månadsarkiv: september 2016

Med Karin på Skansen

En bra dag på Skansen med Karin. Karin fick hantera kameran idag och hon gjorde det med den äran. Här ett litet urval som presenteras nedan. Det var ett förvånansvärt stort urval av inte bara användbara utan riktigt bra bilder i den strida strömmen av bilder som hon producerade.

Sedan som final så klappade Karin en kungsboa. Det gillade hon verkligen. Nu vill hon ha en orm.

Skansen fotograferad av Karin Casselbrant

Skansen fotograferad av Karin Casselbrant

Skansen fotograferad av Karin Casselbrant

Skansen fotograferad av Karin Casselbrant

Skansen fotograferad av Karin Casselbrant

Skansen fotograferad av Karin Casselbrant

Skansen fotograferad av Karin Casselbrant

Skansen fotograferad av Karin Casselbrant

Karin klappar en kungsboa

Karin klappar en kungsboa

Dagar i Gdansk

I slutet av augusti var jag några dagar i Gdansk för lite kortare rekreation. Med bara en vecka semester den här sommaren också så kände jag att det skulle vara skönt med några dagar utan plan i en annan stad. Det fick bli vad som var billigast att flyga till. Det fick bli Gdansk.

Min upplevelse efter ett par dagar i Gdansk var att det utanför den gamla delen av staden var rätt tråkigt och osorterat men fint som snus i den gamla delen. De gamla handelsstäderna runt Östersjön har många likheter och det är en fantastiskt historie- och kulturrik region. Gdansk är liksom Tallin en bärnstensstad. Otaliga är de som säljer smycken gjorda på bärnsten längs med de turisttäta gatorna, såväl i butiker som på gatorna.
Restaurangutbudet var både rikligt och humant för plånboken. I den förort där jag huserade på hotell Villa Alfa, Piecko-Migowo, låg en lokal pizzeria vid namn Pizzeria Zapiecek, där man kunde, förutom pizza, få sig en rejäl portion polsk husmanskost och en öl för knappa 45 kronor. Jag återkom tre dagar i rad för en av dagens måltider på min lokala pizzeria med genuin service och bra mat även om de lite lyxigare men mer turistinriktade restaurangerna på stan absolut inte riskerade att ruinera en hederlig svensk semesterkassa.

Med kameran i släptåg så fick jag väl lite bilder. Jag hade väl inte riktigt det tålamod att fotografera som jag borde. Det hade en del att göra med att jag hade lånat ut min Olympus till Erika som samtidigt befann sig i London så att jag istället släpade på min gamla stora och klumpiga Canon 10D. Det blev besök på lite kyrkor där jag hade haft betydligt mycket mer nytta av den lättare Olympusen men jag hade en fantastiskt kontemplativ helg i Gdansk. Bara en sådan sak är ju värd att glädja sig över.

Gdansk

Gdansk

Gdansk

Gdansk

Gdansk

Gdansk

Gdansk

Gdansk

Gdansk

Gdansk

Gdansk

Gdansk

Gdansk

Gdansk

Gdansk

Gdansk

Elfte september 2001

Den här dagen för femton år sedan minns jag fortfarande väl eftersom den påverkade inte bara världsläget i grunden utan mycket påtagligt min vardag och arbetssituation. I september 2001 arbetade jag på OM/Stockholmsbörsen och framåt eftermiddagen så satt jag på min arbetsgrupps kontor och försökte kolla av nyhetern på nätet. Att komma in på någon av de stora tidningarnas hemsidor var i stort sett omöjligt. Aftonbladet var den enda nyhetssajten som klarade trycket lite längre än de övriga. Efter att ha stått och tuggat en lång stund så kommer en arkivbild på en liten Cessna upp och texten låter berätta att det enligt obekräftade rykten har flugit in ett sportplan i World Trade Center.
Nytt försök att komma in på någon av de andra nyhetssajterna utan resultat och jag och min chef bestämmer oss för att ta oss ner till matsalen där vi hade TV-skärmar hängande. Det fanns en viss beredskap för olika krisscenarion i oss redan efter den kommunistiska attacken mot civilsamhället i Göteborg tidigare under året men det som skulle möta oss på TV-skärmarna var vi inte redo för. Vi kommer ner till matsalen och är inte först. Flera personer har sökt sig dit och under hela tiden vi står där så söker sig fler och fler framför skärmarna. Rykten går. Diskussioner om vad som kan ha hänt. De flesta är eniga om att det är en olycka av något slag.
Då kommer den.
Den andra attacken. Det andra planet.

Nu är det längre ingen tvekan. USA är utsatta för en terrorattack. Vi är en möjlig måltavla i Sverige så nu måste vi börja jobba. Inne hos optionsmäklarna råder full aktivitet. Det är högljutt, alla TV-skärmar visar olika nyhetskanaler, Bloomberg och CNN överallt och de flesta mäklare står upp, många med en telefon i varje öra men ingen, ingen, pratar optioner. Rykten börjar florera och galna efterföljare i kölvattnet av händelserna i New York börjar bombhota både det ena och det andra. Mäklare som ropar ut den senast inkomna informationen, var och en måste förhålla sig till vad som är fakta och rykten. Inom några minuter är två börser i Europa bombhotade och rykten om fler saknade flygplan i USA. Ingen vet hur man skall förhålla sig. Alla måste börja koncentrera sig på sina uppgifter och min uppfigt, mitt ansvar, är OM och Stockholmsbörsens reservarbetsplatser.
På den här tiden låg OM/StockholmsbörsenNorrlandsgatan mitt i ett finanstätt område i Stockholms innerstad. Våra reservarbetsplatser var dock belägna i Börshuset i Gamla Stan. Tanken var att om någoting hände eller om vi blev utsatta för någon sorts hot så skulle vi kunna dela upp personal på de olika enheterna och de fick ta sig till Börshuset på olika sätt. Vissa skulle promenera, andra åka buss, tunnelbana, cykla och ta taxi. Allt för att minska risken för att man skulle förlora all personal i ett svep så att säga. Lösningen var dock något av ett feltänk från början eftersom gemene man inte hade någon aning om att Stockholmsbörsen låg på Norrlandsgatan, de flesta associerade alltjämnt Stockholmsbörsen med Börshuset och det var väl också helt rimligt. Det var också det faktum som min chef tog fasta på när han beslutade att jag var den i arbetsgruppen som skulle ansvara för backup-miljön.
-Om någon attackerar oss så är det Börshuset som bombas först! Därför passar det bra att du är på plats där Roland!
Vi älskade inte varandra min chef och jag. Det var aldrig tydligare än nu.

Stockholms börshus

I Börshuset var situationen katastrofal som bäst. De olika arbetsgrupperna bar eget ansvar att beställa uppdateringar av programvaror och eventuella hårdvaruuppdateringar av oss, XAS (eXchange Application Support), och sedan skulle vi tillgodose dessa önskemål. Sanningen var att ingen riktigt brydde sig. Min inventering gav för handen att ingen skulle kunna utföra någon som helst börshandel och vissa, bland annat vår nätverksgrupp, hade inte ens datorer med närverksanslutning.
Jag fortsatte mödosamt min inventering av hård- och mjukvara på samtliga arbetsstationer i Börshuset och när jag klockan tjugotvå på kvällen kallades tillbaka till Norrlandsgatan för en genomgång av läget i den teknisk krisgrupp som nu hade satts samman. Det var inte helt muntert att behöva svara,
-Ingen!”,
på frågan om hur många arbetsstationer som kunde vara igång och redo för tjänst till den kommande morgonen. De näsrmaste tre dygnen tillbringade jag det mesta av min vakna tid i Börshuset. Idag har OM blivit OMX som har blivit Nasdac OMX som har flyttat till Värtahamnen och deras lärdom av händelserna elfte september får mig att tro att deras befintliga arbetsmiljö säkerligen både drifttestas dagligen och är bombsäker.

Aye aye, sir!

Förra helgen blev det då dags igen för säsongens andra båtutflykt med min vän Peter. Tematiken följer vårt inövade schema. Mat, öl och lite marin livsstil, tyvärr lyckades jag glömma att packa med mig cigarrer den här rundan, slarvigt värre. Jag hastade iväg från jobbet vid halv elva-rycket och körde raka spåret till Hallstahammar för en lunch med Peter. Sedan fick vi packa om bilarna en del då jag skulle fortsätta upp till Kristina i Bollnäs på söndagen 4 september. Vi hade väl bespetsat oss på att bli kvar på båtklubben under kvällen då det skulle vara dåligt väder men efter en stund bestämde vi oss för att ställa in siktet mot båtklubbens egen ö, Flässjan. Vi packade med mat och öl och satte kurs, med mig vid rodret, Peter ville njuta av vädret och ölen.
Väl ute på Flässjan så var det två båtar i hamn så vi fick ett trevligt sällskap vid bastun. Bada gick också alldeles utmärkt i den svala Mälaren. Dinkan fick sitta på hela tiden, i och ur bastu och i och ur vatten då jag ville stressa den lite. Den visade inga tecken på att låta sig provoceras av mig. Men så är min Magrette ett fantastiskt sport- och dykar-ur. På söndagen vaknade vi i gryningen och åter fick jag förtroendet att sköta rodret medans vi tog oss tillbaka de dryga 100 minuterna till Strömsholms båtklubb. Jag hoppas att det blir nya båtfärder till våren igen. Det är alltid lika skönt att få den här kvalitetstiden med Peter.

Peter

Magrette

Tamp

Peter

Mahogny

Peter

Peter

Flässjan

Tillbaka mot Strömsund

Elnora, världens sexigaste testbänk!

MCM 5/2016Det är inte ofta som jag blir alldeles ”dumbstruck” av synen av en motorcykel men i det senaste numret av MCM så blev jag i det näsrmaste lika fascinerad som sommaren 1984 då jag för första gången såg en Harley-Davidson XR 1000 på suddiga svart-vita bilder i någon motortidning. Den gången blev jag så fantastiskt begeistrad att jag några år senare köpten en Sportster XLCH som var det som då låg närmast till hands. Inte riktigt samma sak, men den var lika rå och avskalad.

Nu när jag bläddrar upp det senaste numret av mitt husorgan MCM så möts jag av en fantastisk best som ger mig nästan samma känsla och intryck som den där XR’n gjorde för en himla massa år sedan. Inte nod med det. Det är en hoj som inte skall kunna ge mig samma känsla då det är ett touring-sänke. Men det är en prototyp, en rullande testbänk som sakta men säkert genom flitigt och brutalt användande har patinerats och bantats ner till sina basala beståndsdelar vilket gör den charmigare och råare än något annat jag har sett på mycket länge.
Visserligen är Manfred Holz bild nedan från MCM fantastisk, dock ryckte jag den rakt av från MCMs hemsida och vill man se flera bilder rekommenderar jag att man följer den här länken:
Google Elnora+Indian+mototcycles.

Elnora, världens sexigaste testbänk!

Elnora

Studenternas IP

Inför det långa uppehållet i den allsvenska fotbollen så passade jag på att ta mig till Uppsala för att se matchen i Svenska Cupen mellan Gamla Upsala SK (jodå, stavninigen stämmer) och Hammarby IF på anrika Studenternas IP. Jag tog t.o.m. ett par timmar ledigt på eftermiddagen för att i lugn och ro ta mig till Uppsala och hinna få avnjuta en kall öl innan avspark.
Det var en lite för spännande upplevelse där GUSK tog ledningen i första halvlek innan Bajen kunde vända i andra halvlek och till slut vinna säkert med 1-2.

Studenternas IP

Studenternas IP

Bortamatch

Bajenklacken

Bajenklacken

Kennedy & Sheriffen

Stefan Batan