomDen här boken köpte jag på Tuskys i Kisumu för att ha något att läsa på resan från Kenya till Gambia. Jag köpte ett par böcker för att ha med på resan men när jag sedan packade min väska så fick jag bara plats med en bok, den tunnaste av de två, som jag sedan glömde i tråget vid säkerhetskontrollen redan på Arlanda flygplats så där stod jag plötsligt utan att ha med mig någon läsning alls. Så jag behövde verkligen hitta något att läsa och efter noggrannt botaniserande så fick det bli Time Keeper av Mitch Albom utgiven på Hyperion förlag. En bok om tid passar ju en klockintresserad som handen i handsken och jag uppskattade verkligen den här berättelsen.
Boken handlar om mannen som uppfann tiden, eller rättare sagt som började mäta och dela upp tiden och hur Gud straffar honom då konsekvensen är att människorna inte längre klarar att uppskatta det liv Gud har gett dem utan ber om mer eller mindre tid oavbrutet. Det är naturligtvis en betraktelse som är på kornet. Som svensk, klockbärande och närmast anal när det kommer till att hålla tider och att andra skall hålla tider så har detta också varit en av mina kulturella svårigheter i mötet med en kontinent där det mesta går efter African Maybe Time. Vi får parallellt följa två personer som ber om mer tid eller mindre tid, försöker stoppa tidens gång och är som vi alla är mycket upptagna av tidens gång. Berättelsen hade ett intressant upplägg och jag blev så pass berörd av den här historien att jag blev förvånad och det var med saknad jag slog igen pärmarna på den här lilla berättelsen om ett stort ämne.

1001 Armbandsur – Martin Häußermann

1001 Armbandsur - Martin HäußermannMartin Häußermann har sammanställt en rejäl samling av armbandsur från 1925 till nutid (den här upplagan är från 2006) katogoriserade i olika klasser och användningsområden. Det är en fantastisk sammanställning på många sätt men jag kan ibland tycka att det är en väldig övervikt av vissa märken, visserligen av välkända och viktiga tillverkare, som begränsar utvalet av de mindre tillverkarna, även om det finns många fina alternativ. Kategoriseringarna i Herrarbandsur, Kronografer, Flygarur, Dykarur, GMT- & världstidsur, Armbandsur med alarm, Tourbillonur, Kalenderur och Repeterur fungerar alldeles utmärkt och det är ett bra referensverk att börja med i biblioteket om man är intresserad och vill ha ett brett utbud i de olika kategorierna att lära sig mer om och av. Jag återvänder gång på gång till den här volymen och det är den av mina böcker om horologi som jag bläddrar i otvivelaktigt mest. Oftast bara för att roa mig och titta på olika alternativ i de olika kategorierna. Svag som jag är för böcker som fungerr som referensverk så har det här blivit en självklar volym i bokhyllan. Ofta läst och bläddrad i och ger ett gott värde. För den som nyligen har upptäckt ett intresse för klockor och kan räkna upp Rolex, TAG Heuer, Breitling och något eller några märken till så kommer den här boken att öppna upp ögonen för en mängd nya märken och tillverkare men också visa att det finns så mycket fler kvalitetsur, dessutom med historiskt värde, som alternativ till de stora elefanterna.

Le Franc & Le Semeuse

Le Franc Min första bok om numismatik blev en bok med fokus på Frankrike. Kanske inte det jag än så länge fokuserat så hårt på i min lilla myntsamling men det finns ett par franska mynt i samlingen och framförallt så är det det klassiska motivet La Semeuse som har lockat mitt öga. Det började egentligen med min smak för de amerikanska motiven Standing Liberty och Walking Liberty som ledde fram till att jag hittade La Semeuse. Formgivet av Louis-Oscar Roty och i min samling har jag valt 5 Franc-valören och de två fina exemplaren jag har är från 1964 och 1965. Jag har ju smak för lite större mynt, vilket jag får skylla på min sviktande gubbsyn, och i 5 Franc-valören är diametern 29mm och andelen silver är 835 tusendelar av 12gr totalvikt. Beslutet att skaffa boken kom sig av att jag hade införskaffat min första La Semeuse och ville få en kunskapsgrund om myntet ifråga. Den gamla sanningen Köp boken först och myntet sedan! är verkligen en tumregel att hålla sig till. Boken ger all information om antal präglade mynt, olika differanser i prägling, prisbilder i olika skick men framförallt exempel på vad som krävs för olika nivåer av graderingar. Att texten är både på franska och på engelska gör den fullt begriplig även för mig som inte läser franska alls. Som sagt så är en bra bok inom det fält av samlandet som man ägnar sig åt helt nödvändigt och den här boken kom i samlingen på grund av egentligen endast ett mynt men det är också både avkopplande och underhållande att bläddra planlöst i boken för att lära sig om andra mynt och göra nya upptäckter.

La Semeuse - 5 Franc

Dödahavsrullarna, svenska översättningen

Dödahavsrullarna - Bibelsällskapets FörlagDen svenska övesättningen av Dödahavsrullarna som jag fick i julklapp i julas av mamma. Redaktör för bilen är Mikael Winninge men det är ett antal översättare som varit inblandade naturligtvis. Den här volymen kommer att användas i främsta hand som referenslitteratur. Det här kommer att vara en bok som det kommer att bläddras i framöver. Att jämföra texter och att läsa dem fristående, så det kommer att vara både referensvolym och en fantastisk källa till bibliska texter. Mycket intressant och jag kommer att tumma på bland sidorna. Verkligen en bok som känns skönt att bara ha i bokhyllan nära till hands när man vill slå lite i den. En praktvolym i det casselbrantska biblioteket.

Döden är bara…

Döden är bara ränseln som vi lägger av
vid vägens slut
en blygrå skugga
som smälter ner i ljuset

döden är bara plogen
som vänder livets mylla
det hårda rågbrödet
som håller våra tänder rena

döden är bara överlöparen
som visar oss vägen
en desertör
som ger oss lösenordet

döden är bara törnsnåret
kring genomlysta blommor
det mörka smycket
som ger oss tillträde till festen

– Karl Vennberg

Øvre Richter Frich – Lucifers öga

Det här är ännu en bok från min lista över böcker som jag föresatt mig att läsa under 2018. Den så kallade skamlistan, med böcker som införskaffats men sedan blivit liggandes olästa eller halvlästa i bokhyllan. Den här boken är lite rolig, jag hittade den på något antikvariat eller på något bokbord och köpte den enbart på författarens namn. Øvre Richter Frich är ju ett namn som väcker nyfikenhet och jag hade aldrig hört talas om den här norske författaren son producerade ett stort antal böcker under sin karriär. Lucifers öga, Lucifers øie är ju en titel som tillsammans med författarens namn gjorde att jag kände att den här volymen ville jag bara ha i min bokhylla. Lucifers öga är en bok i serien om Jonas Fjeld, en norsk läkare och brottsbekämpare och jag har i mina efterforskningar hittat totalt 21 titlar i bokserien om Fjeld. Den här titeln är skriven 1920 men min översättning är utgiven 1958 och på många sätt borde den här texten ha känts obsolet redan då. Rasistiska stereotyper är regel i boken och kvinnosynen är också den tidstypisk. Detta är dock faktiskt bara tidsmarkörer, det som störde mig betydligt mer var bristerna i historien. Den gode Øvre Richter Frich har rafsat ihop den här kriminalhistorien med viss brådska. Detaljer som är viktiga hafsar han förbi när han inte kan ämnet. Som när hjälten skall kasta sig iväg i ett flygplan men motorn inte startar och författaren nöjer sig med att en vital del i motorn saknades. Det är riktigt dåligt. Inte många sidor senare när luftfärden väl är igång så visar den bäste Øvre att hans kunskper om skjutvapen är obefintliga likaså. Hela boken känns slarvigt ihopkommen och jag har nog inte läst någon kriminalroman som varit så här uselt skriven sedan jag läste Maria Lang för första och sista gången någon gång på 1980-talet.

Historien i sig är riktigt dålig. När man listat ut författarens hela upplägg redan första ¼ så är det kanske inte så mycket arbete bakom arbetet. Fortfarande är Øvre Richter Frich Lucifers öga kanske litteraturhistoriens coolaste kombination av författarnamn och boktitel någonsin.

Øvre Richter Frich - Lucifers öga

Harens år – Arto Paasilinna

Harens år - Arto PaasilinnaJag fick den här pocketen i min hand av min gamla kamrat och vapendragare Bjarne för en tio elva år sedan då vi hade en återträff efter att inte ha setts på nästan lika många år. Bjarne rekommenderade den varmt och jag har haft den legande i först mitt sängbord och sedan flytten hit i bokhyllan och jag vet inte rikigt varför jag inte har kommit till skott och läst den förrän nu men nu är det gjort. Efter att ha läst Voltaires Candide så gav det ett igenkännande leende när jag plöjde Harens år av Arto Paasilinna (Brombergs förlag) och det är på många sätt många beröringspunkter mellan de två olika böckerna. Historien om Vatanen och den hare som han slår följe med är en charmig sak från första kapitlet till det sista men skall man finna någon kritik så skulle kanske historien vunnit på att stryka två av de fantastiska bihistorierna och ägnat utrymmet åt att måla miljöer och känslor med en mer detaljerad pensel men det är ändock en marginalanteckning för det är en mycket rolig och charmig berättelse. Det avslutande kapitlet är som grädde på moset av historien och det var trevligt att jag äntligen tog tag i att läsa den. Att det faktiskt blev så att jag äntligen läste den beror på att jag blev så inspirerad av Erikas trevliga sätt att anteckna vilka böcker hon läst under året i sin konstnärligt hållna anteckningsbok och hennes Instagram-bild på böckerna hon läst under det gågna året, vilket ledde till min lista över böcker som blivit liggande och som jag siktar på att läsa under året.

Voltaire – Candide

Voltaire - Candide, eller optimistenDet här var fantastiskt rolig läsning. Tempot kan näsrmast beskrivas som halsbrytande och det sparas inte på krutet här inte. Ingen mänsklig svaghet är för usel för att döljas. I raketfart får vi hänga med Candide genom halshuggningar, skeppsbrott och jordbävningar med mera genom med den ständiga förhoppningen att hitta det goda hos människan. Det onda behöver inte ens skrivas oss på näsan vi ser det i ögonovrån helt oförblommerat genom hela resan. Det är en fantastisk resa på alla sätt. Optimisten Candide är säker på att hans läromästare Pangloss, som undervisar Candide i metafysisk-teologisk kosmo-tramsologi säger ”Följdaktligen har de som hävdat att allt är väl pratat strunt: de borde ha sagt att allt är till det bästa.”. Den naive Candide försöker också se på värden med detta perspektiv, aatt allt är till det bästa. Det gör hela hans liv till en enda lång försvårad kamp och plåga men han upprätthåller sin optimistiska tro. Mäster Pangloss lära, hela vägen.
Vad kan man säga?
Läs den! Kul bok, du kommer inte att ångra dig men den kommer inte att förändra ditt liv.

Anaïs Nin – Albatrossens barn

Anaïs Nin - Albatrossens BarnEn bok som jag plockade upp på antikvariat någon gång på 90-talet. Boken är en av en bunt av skamböcker som jag införskaffat men sedan inte lyckats läsa. Den här hade ett bokmärke 48 sidor in och jag vet att jag lade den ifrån mig då det begav sig för att jag tyckte att den var intetsägande och tråkig. Nu har jag plockat ut sju av dessa som jag har satt som mål att läsa under 2018. Du kan se samtliga sju böcker på listan på http://casselbrant.com/wordpress1/2017/12/30/7-som-skall-slukas/. Den här gånger var jag betydligt mer mottaglig för boken, jag uppskattade den till och med en hel del. Den var lite lagom dekadant uppsluppen för sin tid men med en kärleksfull om något förvirrad bild v livet. En önskan att bryta de normativa borgliga levnadsreglerna för samtiden. Samtidigt med moderna ögon sett ganska oskyldig, men det är ju inte med samtidens ögon man skall bedöma boken kanske?
Boken har en märklig delning i två delar där den andra delen Kaféet känns som en helt egen berättelse och därför känns de två delarna som två separata berättelser som kunnat delas upp i två separata alster istället. Nåväl, nu har jag efter mycket om och men läst Anaïs Nin, eller Angela Anaïs Juana Antolina Rosa Edelmira Nin y Culmell som hennes födelse namn var, och det kanske händer igen en vacker dag då jag inte tyckte att det var lika trist som jag uppenbarligen gjorde på 1990-talet men jag kommer kanske inte aktivt att söka efter en ytterligare bok av Nin att ställa i biblioteket.

Anaïs Nin - Albatrossens Barn