månadsarkiv: augusti 2017

Billös igen

Så var det dags för nästa bil i raden av skrothögar att ge upp. Toyotan började koka på vägen till jobbet för några veckor sedan och efter att ha konstaterat att fläkten fungerade och byte av termostat utgick jag från att det var vattenpumpen som hade gjort sitt. Jag har ju bytt vattenpump på bilar tidigare men när jag sökte efter vilken firma som kunde tänkar ha vattenpumpar tillgängliga så såg jag att det var en annan typ av pump än vad jag stött på tidigare så tänkte jag att jag lika gärna kunde lämna in bilen på reparation. Sagt och gjort så letade jag upp en verkstad i Bålsta då jag hade bilen stående på jobbet och körde ner den dit. Detta var i tisdags och igår onsdag ringer de från verkstaden och berättar att jag behöver förutom vattenpump en ny kylare och byta lambda-sonden och att reparationskostnaderna kommer att överstiga tolvtusen kronor. Jag köpte bilen för sjutusen kronor för ett år sedan och beslutet att det får bli skrotning var inte så svårt. Så nu är man billös igen, med tre timmars färdväg till jobbet med kollektivtrafiken, enkel resa. Vi får väl se hur jag kan lösa det här framöver. Trött på skräpbilar är jag i alla fall.

Ford Galaxie Sunliner -62

När jag 29 juli var på Färsna gård och tittade på traktorer och veteranbilar så hittade jag den här skönheten, en Ford Galaxie Sunliner -62 som var i ett mycket rött och trevligt skick. Man måste ju älska en full-size cabriolet med V8. Det är ju en speciell känsla.

Ford Galaxie Sunliner -62
Klicka på bilden för störe bil(d)

Ford Galaxie Sunliner -62
Klicka på bilden för störe bil(d)

Ford Galaxie Sunliner -62

Ford Galaxie Sunliner -62

Hammarby Fotbolls traditionella familjedag

Det glädjer mig att se att Hammarby fotboll har valt att göra reklam för morgondagens familjedag på Årsta IP medelst en bild med Jannes son Matteus som posterboy. Mycket snygg bild dessutom. För den som inte arbetar i morgon och som behöver roa sina avkommor är det bara att marschera iväg till Årsta IP.
Forza Bajen!

Matteus

Vasadöttrarna – Karin Tegenborg Falkdalen

Vasadöttrarna - Karin Tegenborg FalkdalenKatarina, Cecilia, Anna, Sofia och Elisabet. Så hette Gustav Vasas fem döttrar. De har länge levt i skuggan av sina bröder men har spännande livsöden som är väl värda att berättas. Idéhistorikern Karin Tegenborg Falkdalen skildrar livet som prinsessa på 1500-talet på ett utmärkt sätt- Det är en mycket noggrann och intressant genomgång av inte bara livet som prinsessa utan också en inblick i familjens olika förbund och slitningar likaväl som den fortsatta diskussionen om katolicism kontra protestantism som inte var avgjord med pappa Vasas beslut.
Min oförmåga att komma ihåg namn och årtal på det sätt jag skull önska gör att jag alltid har svårt att återge en sådan här bok ett tag efter att jag har läst den och nu är det ändå ett år sedan jag läste den och redan är det allt för grynigt i huvudkontoret för att jag skall kunna göra några längre redogörelser. Dock använder jag mitt bibliotek just som referensbibliotek och möjligheten att slå i en sådan här publikation även långt efter att man hållit årtal, platser och personnamn färskt i minne så fungerar det alltid att gå tillbaka, läsa om och leta detaljdata när man så behagar. Framför allt så tycker jag att en sådan här bok ger en fantastisk möjlighet att få ta ett steg in i en annan tid, sätta historien i ett bättre ljus så att man verkligen får en bättre förståelse och helhetsbild av de olika historiska personerna och händelserna. Ett bättre perspektiv helt enkelt.

Boken bygger till stor del på korrespondens mellan bröder, systrar och andra. Det gör att innehållet tillåter att man kommer dessa historisk personer ganska nära. En bok jag rekommenderar alla med historieintresse att lägga vantarna på. Bilder på slott, gårdar och kyrkor som finns med i boken ger också en trevlig översikt över de olika områden där bokens personer har levt och mer eller mindre effektivt har härskat. Bilderna bidrar också med att göda ens egen nyfikenhet och nästa gång jag ger mig av söderut i Europa så är det just en sådan här bok som jag kommer att stämma av med för att se om jag passerar tillräckligt nära någon av de historiska platserna för ett närmare besök.

Dans i Kaggeholm

I tisdags hämtade jag upp Sofia ute på Ekerö där hon hade avslutning på det dansläger genom Kindahls Dansskola som hon hade varit på några dagar. Mycket dansträning i dagarna tre och på tisdagen var det avslutning och uppvisning i den fantastiska miljön på Kaggeholms folkhögskola i anslutning till Kaggeholms slott. Tjejerna på lägret hade tränat allehanda olika stilar i ett hårt tempo och det var en mycket väldrillad avslutningsuppvisning vi föräldrar bjöds på. Kul att se Sofia in action och att få träffa henne en stund igen. Vore kul om hon kunde börja på Kindahls Dansskola som hon vill nu när hon har slutat med balett, för det syns verkligen hur kul hon tycker att det är att dansa.

Alla dansare

Kreidler Florett -1967

Hemma en sväng för lite småpyssel så knattrar Rune T förbi på en Kreidler Florett från 1967. Under tiden för min pubertet och under mina tidigaste tonår så var den tyska pop-tidningen BRAVO en stor inspirationskälla. Inte för att jag läste någon tyska över huvud taget men för alla bilder på mina idoler och för all härlig mopedreklam. Zündapp var ju den ballaste moppen som fanns för en svensk mopedsugen unge men när man såg reklamen för Kreidler i BRAVO så förståd man ju att det fanns fler tyska kvalitetsmopeder på marknaden. Jag tror att jag har sett kanske två stycken Kreidler-mopeder i mitt liv. En grön i Hallunda under tidigt 1980-tal och en orange i Vallentuna för ett par år sedan, så de är inte så vanliga här i Sverige. Därför var det extra trevligt att se den här skönheten här i Östra Ledinge.

Rune med Kreidler

My Lunches with Orson Wells

My Lunches with OrsonIbland hittar man den där boken som man genast känner att man vill och måste läsa. En person och ett ämne som berör mig, om än både perifert och personligt. Det är svårt att förklara men den filmistiska Orson Well är inget jag verkligen känner och kan som vilken filmkännare som helst skulle kunna. De där filmkännarna skulle slå mig på fingarna om varje detalj eller fakta som finns. Jag kan inte min Wells helt enkelt.
Så varför detta intresse för herr Wells överhuvudtaget?
Ja, det är inte helt klart för mig heller. Jag har suttit i min ungdom och slötittat på Den tredje mannen och önskar se den igen vid tillfälle. Allt den gav mig då var en känsla av att jag borde ha ägnat den min fulla uppmärksamhet.För mig har Orson Wellls blivit en person som med sin integritet har väckt mitt intresse. Jag inser att jag borde dyka ner i hans konstnärsskap med full fokus och koncentration. För han har uppenbarligen något att berätta. Han är tillräckligt karismatisk för att man genast man kommer i kontakt med honom förstår att det finns en brunn att gräva ur. Oavsett om man älskar konstnärskap eller individer så vet man omgående med Orson att här finns det människa. En människa med en historia, ett nu och med ett helvetes brinnande hjärta. Det är inte ofta. Så när jag trillade över den här bken så var den ett musklick ifrån att bli min. Mitt bibliotek kändes naket utan den här titeln. Vad som än fanns mellan pärmarna.

Så med boken i handen, vad säger man då?
Den är helt trollbindande. Orson levererar i samtalen med Henry Jaglom och det enda som man funderar över är hur mycket Peter Biskind har redigerat i materialet? Man skulle ju på ett sätt ha det helt oredigerat samtidigt som texten fktiskt lämnar en med känslan av att det är fantastiskt bra redigerat. Så önskan om ordeigerat material är bara en önskan om att göra redigeringen själv med största sannolikhet. Det här är definitivt en fantastisk bok. Orson vet naturligtvis om att han bandas. Det gör materialet till vad det är men det gör också Orson till en fantastisk artist.

Det här är en typ av bok som jag är särskilt svag för. Det är en intervjubok som bygger på många intervjuer utförda mellan två likvärdiga personer under en längre tid. Det journalistiska värdet av det är enormt. Dels är det en huvudperson med karisma och dokumenterad produktion. Allt presenteras i en liten trevlig bok som jag uppskattade enormt all läsa och jag upptäckte massor om Orson Wells som inte finns att finna på någon annan plats.