Un moment de Renault

Det var en intressant upplevelse jag hade igår på min färd genom Bålsta. Jag hade varit nere och tankat firmabilen när jag plötsligt fick syn på en Renault 4CV längs gatan. Jag vänte runt och såg då två till på andra sidan gatan, så de var väl på väg till någon träff någonstans. Det är sällan som jag slås av bilar på det här sättet men jag blev alldeles till mig. Det är ju den perfekta veteranbilen. Lika liten som en Mini men med härliga former, självmordsdörrar och gälar över hela bakluckan (oj vad gälar det sattes på bilarna på 1980-talet. Ack, du sköna nostalgi). Mina närkontakter med Renault har annars varit begränsade men jag minns att morfar hade en blå Renault 16 på 1970-talet, det måste ha varit bilden efter den vita Opel Rekord som var mitt första bilminne jag har med morfar. Sedan dröjde det till 1985 när jag gick på Fordonsteknisk linje i gymnasiet då jag skulle fixa ett elfel och byta hjul på min lärares bil. Utan att kolla vad jag höll på med så skickade jag under garagedomkraften under bilen och pumpade upp den bara för att upptäcka att jag hade satt domkraften mot en stag för hjulupphägningen höger bak. Men efter att ha böjd tillbaka staget och bytt hjulen så fick jag faktiskt köra hans gröna Renault 30 en tur. Elfelet höll på att knäcka mig dock.

Så nu är jag kär i tanken på en Renault 4cv som sommarbil.
Antagligen en dum idé.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *