månadsarkiv: juni 2017

Sixpence None the Richer

ZAR 6 PenceMina försök att tränga igenom Tradera och eBay för att se om det går att handla mynt med silver i till ett pris som åtminstone tangerar spotpriserna visar sig vara ett tidsödande litet nöje. Resultatet visar sig också att det absolut går att hitta myntpriser som ligger ganska nära spotpriserna men också att det är ganska få i det gigantiska antalet av tillgänliga mynt av de som finns tillgängliga på de här marknaderna. Problemet som uppstår med mynt, speciellt när de är i hyfsat gott skick, prissätts efter mer än sitt metallurgiska värde och detta värde är det rent numismatiska värdet. Det vill säga att samlare skapar en samlarmarknad för objektet mynt och dess historiska avspegling, dess präglade upplaga et cetera.
Som sagt så går det att hitta mynt men det nästa problem att handla via exempelvis eBay är ju de portokostnader som tillkommer. Handlar man på Tradera så blir det lättare men det är fortfarande mycket av att leta efter nålen i höstacken. Det blir betydligt mer tidsbesparande at köpa bullion mynt och/eller tackor om man tänker satsa på att spara i ädelmetaller. En biverkan av de senaste åtta dagarnas marknadsundersökningar är ju att jag nästan höll på att förlorat mig i numismatiska intressen, det var ju definitivt inte meningen eftersom det är en helt annan arena. Jag skall hålla mina ögon på metallerna.

Vallentuna kyrka

Vallentuna kyrkaVallentuna kyrka har jag besökt ett antal gånger de senaste åren men aldrig haft turen att kyrkan varit öppen när jag har varit på plats. Kyrkan får väl anses vara en av de historiska hörnstenarna i byggden tillsammans med Lindholmens gård, Arkilds tingstad och Jarlabankes bro i första hand. För några år sedan läste jag boken Vallentuna Anno Domini 1198 om Vallantunakalendariet vilken brukar kallas Sveriges äldsta bok, som är det äldsta bevarade kyrkokalendariet i Sverige och som ger ytterligare dimension åt känslan av historiens vingslag i vallentunabyggd. Tyvärr så hade jag inte plockat med mig någon kamera så det blev bara ett par suddiga bilder med mobiltelefonen.

I m&arinG;ndags så hade Erika och jag hade precis kommit från Täby Kyrkby där vi hade varit inne i min dopkyrka och tittat. Där blev det heller inga bilder tagna tyvärr men jag är glad att det blev ett besök i Vallentuna kyrka hur som helst. Det är ju onekligen lite trist att kyrkorna här på byggden är låsta mest hela tiden. Jag kan förstå behovet men vi som vill in och ta del av det vi betalar för skall bevaras drabbas ju til syvende og sidst.

Runstenen (runinskript U 212) är fortfarande en favorit. Jarlabanke drogs inte med någon onödig ödmjukhet såvitt man kan bedömma:
Jarlabanke lät resa denna sten efter sig, medan han ännu levde. Han ägde ensam hela Täby. Gud hjälpe hans själ.
Baksidan av stenen fortsätter:
Jarlabanke lät resa denna sten efter sig, medan han levde, och han gjorde denna tingsplats, och ensam ägde han hela detta hundare.

Vallentuna kyrka

Vallentuna kyrka

Vallentuna kyrka

Belsebubstango

DjävulsdansenIbland gör man saker inte riktigt av eget val och fri vilja. Jag har ju även tidigare läst böcker som inte riktigt vrit egna val och nu har det hänt igen. Det är naturligtvis ingen bra förutsättning att börja trycka i sig en produkt som man inte egentligen vill ha och man blir lätt aningens kritisk till innehållet i boken. Nu har jag läst boken Djävulsdansen skriven av Ann Söderlund och Sanna Lundell. Det är en bok om medberoende.I boken benämns den beroende personen som problempersonen och beskrivs i ordalag som närmast går att jämföra vid beskrivningen av en hund. Vilket då leder till att den medberoende närmast framstår som en matte till denne hund.

Exempel ur boken:
Om någon frågar hur du mår så ger du ofta en ordentlig redogörelse för hur din problemperson mår istället. Du är expert på hur din anhöriga mår, vad hen känner, varför hen reagerar som hen gör, hur hen beter sig i olika situationer och så vidare.

Se där, beskrivning av valfri hundägare. Man skulle kunna fullfölja liknelsen och hävda att lösningen ligger i att den medberoendes problem springer ur erfarenheter som gör att denne är så svagt relationsutvecklad (i brist på annat ord just nu) att personen i fråga egentligen inte är redo för en vuxen relation utan faktiskt snarare skulle ha nöjt sig med att skaffa en hund.

Jag raljerar inte här.

Det säger sig självt att det inte är någon sund miljö att utvecklas i varken för dig, dina barn, eller din hund, för den delen.

De hippa kändiskvinnornas nedlåtande beskrivningar av andra, bland annat en kvinnlig läkare i sköldpaddsfärgade bensinmacksglasögon luktar dessutom rätt illa. Språket är flåshurtigt som författarinnorna och den som nursar mannen kunde gott ha skrivits på svenska istället. Antagligen har man pinpointat sin målgrupp som medelklasskvinnor som upplever sig själva som högpresterande mitt-i-karriären-framgångsrika. De som inte tillbringar utan spenderar sin semester. Tonen i kvasiintellektuella självhjälpsböcker har för min egen usla person mest effekten att min bitterhet och retbarhet når strindbergska nivåer.
Läs på i ämnet och du kan snabbt dra en klar slutsats. Medberoende är ingen egen kategori, ingen egen sjukdom, det är bara gammalt hederligt beroende det också. Därmed skall det inte särskiljas från andra beroenden utan bemötas och behandlas som just beroendeproblematik.

Den närmast tjatigt upprepade termen Djävulsdansen är väl teatralisk för min smak, men det är som sagt bara en smaksak.

Crunching numbers

Royal Canadian MintDagen började med att jag efter flera dagar av att känna mig totalt dränerad av energi faktiskt sova ut. Trots en stor brist på sömn så kan jag inte sova några halvdygn i sträck längre. Min tilltagande ålder är antagligen orsaken till att nio tio timmar sömn i sträck är ett absolut maximum numera, sedan klarar jag inte ligga kvar i sängen. Nu hade jag en trevlig dag att se fram emot då jag och Sofia hade kommit överrens om att träffas idag. Eftersom hon har sommarlov så kunde hon ju faktiskt sova över också vilket vi bestämde lite snabbt igår. Så vi möttes upp vid Danderyds sjukhus dit Sofia hade tagit sig med buss. På vägen passade jag på att puffa i mig en gammal favorit. En vällagrad Drew Estate Liga Privada T52 blev upprökt och kittlade gommen.
Sedan bar det av hemåt. Tyvärr tyckte väl inte Sofia alls om middagen, hur man nu kan misslyckas med pasta och spenat? Sedan försökte jag locka med en trevlig film och plockade fram A Fish Called Wanda som man ju tycker att man inte gärna kan misslyckas med. Sofia var lika ljummen inför filmen som inför middagen. Så hon kollade mycket på telefonen och lite på film. Efter filmen så pluggade hon in hörlurarna i telefonen och ägnade all sin koncentration på denna. Så jag satte mig vid datorn och började beta av lite allmänna uppgifter plus att då jag under kvällen vann en auktion på Tradera ropade hem ytterligare 1 Oz t silver. Så nu i kväll har jag suttit och lagt bud på mynt med andel silver i på Tradera och använt den utmärkta sajten Numista för att räkna ut hur många gram silver det är i respektive mynt. Det har räknats en hel del i kväll och natt kan jag säga och det skall bli oerhört intressant att se om man faktiskt kan ropa in silver på spotprisnivåer. Mycket intressant faktiskt. Det kanske är för småskaligt att hålla på med auktioner på Tradera när det handlar om silver med ganska små värden per viktenhet, man kanske ska sikta på att ganska snart ta klivet upp till guld. Det är mentalt svårt att se samma glädje i det som i silver eftersom en liten mängd som inte växer mer än att det handlar om små gram gör ju att det blir tålamodsprövande. Men jag skulle inte blir förvånad om man kanske kunde få utväxling på små myntinköp. Långa sittningar med matematik men om det skulle finnas någon lönsamhet i det vore det ju riktigt roligt.

Bullion är verkligen min typ av sparform. Med tålamod och fokus får man väl hoppas på att man hinner spra ihop några kronor till den dag då man vill gå i pension. Annars ser det ju alldeles för dystert ut.

Drew Estate - Liga Privada T52 Robusto

En plats i solen

Riktig sommarvärme. Min gamla arbetsplats. Jag började här som vikarie under hösten 2012 under tiden som jag fortfarande jobbade på SBA som säljare. I Upplands Väsby blev jag kvar till början av 2014 då jag stack iväg till Vallentuna. Men redan i början av 2015 var jag tillbaka. Det känns som att året i Vallentuna var mycket längre så här i backspegeln, men det var den inte. Det hann bara vara ett skifte av halva personalgruppen och dessutom så hade jag ju redan under sommaren 2013 börjat tagit extrapass i Vallentuna. 2014 var jag där närmast heltid.
I Väsby var jag som sagt tillbaka i början på 2015 igen och i mitten av året var jag etablerad som vikarie i huset igen. Det har varit en underlig period och så fylld av dubbla känslor. Jag har fått jobba med bra personal, framför allt vikarier faktiskt, och jag har träffat en kvinna som betyder mycket för mig privat och jag har stött på ett massivt motstånd mot att utföra arbetet enligt den pedagogik som företaget har ålagt oss att använda. Kampen mot att få kollegor att utvecklas till en effektiv och kompetent arbetsgrupp gick om intet.

När Jens valde att lämna oss så var det väl sista dödsrycket för mig på enheten. Kampen slutade med en förflyttning till Bålsta och jag ser knappast någon ljusning för ”Åttan” inom någon snar framtid.
Trots min hat-kärlek till ”Åttan” så finns det ju händelser som går att binda till precis allt som du ser på bilden nedan. Grillen, de målade möblerna, brandtrappan, Anush…ja, till och med de vita bildäcken, jag kan nog koppla allt till olika händelser och historier. Men nu har jag gjort mitt på det här boendet och sedan sex veckor tillbaka så är jag ännu längre norr om Stockholm.

Anush på Vårljus i Upplands Väsby
Klicka på bilden för en förstoring.

On a marché sur la Lune

West End Watch Co.Inte för att jag är någon Buzz Aldrin som sportar tre dinkor men idag satt det i alla fall en på varje handled. SOm en efterföljare till PG Gyllenhammar eller en Fidel Castro (även om den skojaren hade två Rolex på en handled). Visserligen har jag sålt av ett antal av mina klockor men ett par svarta ur på bruna läderband fick det bli idag i alla fall. Jag trivs med att bära två klockor samtidigt och det är smidigt att kunna sätta ett verk på en annan tidszon eller ställa den för att ta tid på något, eller bara för att det är snyggt.

Sprang på lite intressanta horologiska länkar under dagen också. Det brukar ju bli så när jag har något jag måste göra vid datorskärmen, att jag för att skingra tankarna eller bara hinna hitta en formulering som krånglar så surfar jag på det som har trillat in i mejl-korgen under dagen. Det ena ledde till det andra och det blev ett par intressanta länkar som jag passar på att lägga upp här då jag inte hunnit läsa igenom allt. Lättare att hitta det här än att bokmärka det.

Länkar:
Pilot watches: mastering the Hour Angle
The regatta watch: Race against time
Watches and Formula 1 – Episode 1
Watches and Formula 1 – Episode 2
Watches and Formula 1 – Episode 3
Watches and Formula 1 – Episode 4
Watches and Formula 1 – Episode 5
Vintage Eye for the Modern Guy: Bulova Moon Watch

Händer och klockor

Livslustens paraplegi

I en vägg av trötthet öppnas en dörr av en kvinna med energi. Den egna har hon rationalliserat bort men det finns en lånad energi som hon kan låna ut mot löfte om ränta på kapitalet. Som ståendes vid stupets kant väntande på en räddande ängel finns ingen tvekan ingen matematik om konsekvens bara en önskan att få komma in på spåret igen, att inte vara en av de urspårade, och få köra slut på ytterligare lånad tid och lånad energi.

Var kan man vila sina ben och få ett glas kallt och en hängmatta att somna i?

Nu är dagarna till förtvivlan lika och vecka staplas på vecka utan att någon egentlig och meningsfull skillnad kan noteras. Det måste finnas ett slut på händelselösheten och det måste finnas olika början och slut på de händelser som formar ens liv. Likriktningen pacifiserar och likriktar. Ingenstans finns något livsuppehållande projetk att skåda. Nu måste energin som lånas in gå till andra utgifter än att hålla näsan över ytan. Nu måste Nornornas garn bedömas och mätas. Sommarsolen måste ge vitamin och vinden blåsa bort vinterhalvårets opiumdvala. Ge mig styrka nu.

Ge mig skratt och ork. Ge mig passion och fokus.
Nu!

Tillskott i biblioteket

Hammarby IF - Malmö FF 1959Så ligger det plötsligt ett matchprogram från 1959 på mitt bord. Ett program inför matchen mellan Hammarby och Malmö FF 20 september 1959, det var avspark 13:30 så jag antar att det var en helgmatch. På Fotbollstadion. Det är en smidig liten publikation i ett mycket behändigt format och att jag lade vantarna på den här publikationen var faktiskt mest för att den var i utmärkt skick och därför ett bra litet komplement såväl till bibliotek som matchprogramshögen.

Det lilla häftet (113×164mm) låter berätta följande: Dagens allsvenska match har alla chanser att bli någonting för finsmakare. Både Hammarby och Malmö FF spelar njutbar fotboll med tyngdpunkten lagd på offensivt spel. Nåja, finsmakarna fick med böjt huvud vandra hem från Fotbollsstadion med 1-6 i baken. Skånsk seger och lång näsa åt de gul-svart-randiga hammarbyiterna. Nackas brorsa Karl-Ewert ”Ya” Skoglund lirade i anfallet till höger men inte hjälpte det. Däremot ser man saker som inte förändrats nämnvärt till moderna dagar. Publiksiffran på Fotbollstadion var 12 934. Veckan efter när Djurgården mötte IFK Malmö var det 6 956 besökare. Som nu för tiden, tomt på läktarna när de blårandiga spelar. Lapp på luckan när Bajen spelar boll.

En femtiolapp var vad jag fick punga ut med på auktionen på eBay för att få lägga klorna på det här gamla matchprogrammet och det får jag väl påstå att det var värt. Även om priset 1959 var 50 öre. Kanske inte den skarpaste referenslitteraturen i mitt lilla bibliotek men absolut en lustig artefakt i Bajen-hyllan och därmet också ett bra köp. Jag känner mig nöjd.

Länkar:
Fotbollsallsvensakan 1959
Hammarby fotboll
Supportrarnas matchprogram