Författararkiv: Casselbrant

New Deal Photography

Det senaste i bokhyllan är boken New Deal Photography om USA under 1933-1943. Det är ett fotografiskt fantastiskt historiskt dokument men med det handikappande utgångsläget att det var The New Deal som gjorde den ekonomiska skillnaden. Det är en historisk lögn som kultiveras av keynsianer naturligtvis men det viktiga med den här boken är ändock den fotoskatt den är. Ett fotografiskt tumavtryck av USA under några begränsade år. Detta blir säkerligen en bok som jag kommer att leta efter inspiration i för mitt eget fotograferande och ser fram emot stunder att få bläddra igenom den från pärm till pärm.

New Deal Photography

Allt slätare på Fotografiska

Under förra veckan så fick jag lite ledig tid flr första gången på länge. Underbart men samtidigt en lätt vilsen känsla. I telefon med Erika så insåg vi gemensamt att måndagar omöjligör museibesök men att Fotografiska naturligtvist var öppet (eftersom det är en privat finansierad verksamhet). Så sagt och gjort. Anledningen till att jag överhuvudtaget befann mig i Stockholm var att jag hade lämnat in en hög med film för framkallning på Team Framkallning på för mig klassiska Maria Prästgårdsgata 12

Kameror

Utställningen Vanishing Traces med Scarlett Hooft Graafland var väl kul på sitt sätt men den enda känslan för fotografi och mindre teater och Photoshop var utställningen Light Within med Vincent Peters men hur väl hantverket än är utfört så är inspirationskällorna (eller källan) allt för uppenbar och hur väl och hur mycket bättre det än är så saknar utställningen något som visar Vincent Peters utställning inget som lösgör honom från hans förebilder, inget alls som förlöser honom vilket gör utställningen platt. Jag behöver bara besöka hans hemsida, https://vincentpetersstudio.com/ för att hitta bevis p&aring. Utställningens kurator har definitivt inte gjort sitt jobb. Trist. Särskilt när Fotografiska allt mer strövar mot att bli en politiskt korrekt institution och helt verkar släppa det rent konstnärliga fokuset. Kuratorn gör sitt jobb i egenskap av chefens valp. Det är för min del nu roligare att besöka butiken än utställningarna, vilket gör den privata vinkeln än mer trist. Att försöka blidka den politiska styrande eliten mer än att vara privat och fri. Vilken otroligt tråkig fälla att försöka blidka makten. Alla som säger att konst måste vara kontroversiell bor antagligen inte i Sverige, för här och i Nordkorea gör vi inte så..

Charlize Theron av Vincent Peters

Kalas på stan

I onsdags hade jag besök av Ricardo; min hyresvärd; tidigare kollega; vän här på Salabacksgatan. Några öl och intressanta diskussioner som vanligt. Fantastiskt att det faktiskt visar sig att det finns folk i min direkta omgivning som har friska frihetliga tendenser. Att diskutera anarkism med någon som faktiskt är påläst och har egna fria tankar är intellektuellt stimulerande. Efter öl och samtal så förflyttade vi oss ut på gatorna i Uppsala. Första stoppet var på restaurang Paleremo vilken Ricardo rekommenderade på dess folkliga stil. Nu visade det sig att det undermåliga etablisimanget serverade fläskkött under namnet Oxmignon. När jag påpekade att det var fläskkött och defenetivy inte oxe blev reaktionen fullständig ilska gränsande till panik. Det var tydligen oförlåtligt att jag påpekade detta inför andra gäster och att jag minsann inte kunde komma undan att betala för mig. Det var med glädje jag talade om att jag gärna betalade för mig och att jag inte var önskvärd på stället längre tog jag mest som en komplimang.
Några steg senare nådde vi fram till The Churchill Arms vilket visade vara en pårla. Fantastisk mat och ett dryckessortiment som gör att du aldrig kommer att bli uttråkad. Att menyn dessutom var utformad som en klassisk engelsk morgontidning visade bara vidare att de tänkt igenom sitt koncept. Vill besöka dem igen så snart som möjligt.

Ricardo

Minolta Dynax 5000i

Den här kameran fick jag av min morbror Lars-åke för ett par år sedan. Den hade inte använts på många år skulle jag tro och zoomringen på objektivet var lite trögt av overksamma år men det är ju kul med kameror så jag tog tacksamt emot den. Den här kamera tillhör Minoltas andra generation av autofokuskameror och har ett väldigt egensinnigt system med datakort. Man köper tillolika datakort för att få olika typer av funktionalitet i kameran. Ett minst sagt omständligt system som Minolta med största säkerhet tog till för att kunna mjölka användarna på ytterligare några kronor.Det första jag gjorde när jag fick kameran var att söka rätt på ett datakort för att kunna göra manuella inställningar men jag får erkänna att det var alldeles för omständligt att lista ut hur jag skulle ställa in slutartiderna så jag ledsnade snabbt och plockade ur filmen efter bara ett par exponeringar. Nu har jag bestämt mig för att ge kameran en ny chans och stå ut med automatiken för att få en hel provrulle igenom den. Kameran är annars skön att hålla i så bara plus på ergonomin men jag tror att Minolta hade lite för bråttom in i framtiden och att de konservativa användarna av kameror inte riktigt hängde med. Minolta har alltid varit en tillverkare som har legat mig varmt om hjärtat och genom åren så erbjöd de massor av intressanta och högkvalitativa produkter.

Om jag får ett bra resultat av provfilmen på den här kameran skulle den kunna bli en bra allround-kamera att släpa med sig. Inbyggd blixt och full automatik är inte riktigt vad jag föredrar men jag kan tänka mig att ha den som en enkel point and shoot-kamera som är lämplig att släpa med sig i alla möjliga miljöer. Skall bli intressant att se vad första riktiga provrullen ger för resultat.

Minolta Dynax 5000i

Pyssel i hemmet

När vi stängde ner HVB-hemmet i Bålsta så tyckte min chef att jag skulle ta med mig den tunna emliga Kantdracena (Dracaena marginata) som stått i boendet. Jag vet inte varför jag gick med på det men nu har jag haft den där tunna växten i mitt hem i ett år och den har väl aldrig sett ut att må riktigt bra. Så igår beslutade jag att plantera om den stackaren i något där rötterna kan växa. Man börjar med ett projekt och några timmar senare står man där med två kantdrakenor, två ampelliljor (Chlorophytum comosum) och ett paradisträd (Crassula ovata). Så kan det gå.

Grönska

Vanden Plas Princess 1100

För något halvår sedan lät jag framkalla några filmer som har legat ett tag i lådan. Det var en positiv överraskning att se att det faktiskt kunde bli bilder från den gamla lådkameran som jag har i samlingen, en gammal Kodak Beau Brownie No.2 tillverkad någonstans mellan 1930 och 1933. När jag skannade det här negativet reagerade jag på att det blev så pass bra som det blev, lådan borde läcka ljus och med tanke på att glaslinserna är rejält dammiga så trodde jag inte på ett så gott resultat, trots avsaknaden av kontrast.
Kamera: Kodak Beau Brownie (1930-1933)
Objektiv: Dedikerad lins cirka 85mm/ƒ11
Film: Kodak T-Max 100 ISO – 120

Vanden Plas Princess

Rubbad dygnsrytm

Väntar in morgonenEn vecka sedan jag och Karin kom hem från vår semester och då det bara var en timmes skillnad i tid så kan jag inte skylla senaste veckans trötthet på jet-lag. Trots detta så har jag varit fullständigt upp och ner med sömn och vakenhet. I går sov jag 17 timmar i sträck efter att sovit tre timmar på två dygn. Det är säkerligen den totala arbetstiden de senaste månaderna som tagit ut sin rätt och som jag nu håller på att återhämta mig ifrån. Det känns väldigt bra att jag skall ha en veckas semester i augusti redan så att jag får en chans att vila upp mig ytterligare. Om mina fotografier från Kenya faller ut lyckade efter framkallning så känns det som att min semestervecka blir ett veckolångt fotosafari. Just nu är jag enormt sugen på att fotografera analogt och testa både film som jag inte använt så mycket som nya objektiv som jag letat rätt på via ebay. Nu skall jag försöka sova lite mer igen innan jag går på ett fyra dagars arbete, sedan blir det fotboll igen äntligen.

Yashica Electro 35

Den första gången jag höll en Electro 35 i min hand var nog runt 1994 och redan då kändes det som en mycket gammal kamera i min hand. Då hade jag fotograferat i några år men aldrig haft en mätsökarkamera i min hand och den här kameran verkade inte helt lätt att förstå sig på för mig då. Idag när jag håller en likadan kamera i min hand förstår jag inte riktigt vad det var som verkade så komplicerat den där kvällen för 25 år sedan i min brors lägenhet i Blackeberg. Kameran vi då satt och klämde på hade tillhört Gunnar och han hade låtit Anders ta över den tillsammans med tillbehören med vidvinkel- och tele-linser med den separata vivvinkelsökaren. När mitt fotointresse fick en revitalisering igen i början på 10-talet så blev jag sugen på att prova en mätsökarkamera. Den första mätsökarkameran som jag kände intresse för redan på 1990-talet var Minolta CLE, ett resultat av det tekniska samarbetet mellan Minolta och Leitz, som jag än till denna dag bara sett på bilder och aldrig har haft chansen att hålla i min hand. Efter att ha snurrat runt på internet och förläst mig på diverse kamerasajter så blev Yashica Electro 35 mer och mer det självklara valet.
Det enda problemet jag egentligen hade med den här kameramodellen var att det är ett dedikerat objektiv. Att inte kunna byta objektiv var i mina ögon ett rejält handikapp för kameran men efter att ha skaffat min första Electro 35 och fått erfara den fantastiskt skarpa optiken så var det inget problem längre.

Yashica Electro 35 är en fantastisk kamera men den dras med ett par svagheter när det kommer upp i ålder. Pad of death är kanske det mest klassiska problemet där armen som matar fram filmet slår i en gummidel i kameran där electroniken för ljusmätningen sitter och på så sätt slår ut den. Det finns fortfarande människor som kan åtgärda detta så det är inget problem som behöver betyda döden för kameran.
Beroende på hur populärt analogt fotografi är för tillfället så kan man hitta Yashica Electro 35 för någon hundralapp och ibland mindre, ibland mer. Det här är en fantastisk kamera.

Yashica Electro 35

Kisumu Impala Sanctuary

Karin kollar giraffVi besökte Kisumu Impala Sanctuary när vi var i Kenya. Hemma i byn säger vi bara The Impala Park och den ligger knappt ett stenkast från vår lägenhet men det har inte varit så högt på listan att besöka parken tidigare, kanske mest för att det alltid finns en massa andra saker som måste göras först, men äntligen blev det självklart eftersom Karin var med. Vår granne Janice tog med sig sina två barn och så hoppade vi in i hennes Nissan och åkte över till djurparken. Vanligtvis brukar det utanför Impala Park vara fullt med parkerade skolbussar utanför parken så det var skönt att vi var tidigt på plats på morgonen så vi inte behövde trängas med alla dessa skolungdomar som brukar besöka parken. Vad jag egentligen hade för egna förväntningar på parken var lite oklart. Visserligen har jag haft parken på min att-göra-lista men i Kenya vet man aldrig riktigt om man kommer att bli besviken eller imponerad med sina svenska utgångsperspektiv på saker. Väl på plats fick jag väl ändå konstatera att det var en djurpark så good som någon djurpark. Sedan kan man ha olika åsikter och tankar om djurparkers vara eller inte vara. Det som överraskade positivt, dock bokstavligen överraskade, var de djur som spatserade omkring fritt i parken. Zebrorna sprang vi på tidigt och de verkade inte sugna på att klappas vilket Karin var mer sugen på. Zebrorna visade dock tecken på att vara på sin vakt och en spark från någon av hästarna i pyjamas var ingenting jag ville riskera att utsätta Karin för. De frigående impalorna var fantastiska. Sakta sakta lyckades jag komma endast cirka fem meter ifrån flocken och först när de började visa tecken på flykt så stannade jag och de accepterade min närvaro på det avståndet.

BluefishInne på området finns också ett mycket intressant hotell med vad det verkar liknande upplägg med det som Kiboko Bay hade med bungalows. De hade också en trevlig restaurang ute på en pir från hotellet och vi passade på att äta lunch där tillsammans. När vi satt där och avnjöt vår lunch så noterade vi något i vattnet och det verkade inte vara en flodhäst. Det var inte en flodhästs rörelsemönster, så vad vi iakttog passera på tiotalet meter var antagligen en krokodil.

När all film kommer tillbaka från framkallning och jag har lyckats skanna filmen så hoppas jag kunna visa lite av parkens prakt.

Kisumu Impala Sanctuary
Klicka på bilden för en större bild (eller här)

Kisumu Impala Sanctuary

Kisumu Impala Sanctuary

Kisumu Impala Sanctuary