Så missar jag derbyt idag

Derbysöndag och strid i toppen av allsvenskan. Biljetter fixade och jag skall möta upp Janne i Bromma men smärtan i fötterna som gjort att jag inte kunnat sova ordentligt under natten ger mig en föraning om situationen. Det gör för ont för att kunna gå. Det finns inte en chans att jag kan stå i närmare två timmar på arenan. Eftersom den ena foten har varit på gång att svälla upp hela veckan så har jag redan tagit för mycket mediciner, så mycket att jag hade ordentligt med blod i urinen häromdagen och därför inte vågar ta så mycket mer. Matchen är en sak men jag måste kunna ta mig till jobbet i morgon. Då måste jag kunna gå.
Det börjar bli så handikappande att jag mer än någonsin skulle vilja ha ett svar på vad jag lider av för åkomma. Är det en svår gikt? Någon reumatisk variant? Blir det värre av den annalkande artrosen som smyger sig på när jag nu börjar komma upp i ålder? Så många frågor jag skulle vilja ha svar på och eftersom jag inte får någon hjälp av den offentliga vårdapparaten i Sverige så hoppas jag mer och mer på att jag skall få en smärtepisod när jag är nere i Kenya. Då skulle jag kunna få provtagning gjord där. Kräver jag för mycket? Jag vet inte men att få bli rimligt undersökt och utredd borde åtminstone vara möjligt när jag betalar skatt till systemet varje månad, och har så gjort löpande i drygt 34 år nu. Vad krävs? Hur ser de privata alternativen ut här i Sverige?
Jag tycker inte att jag kräver för mycket. Bara en utredning. Kanske kan man se vad det är som jag lider av och kan ge mig recept för medicin som kan lindra? Det är svårt att hitta mediciner utanför systemet här i Sverige, det verkar ju bara finnas en svart marknad för narkotika. Dessutom så är jag orolig för att skada mig själv med att prova mig fram med olika läkemedel. Mina njurar har inte varit på topp den senaste veckan och jag misstänker att jag ändå behöver dem.

Svårt att inte bli gnällig när det påverkar mig så mycket. Kanske blir jag mer gnällig på grund av att jag inte kan gå på matchen idag? Det är ju inte som att jag springer till sjukvården i parti och minut utan jag har verkligen försökt att inte belasta systemet. Först försökte jag få vård genom vårdcentraler och sjukhus mellan 1997 och 2007 men nu har det passerat ytterligare tolv år så kanske skulle man sätta igång och försöka igen?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *