Numismatisk start

50 ÖreMina första minnen av fascination för mynt var ganska tidigt i livet, jag skulle tro att jag var runt fem år när jag svalde en tredjedel av min veckopeng och min styvfar Rune utförde den inte helt eftertraktade uppgiften att gå igenom min avföring för att se att myntet kom ut. Den där femtioöringen sparade jag sedan i många herrans år efteråt då den skimrade i regnbågens alla färger efter ett dygn eller så i mitt mag- och tarmsystem. En djupblå skimrande bas på det blanka koppar-nickelmyntet. Sedan nöttes spåren av min magsyra bort och det där myntet försvann bland alla andra.
Sedan satt jag ibland och tittade på några gamla mynt som Rune hade liggande i en burk i en låda. Den där burken innehöll dessutm en Kronometer AB kronograf som jag använde till att klocka Ingemar Stenmark och de andra utförsåkarna i slalombackarna under Ingemars glansdagar. Det var några bronsmynt, antagligen en två- och en femöring bland annat. Sedan 1976 så köpte Rune minnesmynt till mig och Anders, det var femtiokronorsmyntet till minnet av ”Det kungliga bröllopet” ett mynt som jag tyckte var fantastiskt vackert, Sedan köpte han 1983 även minnesmyntet 100 kronor ”Sveriges riksdag tillbaka till Helgeandsholmen”. Jag minns de där myntet som man ibland tog fram och kände på och beundrade och vände och vred på myntet och tittade på de präglad detaljerna ur alla möjliga vinklar. Någonting med mynt fascinerade mig redan då. Vem hade kunnat tro att det skulle väckas till liv såhär många år senare?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *