månadsarkiv: oktober 2016

The Great Scandinavian Guitar Show

Efter jobbet idag styrde jag kosan mot Fryshuset för årets variant av Scandinavian Guitar Show. Min basistkollega Benke Backhaus skulle också dit så vi synkade ankomsten och lullade runt och kikade på gitarrer och ett fåtal basar och samtalade trevligt och dessutom oerhört initierat i ämnet. Tack vare mässpriser så kunde jag slå till på ett paket nya strängar till min Ibanez och lite patch-kablar till effektboxarna.
En avrundning med kaffe och en chokladmunk så var vi klara för den här gången. Ett trevligt avbrott i min jobbhelg även om antalet basar var begränsat, men sällskapet och en stunds socialt umgänge på musikmässa fungerar ju alltid.

Bas

Rapport från dagen

Med nyputsade vingar

Jag bestämde mig för att trotsa feber och värkande leder med att ta mig till Åsa och få min frisyr, eller vad man skall kalla den, ompysslad. Min favoritklipperska, Åsa, såg till att styra upp frisyren och om jag nu överlever den kommande natten så kommer jag att vara snyggast på jobbet i morgon…igen.

Nu blir det ett par timmars fullständigt omotiverat slöhäng framför TV’n då Johan och Lena är i Spanien och jag har huset för mig själv. Egentligen borde jag utföra en del andra sysslor men jag pallar faktiskt inte att motivera mig när inte febern kan låta mig vara ifred. Får bli vila och ett glas Martini (tack Åsa) ikväll.

Åsa Alinger

Hammarby – Elfsborg 2 – 4 (Katastrofboll – del III)

Match igen. Söndag. Efter derbysegern senast så var förväntningarna på topp samtidigt som oron för att spelarna inte hunnit fokusera på uppgiften som stod framför dem var uppenbar. Efter tjugosex minuter hade Elfsborg hunnit tjonga in tre bollar. Tack för kaffet.
Dessutom så saknar jag fortfarande morfar varje gång jag ser Elfsborg spela fotboll.

Hammarby IF - IF Elfsborg

On Top Of The World, or at least Stockholm!

Omlagt schema inför planeringsdag med jobbet så att ingen skulle behöva jobba natten innan eller följande natt. Så vad händer? Vikarie sjukskriver sig och jag blir kvar över natten. Vilket leder till att jag naturligtvis är helt slut efter en hel dag med grupparbeten och åsikter. Dock hade vi ett trevligt avslut på Hotel Continental och efter lite häng på deras skybar ”Capital” så rundade vi av med en trevlig middag på restaurang The Market. Den här dagen blev mycket bättre än vad jag hade vågat hoppats och vi har nu en tydlig riktning med vårt arbete mot framtiden. Nu kan det mycket väl vara i elfte timmen då den politiska verkligheten har ställt hela verksamheten, ja hela företaget, inför nya och med största sannolikhet omvälvande utmaninger det närmaste året. Idag passade vi dock på att njuta av kollegor i en mer avslappnad miljö.

Vi hade konferensen i Dalarnas hus på Vasagatan i Stockholms centrala delar. Vi hade ”Gustafsrummet” och det gladde mig oerhört att frukostmackorna hade Gustafskorv som pålägg. Tröttheten jagade jag så gott jag kunde på flykten med kaffe. Servicen på Dalarnas hus var utmärkt och personal bevakade gästernas behov av att ta sig in i lokalerna med ständig närvaro. Låsta dörrar men vi behövde aldrig änta länge på att någon öppnade dörrarna för oss när vi tillfälligt hade lämnat lokalen. Mycket bra betyg måste jag ge dem.
På bilden hänger jag med min vapendragare Mosa, en kalaskille och ytterst kompetent kollega.

På toppen av Stockholm

Cineasterna

Peter & draken ElliotPå fredagen fick jag ett mejl från Sofias skola om att hon hade gått hem från skolan efter lunch på fredagen. När jag såg mejlet så ringde jag upp henne och hon kände sig lite bättre men hon hade en tråkig hosta. Värre än så var det inte. Då det visade sig att hon inte hade gjort några planer för lördagen så erbjöd jag att ta med mig Svenska SmåFlicksFörbundet på bio. Sagt och gjort så bokade jag på förslag från Sofia biljetter till ”Peter & draken Elliot” på Filmstaden i Kista.

Jag plockade upp tjejerna vid lunchtid och så åkte vi över till Kista galleria och åt på McDonalds innan det var dags för film. Tjejerna laddade med godis och vi hade bokad bra platser mitt framför duken så vi satt laddade när vi under början av filmen insåg att herren som satt med sitt barnbarn bakom oss inte skulle sluta prata bara för att reklamen var slut. Nejdå, han fortsatte att förklara hela första scenen för sitt barnbarn, vilken verkade förstå alldeles utmärkt ändå. Senare under filmen kom det med jämna mellanrum förklaringar till barnbarnet som knappt svarade, han var rimligtvis upptagen med att titta på filmen. Det var så illa att Sofia kommenterade det efteråt och hon hade också gjort bedömningen att barnbarnet kalrade sig utan vuxentolkning.
Det här märkliga curlandet som mer och mer påverkar omgivningen börjar minst sagt gå för långt.

Nåväl. Efter en ganska bra barnfilm så mös vi omkring i lite klädaffärer innan vi åkte tillbaka. Saknar dem redan.

Karin och Sofia

”Hade jag sagt Reimers hade killen vissnat.”

En underbar text från 1962 av Stig ”Slas” Claesson. För bra för att inte dela med sig av. Varsågoda.

DJURGÅRN, sa killen. Hade han sagt Gnaget. Man fattar ju om en kille säger Gnaget. Till och med IFK eller Hagalund eller Sumpan. Eller Älvsjö eller nåt annat insnöat lag i Tumba. Men Djurgårn.

Vi snacka bara lite löst. Vi snacka om gäng som vi tyckte skulle få finnas. Lag som vi kände för. Jag hade halv pott sagt Reimers. Fast man känner ju mer för Hammarby. Hade jag sagt Reimers hade killen vissnat. Och så säger han Djurgårn.

Jag vart förbannad. Ja först vart jag inte förbannad. Jag tänkte att killen fattar väl inte bättre. Men sen sa han att jag var lokalpatriot. Han mena på att bara för att en annan var från trakterna så höll man på Hammarby. Att jag i själva verket inte hajade fotboll.

-Men du har ju själv sagt Djurgårn, sa jag.

-Vadå?, sa killen.

-Du sa ju själv Djurgårn. Och nu snackar du om att haja fotboll. För det första snackar vi inte om fotboll. Vi talar om LAG. Lag som är roliga bara för att dom finns. Har du som kil kutat i gräset vid Blockhusudden?

-Nä, sa killen.

-Det har jag heller aldrig trott, sa jag. Snacka inte om lokalpatriotism. Jag kunde lika bra ha sagt Reimers, sa jag åt killen.

-Reimers?, sa killen.

-Ja just det. Mulle och Masse. Dra inte in Djurgårn i det här.

-Är det nåt fel på Djurgårn?, sa killen.

-Fel och fel. Det är inge fel på Djurgårn. Vi snackar inte om Djurgårn. Vi talade om fotbollslag som vi kände för.

-Ja och då sa jag Djurgårn, sa killen.

-Ja och det passar inte mej, sa jag.

Då börja han igen. Likadant.

-Du är lokalpatriot. Det är väl inge med Hammarby. Vad är det för bra med Hammarby? Killen börja mena på.

-Det är inge med Hammarby, sa jag. Vi snackar inte om, om det är någe med Hammarby. Vi talar om kvalitet. Vi talar om lag som får finnas. Som man inte blir förbannad på bara man hör namnet. Säg Karlberg, sa jag. Eller vad fan som helst. Men inte Djurgårn.

-Det finns väl många som håller på Djurgårn.

-Det är klart att det finns många som håller på Djurgårn, sa jag. Vi snackar inte om det.

-Du sa ju Hammarby och så sa jag Djurgårn. Är inte det samma sak?

-Samma sak. Nää, det är det förbanne mej inte, sa jag. Jag sa Hammarby och det står jag för. Kom inte med Djurgårn.

Jag var färdig att nita killen. Du förstår. Sen sa han nånting om att han i alla fall höll på Djurgårn och så pös han med sin spårvagn. Där stod jag ursinnig. Jag va så lack så jag kunde inte åka trick ens en gång. Då hade jag mördat kondisen. Dom blårandiga! Dra åt helvete.”

Ljudbord redan? Det är ju bara oktober

I måndags var jag ute på ett litet speciellt uppdrag. Min vän Tarzan har kämpat i motvind för att bygga en hemmastudio samtidigt som han kämpar på med att vara en bra farsa och en omhändertagande pojkvän och försöker få ihop alla livets trådar. För ett tag sedan så tuttade någon på deras bostad och under tiden som Tarzan sliter med att lösa detta så samlade The Nasty Twelve (föreningen för vuxenmobbing och basism) in lite pengar för att köpa ett mixerbord till vår kära kamrat. Efter att Magnus hade lyckats hitta ett Mackie-bord så skulle vi ha överlämnat bordet till Tarzan förra veckan men det strulade till sig med jobbrelaterade spörsmål för Magnus så vi sköt det till måndagen istället. Nu ville det sig inte bättre än att Tarzan slutade tidigt på dagen och bara satt nere i replokalen och väntade på oss och jag slutade ett par timmar tidigare än Magnus så jag åkte ut till Arninge och hämtade upp bordet för leverans.
Det verkade som vår vän blev glad över bordet.
TNT” gjorde det igen. Hjälpte en vän som behövde det. Känns bra.

Mackie

Tarzan