IMM 2013 – The Road Trip of the Year

9MM-girls:: Så var det dags för IMM igen. International Mini Meet, en massa människor med det gemensamt att de är heltokiga i hundkojor. Alltså de som man kör, inte de som hundar bor i.
Det var fyra år sedan senast som vi gjorde detta. Då gick resan till Birmingham och den här gången var målet Mugello i Toscana, Italien.

Janne hade renoverat bil och motor och mer eller mindre fått allt på plats precis lagom till avfärd. Vi hade en hel del packning att ta hänsyn till då vi inte bara skulle ha med oss våra egna grejer utan även klubbens tält och flaggor m.m. så det gällde att packa sin väska så snålt som möjligt. Jag lyckades i alla fall med konstycket att få med mig mer än nog.

Med anledning till mängden packning så struntade vi i att ta med oss något reservdäck. Fyra mer eller mindre nya däck skulle väl ändå inte kunna ställa till det så mycket för oss skulle man ju kunna tycka.
Ack så fel vi hade.
Vi hann passera Hölö med någon kilometer när höger framdäck plötsligt gav upp. Där stod vi i regnet med skägget i brevlådan. Som tur var så trollade Janne fran ett telefonnummer och ett telefonsamtal senare var hjälp på väg. Urban, en Mini-kille från Södertälje, var på plats efter 40 minuter med ett däck på fälg. Vi förlorade totalt endast 80 minuter innan vi var på väg igen.

Resan vidare genom Sverige, Danmark och Tysklan gick alldeles utmärkt. Vi gjorde vårt första övernattningsstopp i Hannover på ett Etap hotell av gammal hederlig budgetkvalitet. Vi bodde på entré-planet så att vi kunde ha bilen parkerad precis utanför fönstret.

Andra etappen gick mellan Hannover och Innsbruck. För första gången i mitt liv skulle jag få sätta ner fötterna i Österrike. På väg ner genom Tyskland fick vi sällskap på vägen av Bernd som anslöt med sin Mini i några timmar. Vi stannade och fikade tillsammans innan vi skildes åt för lite olika vägar till Mugello.
I Österrike så var vi inkvarterade hos ett par studenter som under sina studier bor och jobbar på Techem där vi kunde bo i deras studenkorridor på själva företaget. Inför etapp tre på resan mot Italien insåg vi att vi inte skulle ha en chans att hinna med det inplanerade stoppet i Milano, så vi siktade in oss på att åka direkt till Mugello. Även den här sträckan fick vi sällskap av en tysk på väg till IMM. Hans engelska var inte allt för välutvecklad och det var lite knepigt att veta om han svarade på den fråga man ställde eller om han trodde att frågan var ett påstående men han hade en mycket fin Austin.

Bilder:
IMM2013 – I The road trip to Italy

Tyvärr så hade vi inte riktigt vädret med oss men efter punkteringen i starten så rullade allt på som det skulle. Vi hade problem med att få behålla luften i vänster framhjul men vi kontrollerade trycket vi varje tankstopp för att vara på säkra sidan.
I Mugello vräkte regnet ner när vi kom på plats. Först slog vi upp Mini Seven Club Swedens partytält och när det var på plats var jag genomblöt genom jacka, skjorta och t-shirt. Vädret var inget vidare och det skulle visa sig att en hel del av arrangörskapets organisatoriska detaljer också var bristande men som vanligt på så här stora träffar så är det lite hur man gör det själv. Vi fick träffa mycket trevliga människor och det var den stora behållningen för min del.
Vi hade en stor grupp från den Holland som grannar och ett trevligt par från Danmark som vi kunde låna elektricitet av.

Bilder:
IMM2013 – II The Event

Jag och Janne bestämde oss för att lämna IMM redan på söndag kväll istället för som planerat på måndagen. Eftersom allt var blött och det fortsatte att regna så kände vi att vi lika gärna kunde fortsätta vår resa som att sova i ett fuktigt tält ytterligare en dag. Så på eftermiddagen rev vi tälten och packade bilen. När vi skulle ge oss av så fungerade inte belysningen. Efter lite felsökning så kom Janne fram till att det antagligen var switchen till hel- och halvljuset som hade brunnit så det blev till att skruva loss panelen och dra ut kablarna så att vi kunde nå dem för hand. Lite kopplande med kablar och kabelskor så hade vi iaf. belysning och kunde ge oss iväg hemmåt.
Vi körde hela natten och först fram emot sju-tiden på morgonen så stannade vi till och sov en stund på en rastplats. Eftersom vi bytte chaufför vid varje tankstopp så var det ingen större fara för tröttheten och vi rullade på norrut i jämnt tempo.
Under måndagen utvecklades vår plan till att vi tänkte ta oss till Hamburg, ta in på hotell där och eftersom vi skulle komma dit i god tid så skulle vi kunna passa på att sova ut ordentligt.

Klicka här för allt om IMM2013 på Twitter

Nu blev det inte riktigt som vi hade planerat. Det blev inget bra alls.
När vi hade passerat Hannover och börjat sikta in oss på en lång skön vila i Hamburg så smäller det. Det smäller ordentligt.
I en lång svepande högerböj passerar vi tre motorcyklar som befinner sig ute i vägrenen. En motorcyckel bogserar en andra samtidigt som den tredje ligger bakom med varningsblinkers på. Det är ganska lätt att förstå att en har fått stopp och nu försöker de i sakta försiktigt mak att ta sig till närmsta avfart.
Det är ingen konstig eller en på något sätt märklig händelse.
Ändå så räcker den här händelsen för att någon fluktare, en skandal- och blodsugen lägre stående varelse av knappt mänsklig sort skall göra valet att det är intressantare att stirra på dessa motorcyklar än på den väg han färdas på. Där han färdas i ganska hög hastighet dessutom.
När han anser sig inte kunna hitta mer intresse av denna icke-händelse så tittar han upp och ser att han kommer att ramma bilen framför. Jag får ingen förvarning alls. Plötsligt smäller det bara till och det sköna susande motorljudetvid 3.500 rpm överröstas av skrikande däck, glas som krossas och plåt som deformeras. Vi kastas ut mot räcket och tack vare Jannes grepp runt ratten så kanar vi sidledes och blir av med fart och kraft innan vi slår i räcket och kastas ut mot Autobahn igen. Det sista jag vill är just att slungas ut mot vägbanorna igen men under tiden bilen är i rörelse är krafterna för starka, jag kommer inte åt att greppa dörren. När vi till slut stannade på vägen så får jag inte upp passagerardörren då karossen är för illa tilltygad. Janne får inte upp förardörren och då vi inte vill vara kvar i bilen ståendes på vägbanan så försöker Janne sparka ut rutorna på passagerarsidan. I samma stund kommer några medtrafikanter som nu har fått stopp på sina bilar och lyckas utifrån få upp förardörren. Vi kommer ut.

Autobahn-krasch

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *