På spaning efter Spinoza – Glädje, sorg och den kännande hjärnan

På spaning efter Spinoza - Glädje, sorg och den kännande hjärnan, António R. DamásioDen här boken köpre jag när den var var direkt ur tryckpressen år 2003 men det smärtar mig att erkänna att den sedan hamnade oläst i bokhyllan till dags dato. Det var först när jag satte lite press på mig själv med min lista över sju skamböcker som jag nu äntligen har läst den här volymen. På spaning efter Spinoza – Glädje, sorg och den kännande hjärnan skriven av António R. Damásio, forskare inom neurologi på Brain and Creativity InstituteUniversity of Southern California och blir en utmärkt ciceron genom mötet mellan Baruch Spinozas 1600-talsfilosofi och modern neurologi och hjärnforskning. Spinozas Etiken bevisad på geometriskt vis som totalförbjöds i hela Europa presenterar hans centrala idé om att materia och ande var en enda substans och detta plockar Damásio upp och visar med de moderna forskningens rön hur detta är ett relevant idégods ännu idag. Damásios resonemang om emotionernas relation till känslor är intressant och facinerande även om neurologivetenskapen kan bli tungrodd mellan varven, några av kapitlerna kräver hög läsarnärvaro, men det är läsvärt och tänkvärt. Boken avslutas med en biografi över Spinoza som sätter Spinoza i sin samtida kontext. Den här delen väcker mitt intresse för den dåtida europeiska situationen och speciellt de religiösa friktionerna och direkta betydelse för den politiska situationen. Jag blir nyfiken på att läsa mer av Damásio och framför allt så vill jag ju läsa Spinozas Etiken bevisad på geometriskt vis och eventuella biografier över denna mycket specielle man.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *