Framflyttade positioner

Det verkar vara så att ju mer folk står upp för demokrati och solidaritet desto hårdare övertramp mot detsamma är Sveriedemokraterna redo att begå. När Värnamo Nyheters Lars Alkner vände på SDs eget resonemang i ”Hur många Sverigedemokrater tål Sverige?” och bytte ut ordet invandrare mot Sverigedemokrater så svarade SD-pöbeln med att sänka alla Hallpressens sajter med DOS-attacker.

Dagens Nyheter skriver om händelsen och att rasistsajten Avpixlat har tagit på sig skulden. Avpixlat är ett av SDs antidemokratiska redskap och skulle det nu finnas några i min bekantskapskrets som röstat eller kan tänka sig att rösta på SD så vill jag klargöra att min ståndpunkt är klar. Jag tänker försvara demokratin i Sverige med våld om så behövs. Den eller de som vill ta ifrån mig mina demokratiska rättigheter kommer att möta samma motstånd vare sig de är från vänster eller höger.

Det fria ordet är en rättighet som vi måste värna. Tystas tidningar så tystas individer ännu enklare och det är inte acceptabelt att vi skall ha det så. Att ett parti sitter i riksdagen gör det inte legitimt det visar bara att kunskapen bland de röstberättigade är dålig och att många inte förstår att utan demokrati så skulle de kanske inte få rösta alls. Vill de rösta bort sina egna demokratiska rättigheter så visar det bara på okunskap inte på att vi andra behöver lyda dem. Vi lyssnar och justerar, inte lyder.

Läs artikeln i Värnamo Nyheter här: ”Hur många Sveriedemokrater tål Sverige?

Kom ihåg att det inte är någon i vår generation i det här landet som har behövt kämpa sig till sina rättigheter med livet som insats och om det skall förändras så kommer jag inte att nicka och mumla utan säga min mening. Det går inte att vara min vän om man sympatiserar med SD eller något annat antidemokratiskt parti. Basta!

Jag avslutar med några rader från det diktverk som min bror författade för snart tjugo år sedan. Lite kultur som motvikt till all politik.

KUNSKAP
Den gula svärdfisken ovanför dig och den gråtande urnan,
skeppet med vilket vi alla kommer hem, det privata sjökortet,
en vattenkristall och jag låter minnet frysa till glömska,
sirenerna och den brännande sandens gyllene korn,
En vårdag länge sedan när det ännu var ett symbollöst hopp,
min avighet förfalskad till ett självspelande piano,
i det genomskinliga glaset saltet dunstar till drömmar,
en sista beställning innan de stänger våra hudlösa ögon,
ambitionen var en kattliknande gestalt utan multiplikation,
vår kunskap om det förgångna i det sträckta skinnet,
där eldarna blåste nch vinden brann satt vi ned och såg minnen,
allt spelades upp på nytt och din andedräkt var mognaden,
våra avslutande ord en längtan ihoptvinnad av magnetismen,
det du sade påminde mig om en explosion där framför mig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *