Anaïs Nin – Albatrossens barn

Anaïs Nin - Albatrossens BarnEn bok som jag plockade upp på antikvariat någon gång på 90-talet. Boken är en av en bunt av skamböcker som jag införskaffat men sedan inte lyckats läsa. Den här hade ett bokmärke 48 sidor in och jag vet att jag lade den ifrån mig då det begav sig för att jag tyckte att den var intetsägande och tråkig. Nu har jag plockat ut sju av dessa som jag har satt som mål att läsa under 2018. Du kan se samtliga sju böcker på listan på http://casselbrant.com/wordpress1/2017/12/30/7-som-skall-slukas/. Den här gånger var jag betydligt mer mottaglig för boken, jag uppskattade den till och med en hel del. Den var lite lagom dekadant uppsluppen för sin tid men med en kärleksfull om något förvirrad bild v livet. En önskan att bryta de normativa borgliga levnadsreglerna för samtiden. Samtidigt med moderna ögon sett ganska oskyldig, men det är ju inte med samtidens ögon man skall bedöma boken kanske?
Boken har en märklig delning i två delar där den andra delen Kaféet känns som en helt egen berättelse och därför känns de två delarna som två separata berättelser som kunnat delas upp i två separata alster istället. Nåväl, nu har jag efter mycket om och men läst Anaïs Nin, eller Angela Anaïs Juana Antolina Rosa Edelmira Nin y Culmell som hennes födelse namn var, och det kanske händer igen en vacker dag då jag inte tyckte att det var lika trist som jag uppenbarligen gjorde på 1990-talet men jag kommer kanske inte aktivt att söka efter en ytterligare bok av Nin att ställa i biblioteket.

Anaïs Nin - Albatrossens Barn

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *