Författararkiv: Casselbrant

Vi var sämst på plan

Hammarby IFEn av de sämsta fotbollsmatcher jag har sett i mitt liv. Hammarby går ut i ett derby där hjärta, smärta, kamp och vilja är allt, och gör ingenting. Efter första halvlek känner jag ingenting. Det är blankt i känsloregistret. Mitt lag vill ingenting. Två spelare kommer undan med sin insats och det är Jeppe Andersen och Kossounou Odilon. Däremot så är det underprestation från i stort sett samtliga övriga spelare. Darijan Bojanic är usel, har också så varit i tidigare matcher. Tim söderström har likaså varit usel så här långt. Alexander Kacaniklic håller inte allsvensk nivå och verkade närmast rädd för att spela ett stockholmsderby. Jean Carlos de Brito som varit en fantastiskt positiv överraskning tidigare var helt anonym och såg ut som en rädd hare på fotbollsplanen.Vi får hoppas på en positiv utvecklingskurva. David Fällman förvånade inte med sin bleka insats eftersom han varit direkt dålig i de tidigare cupmatcherna också. En som dock gick ner sig från tidigare insatser i Svenska cupen var Mads Fenger som inte alls hittade rätt idag, men en dålig insats kan ursäktas, om den inte sker i ett derby som idag!
Det finns bara ett godkänt idag, och det är tifo-gruppen. Enkelt men med klass. Se och lär Bajen! Era supportrar i grönt och vitt är bättre än klubben idag.

Det var på det stora hela en usel fotbollsdag. St Pauli fick stryk med 0-4 mot Hamburger SV och Gor Mahia FC med samma siffror i cupen mot Zamalek SC. En usel fotbollsdag med andra ord.

Prokastinering

Att flytta till Uppsala under februari gick ju inte riktigt som planerat. Med målsättningen att ha flyttat färdigt under månadens gång så tackade jag till allt jobb jag kunde ta på resans gång och det har blivit arbetspass nästan varje dag, och natt. På grund av att lägenheten inte hade blivit flyttstädad så kunde jag inte börja flytta in innan städfirman var färdiga med sin insatts. Så i praktiken hade jag tre veckor på mig med av det gick ju inte som sagt. Nu hoppas jag att jag skall vara klar innan tionde mars i alla fall. Vi får väl se hur det går med det.
Eftersom jag fortsätter jobba intensivt även i mars så blir det en utmaning hur som helst. Just nu önskar jag mest att komma i ordning i lägenheten, även om det minst sagt känns lite vemodigt att lämna farmen och Johan efter dryga fyra år.

Hammarby IF – Varberg BOIS 3-0

Så var det dags för säsongens första fotbollsmatch. I år ingår matcherna i Svenska cupen i säsongskortet, så det var ingen tvekan att ta sig till Tele2 Arena för att se Bajen tvåla till Varberg BOIS. Nu är säsongen äntligen igång och det känns skönt att ha fotbollen att rensa hjärnan med igen. Men visst saknar man redan Kennedy.

Hammarby IF - Varberg BOIS

Ingen Alfa på gården

Min senaste Alfa Romeo blev fullständigt demolerad av en kommunal snöröjare i Nynäshamn på min egen födelsedag. Naturligtvis så placerar Nynäshamn kommun ut någon med minimal känsla för ansvar och med obefintligt omdömme att köra en stor tung traktor med skopa. Det är ju därför vi har kommunala tjänster, för att avlöna människor med minimala förutsättningar att bidra till samhället med skattekronorna kommunen beslagtar av oss.

Så nu när min underbara Alfa är skrotad så har det blivit en Audi. Vi får väl se hur länge den hänger med.

Audi

Escaping the farm

Efter några år i Roslagen förflyttas mitt nattläger till Uppsala. Staden jag inte förstår mig på. Staden som härbärgerar konungars gravar men där människorna cyklar oironiskt i parti och minut. Nu blir denna plats mitt hem för ett år. Livet tar och livet tar. Att försöka inreda ett minimalt antal kvadratmetrar här samtidigt som jag helst skulle vilja inreda kvadratmetrarna i Kenya. Hela februari har varit kaos på grund av för mycket arbete och försenad inflytt. Nu sitter jag hemma med ett glas vin (varför sitter jag inte i Kenya med en flaska av det alldeles för söta och nästan odrickbara 4th Street?) och eftersom jag inte vet vad eller hur mycket jag har ätit under helgen så önskar jag mig en liten sötsak men inget finns tillgängligt nattetid i skogarna i Roslagen. Det kanske blir skillnad i Uppsala?

Vi är i det sluttande planet…nu…

Det finns en gräns för när vansinne får styra våra liv och när det får styra de politiska handlingarna som styr våra liv utifrån. Vänstern har nu tagit så mycket kulturell mark att det börjar bli svårt att andas. Av någon anledning så är det nu helt comme il faux i den amerikanska universitetsmiljön att resa sig upp och lämna föreläsningar, protestera mot föreläsningar och till och med få professorer avskedade på rent politiska skäl, som dessutom är vetenskapligt och vettigt ohållbara. Nu har vänstern dessutom helt lämnat klassfrågan helt och hållet, ingen är så lämnad och bortglömd som den som råkar befinna sig i arbetarklassen. Nu har vänstern blivit helt fokuserad på rasfrågor. Inte ens en rimlig rasbiologi ligger till grund utan känslor styr vänstern fullständigt idag. När man inte längre kan visa bilder på kolarbetare utan att bli anklagad och stämplad som rasist så har det hamnat så långt utanför verklighetens ramar att det har blivit en upprinnelse till kulturkrig. Vänstern har nu kastat handsken och alla som har vettet i behåll måste ta upp den kastade handsken och ta duellen. Helst med full eldkraft, för prcis som i en gentlemannaduell så gäller det att vinna den här striden. Alternativet är inte längre överlevnad för vänstern har beslutat sig för att förinta alla lätta mål, och nu är målen samma personer som var deras skyddsobjekt för 30 år sedan. Vi i arbetarklassen är nu ett hatobjekt för vänstern och nu ska vi tas bort och tystas, förnedras och helst tas bort permanent. Om du verkligen tror att det förhåller sig på något annat sätt så läser du den här artikeln, ”https://eu.azcentral.com/story/opinion/op-ed/2019/01/28/downtown-phoenix-photo-men-soot-blackface/2683881002/ och sedan så antingen går du ner på knä eller inte.