Livslustens paraplegi

I en vägg av trötthet öppnas en dörr av en kvinna med energi. Den egna har hon rationalliserat bort men det finns en lånad energi som hon kan låna ut mot löfte om ränta på kapitalet. Som ståendes vid stupets kant väntande på en räddande ängel finns ingen tvekan ingen matematik om konsekvens bara en önskan att få komma in på spåret igen, att inte vara en av de urspårade, och få köra slut på ytterligare lånad tid och lånad energi.

Var kan man vila sina ben och få ett glas kallt och en hängmatta att somna i?

Nu är dagarna till förtvivlan lika och vecka staplas på vecka utan att någon egentlig och meningsfull skillnad kan noteras. Det måste finnas ett slut på händelselösheten och det måste finnas olika början och slut på de händelser som formar ens liv. Likriktningen pacifiserar och likriktar. Ingenstans finns något livsuppehållande projetk att skåda. Nu måste energin som lånas in gå till andra utgifter än att hålla näsan över ytan. Nu måste Nornornas garn bedömas och mätas. Sommarsolen måste ge vitamin och vinden blåsa bort vinterhalvårets opiumdvala. Ge mig styrka nu.

Ge mig skratt och ork. Ge mig passion och fokus.
Nu!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *