månadsarkiv: april 2015

Med Erika i Vällingby

Idag hade jag äran att få träffa Erika en sväng. Det är så sällan vi har tid att ses och nu hade vi inte haft någon tid för oss själva sedan vi var på bio tillsammans för nästan två månader sedan. VI var båda lite hungriga så det fick bli en macka på Subway i Vällingby centrum.
Efter vi fått i oss lite mat i magen så följde Erika med mig till det alldeles nyöppnade Biltema i Veddesta och köpte olja till bilen. Alltid detta skruvande och mekande som stör ens asfaltsslukande.

VI avslutade med att jag skjutsade in Erika till Sankt Eriks kyrka där hon skulle fira Valborg med Tam och kören. Det var mysigt att träffa henne, det känns så tomt utan mina barn så nu skall jag tillbringa resten av kvällen i stilla tysthet här hemma.

Erika Casselbrant

Upplands runinskrift 277

Direkt efter jobbet i söndags passade jag på att ta ett par bilder av Upplands runinskrift 277 som är den tredje stenen i den seria av U 273, U 276 och denna, U 277, som är från samma familj som har haft sin gård och släkt i Hammarby i Upplands Väsby.

Kætilgærðr let stæin haggva æftiR Assur, bonda sinn, ok UlfR let haggva æftiR Biorn.

Kättilgärd lät hugga stenen efter Assur, sin make, och Ulv lät hugga efter Björn.

Upplands runinskrift 277

Upplands runinskrift 277

Upplands runinskrift 277

Fasterna kyrka och Ösby järnåldersgravar

Kyrkan har medeltida ursprung men har blivit kraftigt ombyggd vid början av 1800-talet. Byggnadsmaterialet är tegel och i viss mån gråsten. Kyrkans planform är ett stort, likarmat kors och ovanför korsmitten vilar ett kupoltorn av tegel och trä. Förebild anses ha varit Adolf Fredriks kyrka i Stockholm. Ytterväggarna är spritputsade och målade i gult och vitt. Korsarmarna täcks av valmade sadeltak klädda med plåt medan tornet täcks av en kopparklädd tornhuv. Alla korsarmar utom den östra har portaler. Sakristian är inhyst i östra korsarmens östparti och avskiljs från koret med en tegelvägg. Kyrkorummet täcks av vitputsade trävalv där korsmitten har ett slags kryssvalv, medan korsarmarna har tunnvalv. Innerväggarna är vitputsade och genombryts av bågformiga fönster som släpper in rikligt med ljus. Under koret i östra korsarmen finns ett underjordiskt gravvalv från 1600-talet för ätten Oxenstierna på Mörby slott. Kyrkans byggnadsmaterial skall till viss del ha tagits från slottet efter att det övergivits och förfallit.

Ursprungliga kyrkan hette Esterna kyrka och uppfördes någon gång på medeltiden. Socknen omnämns för första gången 1303 och kyrkan fanns möjligen redan då. Medeltidskyrkan var byggd av gråsten och hade samma bredd som nuvarande kyrka. Under 1400-talet försågs kyrkorummet med tegelvalv. Liksom de flesta medeltidskyrkor i trakten hade den vapenhus i sydväst och sakristia i nordost. På 1600-talet byggdes kyrkan ut åt öster och fick ett tresidigt kor. Under det nya koret inreddes ett gravvalv för familjen Oxenstierna. Ett kopparstick i Suecia antiqua et hodierna visar hur kyrkan såg ut efter ombyggnaden. Långhuset täcktes av ett valmat tak som hade en sirlig takryttare över östra taknocken. Kyrkfönstren var då stora och rundbågiga från att tidigare troligen ha varit små.

Gravfältet är från yngre järnåldern (500 – 1100 e Kr). Den består av 24 gravhögar och cirka 101 runda flacka gravar täckta med sten och jord. Människorna som begravde sina döda här bodde på ösby järnåldersgård som då sannolikt låg någonstans nära gravfältet.

Fasterna kyrka

Fasterna kyrka med Mörby slottsruin

Ösby järnåldersgravar

Mörby slottsruin

Mörby slottsruin ligger inom Fasterna socken utanför Rimbo i Norrtälje kommun, Uppland. Ruinen är belägen på en mindre höjd vid sjön Skedvikens västra strand. På sjöns andra sida ligger sedan 1800-talets början Fasterna kyrka.

Mörby är känt sedan 1380-talet, då en timrad sätesgård, ägd av Henrik Damerow (tysk adelsman), fanns på platsen. Från 1412 var pommerska släkten Slaweka Mörbys ägare och de lät på 1450-talet uppföra det första stenhuset vars delar nu återfinns i ruinens norra länga.

Mot slutet av 1400-talet övergick gården genom giftermål till släkten Oxenstierna, som här hade sitt huvudsäte under 250 år. Under 1500-talet ägdes gården av Gabriel Kristiernsson Oxenstierna, som från 1550-talet byggde ut Mörby till ett renässansslott, och påstås ha varit det ”yppersta av alla uppländska slott under 1500-talet”. Gabriel Christiernsson Oxenstierna lät 1569 placera en vapentavla ovanför borgens ingång, men troligen torde ombyggnaden ha fortsatt även efter detta. Till att börja med planerades Mörby som en försvarsborg med två försvarstorn, ett porttorn och kraftiga flygelbyggnader i öster och väster med en mur på södra sidan. Under byggnationen kom dock modet att förändras, vilket märks i byggnadsfasens senare delar.

Julen 1584 samlades släkten Oxenstierna i slottet, ett festligt upptåg utspelades med en ringdans där alla deltog, både herrskap och tjänstefolk, och som gått till historien som ”Mörbyleken”. På 1630-talet byggdes slottet ut. Slottet liksom sjötornet och porttornet höjdes med en våning, och slottet försågs med två hängtorn i sydöstra och nordöstra hörnen. Vid mitten av 1600-talet anlades även ett orangeri i slottsträdgården.

Slottet var som störst kring 1600-talets mitt, men det övergavs i slutet på seklet och fick förfalla. år 1728 inköptes egendomen av Arvid Horn. Denne hade från början avsikt att låta renovera slottet och bosätta sig där, men fann efter en besiktning av Carl Hårleman, att en renovering var alltför kostsam för att löna sig. Han lät då istället flytta det värdefulla koppartaket till det närliggande Ekebyholms slott. Slottet totalförstördes av en brand 1740 och spillrorna lämnades helt åt sitt öde. Folket i socknen började nu ta för vana att plocka sten från ruinen till byggnadsmaterial, inte minst till bygget av Fasterna kyrka.

Mörby slottsruin

Mörby slottsruin

Mörby slottsruin

Mörby slottsruin

Fasterna kyrka med Mörby slottsruin

Mörby slottsruin

Sommarkänning

En fantastisk känsla att få åka hem från jobbet i ett flödande solsken. Efter en lång mörk vinter är mitt behov av sommarväder nu enormt. Även om det blåste rejält idag så var det skönt att kunna sitta ute på verandan och röka en cigarr utan att få stela fingrar. Nu hoppas vi att resten av april bjuder på några fler sådana här dagar. Att få åka hem från jobbet i solsken gör att min fritid verkligen går att maximera.

E18

E18

Österledingevägen

Österledingeslingan 23

Bacon Clubhouse-time

Igår hade Sofia klubb på Opus Dei och när hon var klar där så åkte vi och tryckte i oss en burgare på McDonalds och hängde runt i Fältöversten. Det var rejält dött där i centrumet och det enda som egentligen var öppet var McDonalds och Systembolaget. Vi fick en stund tillsammans i alla fall och innan vi skiljdes åt hann vi med att köpa varsin glass.

Hamburgerstund med Sofia

Kontemplationsfredag

Cigarrband Jag har i helgen påbörjat en tjänst på ett PUT- och asyl-boende i Västerås. De slog upp dörrarna vid årsskiftet och jag har varit in och jobbat några ströpass tidigare men nu går jag på en halvtidstjänst som innebär att jag kommer att vara i Västerås varannan helg. Det passar mig bra eftersom jag håller till på cigarrklubben Puff’n’Stuff och kan med fördel starta mina arbetshelger med en stilla puff i lugn och ro för att samla krafer och tankarna inför långpasset på helen.
Nu var det inga övriga medlemmar på plats så det ett par kontemplativa och trevliga timmar i ensamhet tillsammans med ett par välsmakande kamrater.

Jag startade med en rejäl double corona från Indian Tabac Cigar Co som var Rocky Patels steg in i branschen. Jag rökte några exemplar av märket runt 2006 och gillade dem då och nu med några lagringsmånader i humidoren kan jag bara konstatera att de smakar kalas. En ton av rostad kakao och läderaktiga toner fyllde gommen. Synd att Rocky Patel sedan i höstas nu har lagt ner den här produkten. En bra cigarr till riktigt rimliga priser.

Efter att ha hållit undan mina tassar från cigarrerna från Drew Estate då jag har haft svårt för företagest larviga och slabbiga gangsta-stil så tyckte jag att det kunde vara dags att prova på deras ”My UZI Weighs A Ton” som bara på grund av namnet har fått mig att låta bli. Drew Estate startade med smaksatta cigarrer och har först på senare tid kommit med några riktigt intressanta produkter som Undercrown och Liga Privada. Drew Estate Undercrown är en klar favorit men jag har ännu inte riktigt förstått haussen av Liga Privada-serierna, de får mig att se likheter med cigarrerna från Gurkha som ofta är mycket hausse men sällan intressant. Precis som med Gurkha så har Drew Estate hög svansföring och en stor bredd av produkter som når högt och lågt.
Undercrown är som sagt en favorit men ”My UZI Weighs A Ton” var nog inte en cigarr som kommer att inhandlas till min egen humidor i alla fall.

Indian Tabac Cigar Co

My UZI Weighs A Ton

Cigarrband

Inget går upp mot frukostcigarren. Jag kan i förtroende tala om att detta är en äkta cubansk cigarr. Se hur ädelt den glöder. Se hur tobaksbladets fina nerver suger åt sig elden och hur milt de förvandlas till aska.

Professor Sundelius i Ingmar Bergmans Den goda viljan

Hammarby kyrka

Upplands runskrifter 273 Runstenen, U273, som står placerad strax norr om Hammarby kyrka med texten: ”Illuge lät resa stenen åt Djärv, sin fader, Assur och Fulluge åt sina bröder.” är uppenbarligen rest av samma familj som låtit resa stenen U276 som står placerad vi Klockbackavägen och som jag besökte för ett kort tag sedan (se mer på den här länken). Området kring Hammarby kyrka har antagligen varit denna familjs domäner och deras släktgård har antagligen legat på denna plats.

Wikipedia kan man läsa följande om Hammarby kyrka:
”Långhusets västra del utgjorde förmodligen långhuset till en mindre romansk kyrka från omkring 1200. Under första delen av 1300-talet utvidgades kyrkan åt öster då nuvarande kor och sakristia tillkom. Valven i den romanska delen murades omkring år 1400. Då byggdes även nuvarande vapenhus som troligen ersätter ett tidigare vapenhus av trä. 1678 rasade långhusets östligaste valv och valvet över koret. Dessa återuppbyggdes samma år. På 1770-talet förstorades kyrkans fönster. Hammarby kyrka är en av ett fåtal medeltidskyrkor som aldrig har haft fönsteröppningar mot norr.”

Tyvärr är det med Hammarby kyrka som många andra kyrkor i området, att det är stängt för spontanbesökare för undertecknad. Jag hoppas att jag får chansen att återkomma med bilder från kyrkans interiör. Jag passerar kyrkan flera gånger i veckan och har passerat regelbundet sedan hösten 2012 så det var på tiden att stanna till här. I tisdags var det härligt vårväder med en stark sol så det blev verkligen ett ypperlgt tillfälle att stanna till här.

Illuge lät resa stenen åt Djärv, sin fader, Assur och Fulluge åt sina bröder.

Illuge lät resa stenen åt Djärv, sin fader, Assur och Fulluge åt sina bröder.

Hammarby kyrka

Hammarby kyrka

Hammarby kyrka

Hammarby kyrka

Hammarby kyrka

Ängel

One Moment in Time – VI

Mitt motorcykelintresse startade tidigt i livet. Det började med min kompis Peter vars bror ”Adde” hade en moped som han skötte som vore det ett barn. Varje helg så tvättade Adde sin Zündapp KS50 från hjul till hjul med minitiös noggrannhet och Peter som drillades hårt av sina bröder lät i sin tur mig lida för mina brister i fordonskunskap. Peter kunde avkräva mig svaret på ”tio motordelar på en moped” och i min pojkaktiga naivitet trodde jag att detta var kunskaper som en kille i lågstadiet måste ha och Peter var aldrig sen att rätta mig överlägset när jag inte klarade uppgiften.

Objektet för Addes putstrasa åndrades senare till en Suzuki GT125, en riktig motorcykel, så fantastiskt mycket ballare än en moped. Hur coolt det än hade varit med Addes Zündapp så var detta det ballaste som existerade, en motorcykel.

Efter en kortare hatupplevelse med en Honda XL125 så blev det dags att ta tag i drömmen om motorcykeln. Jag hade läst hojblaskan nummer ett, MCM, sedan första numret och Hojmagasinet, MC-Nytt och Bike innan dess och min dröm om amerikanskt gjutjärn skulle sättas i verket.
Min oförmåga att spara ihop pengar på min arma inkomst gjorde att jag tog mig ner till mitt lokala bankkontor för att låna en slant. Nu blev det en kapplöpning mot min oförmåga att hållla i pengar också och när jag hade lyckats partaja upp förtio procent av lånebeloppet så raggade jag skjuts av morsan och Gunnar till Sulas Custom i Ölsta utanför Uppsala.

Jag hittade en lagom sliten och begagnad Sportster som stod i ett hörn. Det var det enda järnet som jag klarade att lägga vantarna på med min budget och efter en kortare diskussion med en säljare presenterade jag mitt enda krav, att det skulle gå att köra hojen från platsen.
Vi kom överrens om ett datum då jag kunde hämta hojen ett par veckor senare, de ville ha en chans att gå igenom den först.

När den stora dagen för avhämtning var inne så hade jag lyckats få min polare Jörgen Ekström att ge mig skjuts till Ölsta för att hämta min Sportster. Jag skulle jobba natt på behandlingshemmet i Järna där jag var anställd på den här tiden så det var några duktiga mil som skulle utgöra min första roadtrip med hojen.
Jörgen låg bakom mig hela vägen tillbaka till Norsborg där han bodde på den här tiden. Tydligen hade jag svårigheter att hålla jämn hastighet och Jörgen dålde bristfälligt sin skadeglädje över mina tillkortakommanden som hojpilot då jag hade pendlat mellan sjuttio och hundra km/h hela vägen.
Till saken hör att på den gamla järnhästen från 1973 så satt inte bara broms och växelspak spegelvänt mot vad jag var van vid. Avsaknad av hastighetsmätare och varvmätare tog ett ganska bra tag att vänja sig vid och bemästra.

Att köra i jämn hastighet utan hjälp av hastighetsmätare är inte lika enkelt som det vid ett första påseende verkar. Bilden nedan togs just på denna första tur. Jörgen tog bilden precis vid ingången till deras tomt i Norsborg. En kort paus innan turen fortsatte mot Håknäs i Järna.

Jag och min Sportster XLCH 1973