månadsarkiv: november 2011

Kristofferskolans novemberfest

JulbasarenFör den här dagen hade jag lovat att ta med mig Sofia och Karin till Kristofferskolans julbasar. Förra året (här finns det) så försökte jag hinna med att se Markus Körner spela med sitt skolband men på grund av halvtaskig kommunikation så sprack det och jag missade hans framträdande. I år hoppades jag att jag skulle få en chans att se honom spela, han hade ju redan när vi soffjammade förra helgen så flaggade Markus på att han gärna ville att jag skulle komma och titta.
Den här gången gick det lite bättre och Jag fick se Markus spela bas i bandet JeanBlue.

Två låtar in i giget så orkade inte Karin med den höga volymen längre och jag tog med mig småflickorna på pepperkaksbakning och sedan åt vi varmkorv och drack saft tillsammans. Det blev en ordentlig påse med pepparkakor för Sofia.
Karin fick en mindre degklump att baka med men jag tyckte att hon gjorde ett riktigt bra jobb med kaveln och deg och hon fick ihop en liten påse med pepparkakor, som hon gärna knaprade på under dagen.

Det hanns med att bygga barkbåtar också.
Sofia hade snabbt en båt i vattnet som gick riktigt fint. karin och jag gjorde en tvåmastad sköning som kanske inte hade riktigt samma fina egenskaper som Sofias fina barkbåt, men jag tyckte att vi skötte oss hyfsat och fick till en helt ok barkbåt.
Efter lite fika och småkaka så blev det tid för hemgång, tjejerna skulle bara köpa med sig varsin påse popcorn innan färd hemåt.
Elsa hade jobbat natt och låg hemma och sov så jag ville inte komma hem med småflickorna för tidigt så vi tog det lugnt och lyssnade på bra musik i bilen.

Tintin på film

När jag kom hem med småflickorna så kom Niclas och Anna och hämtade med sig Erika och Carl för att åka in till stan och se Tintin-filmen på bio.

Ytterligare en stund med småflickorna och idag har de fått en rejäl dos av pappa i alla fall.

Pappa är trött nu.

Bilder.
20111127 Kristofferskolans julbasar (flickr)

Toronto-viktoria efter straffar

HockeyDet har ju minst sagt varit lite upp och ner för oss Toronto Maple Leafs fans sedan den senaste Stanley Cup-vinsten  1967  och årets säsong har ju faktiskt börjat ovanligt lovande. Kanske det stabilaste och bästa laget på tjugo år.

Eftersom förstemålvaken Reimer  #34  tidigt blev skadad hoppades jag att det skulle kunna bli chansen för Monstret  #50  att äntligen slå igenom i Toronto.
Det började lite knackigt och efter att ha blandat högt och lågt och delat målvaktsansvaret med Scrivens  #30  så verkar vår svenske keeper nu ha tagit förstaspaden mer permanent.
I natt så blev det straffläggning för att avgöra mellan Toronto och Dallas Stars och Monstret  #50  spikade igen för en Toronto-vinst.

Kommer att bli en spännande säsong det här.

Penslad & golvad

Om inte annat så kan det ha en del estetiska problem att ha med sig barnen i projekt som exepelvis mitt pågående golvmålande. Sofia och Karin fick vara först ut att kasta flingor i färgen och det blev inte riktigt ett så där oregelbundet mönster som jag hade räknat med.
Fulla barnnävar slängdes ner mot golvet och bildade små högar.

Sedan kom Carl och gjorde likadant.
En hög.

Nu har vi dock kommit så långt och jag är nu övertygad om att det kommer att vara ett slitstarkt golv som håller länge, länge om än inte livet ut. Nu väntar en helg med hur mycket pyssel som helst. Så nu avslutar vi för idag…

Golv

Mer pensel och mindre lacknafta

Målade ett lager till idag.
Betongen sög i sig rejält av färgen och nu ser jag efter nästa lager att det börjar täcka bättre men fortfarande försvinner färgen ner i betongen på ett lite för absorberande sätt.

När jag skulle välja golvfärg så stod det mellan tre olika varianter; Entre, Ateljé och Hangar.
Entre räknade jag bort direkt då den gick att använda för både trä och betong. För mjukt helt enkelt. Jag ville ha en färg som inte trä skulle överleva ens i sina vildaste fantasier.
Ateljé lät väl helt okej men jag ville ha en färg som var tuff, något att köra motviktstruck på! En färg med attityd, som klarar lastflygplan och sladdande motorcyklar och som framför allt inte behöver målas om innan jag dör! Så jag tyckte Hangar lät bra.
Tvåkomponent epoxifärg med slitstyrka, flingor och eventuellt till och med halkstopp!

Nu snackar vi.

Jag hade som plan att måla golvet nu sedan aldrig någonsin mer behöva bekymra mig om det golvet mer.
Att vara klar för all min framtid med just den saken helt enkelt.
Detta kändes viktigt eftersom huset alltid överraskar med nya krävande och kostsamma behov. Vårt hus beter sig lite som en operadiva.
”Kostar att ligga på topp, liksom” – som Zlatan Ibrahimovic skulle ha sagt!

När jag skulle köpa färgen så åkte jag ner till Måleributiken i Alvik och lyckas på ett kort meningsutbyte bli bortfintad från min ursprungsidé och övertygelse till ett annat val.
Jag hade bestämt mig för att köpa ALCRO Hangar men när jag stegar in i butiken så ser jag bara ALCRO Ateljé på hyllorna, så jag stegar fram till kassan och följande dialog utspelar sig:

Jag: ”-Hej, jag såg att ni hade ALCRO Ateljé på hyllan men jag är ute efter ALCRO Hangar, kan ni ta hem det på beställning?”

Måleributiksbiträde: ”-Hangar? Jag tror du klarar dig med Ateljé! Kör du inte mer än vanliga personbilar på det så klarar du dig utmärkt med den!”

Har har vi redan ett par problem. Nu talar han till min ekonomiska sida, jag kommer att klara mig med Ateljé och jag vet att den är billigare. Plus, att jag är konfrontationsrädd, jag kommer inte vilja stå och hävda att jag skall köra hjullastare på golvet ifråga med rädsla för att bluffen skall synas. Jag är lite svag på det sättet

Jag: ”-Så du tror att Ateljé räcker?
-Jag vill ju inte riskera att behöva måla om golvet så snart igen!”

Måleributiksbiträde: ”-Ingen fara! Det här håller för hårt slitage under många år!”

Här har han mig ju. Hårt slitage under många år. Inte ens mina stora fötter i strumpor på en matta kan utsätta ett golv för hårt slitage under massor av år.
Så jag går ju på det här.
Nu står jag och stirrar på ett golv som fullständigt suger upp färgen och jag är helt säker på att min ursprungstanke var rätt!
Att jag vek ner mig kommer att komma tillbaka och bita mig i rumpan, var så säker!

När Elsa åkte och hämtade färgen när den väl var blandad och klar så sälde de på henne en extra burk lack. Det behövdes plötsligt dubbelt så mycket lack som ALCRO rekommenderar i sin dokumentation och som ingen reagerade över på min beställning första gången. Men nu lät det plötsligt:

Måleributiksbiträde: ”-Det är lika bra att du tar den på en gång! Du kommer ändå komma tillbaka efter den när du målat färdigt!”

Jag är skeptisk!

Med pensel och lacknafta

När Elsa hade gått till jobbet och barnen hade gått och lagt sig så passade jag på att måla vårt lilla källarutrymme mellan vårt och Carls sovrum.
Jag hade ju lite problem med den tidigare ägarens lösning med avloppsbrunnen och rören som låg kvar sedan tidigare.
Nu har det torkat ett antal veckor och Carl hjälpte mig att slipa golvet i förmiddags.
Färgen som jag använder, ALCRO Ateljé, torkar riktigt fort, på ett par timmar är det faktiskt helt tort. Betongen har sugit åt sig ordentligt av första strykningen och jag tror nog att det får bli en strykning till i morgon.

Lacken verkar kunna vara klibbfri ganska snabbt också.
Blir bra det!

Alla får hjälpa till. Carl hjälpte mig att slipa och Sofia och Karin har fått hjälpa till att blanda flingorna som skall ner i lacken.
Har lovat Sofia att hon skall få vara med att blanda ut flingorna också.

Det blir ett familjeprojekt.

Basism – ånyo

JAMIdag kom Markus Körner förbi för att testa lite basar.
Jag hade lovat honom att få komma förbi för att provspela lite olika basar eftersom han kanske inte har haft möjligheten att spela så många olika instrument. Han lånade Hosses jazz-bas för ett gig för ett tag sedan och jag ville ge honom en chans att få känna sig för lite innan han köper sig en egen bas.

Jag och Markus hade benägen hjälp från både Sofia och Karin, som ville att vi skulle spela ”Bä, bä lilla snigel” som tydligen är en höjdarlåt, så pass jag kunde begripa. Hon var bestämd på den punkten!

Efter lite skönt soffsnack om basar så intervjuade Markus mig för ett skolarbete.
Jag trodde knappast att det fanns någon som fortfarande kunde tänkas vara intresserad och hjälpt av mina gamla kunskaper om droger och missbruk.
Blev åter så upphetsad av ämnet att jag faktiskt blev lite sugen på att plocka fram min gamla knökfulla pärm och läsa igenom allt mitt utbildningsmaterial. Det är säkert en hemskt massa som är obsolet men det kanske vore kul att påminna sig igen.

Skall bli kul att läsa arbetet när Markus är klar med det.
Såg sedan att han efter kvällens rep hade twittrat angående giget hans band har nästa helg. Sofia har sagt att hon vill gå till Kristofferskolans basar och loppis då så jag får väl hänga med och försöka kolla in bandet helt enkelt.
Förra året när de gigade så missade jag det p.g.a. lite dålig information. Jag tror att Markus tycer att det är viktigare den här gången.

Markus Körner

Markus Körner

Efter jobbet

Min dygnsrytm är helt satt ur spel efter den långa sena resan ner från Luleå natten till i lördags.
Jag skall snart iväg med Karin till förskolan. Sedan tänker jag ligga lite lågt, för jag skall hämta henne på förskolan också och jag kommer att behöva vila lite emellan.
Jag kommer inte att jobba i morgon, det får bli kompensation för två dagars resande förra veckan. Jag får gnugga ordentligt på tisdag istället.

Skönt att vara hemma med familjen igen. Men hur det än är så har jag börjat fundera på nästa resa redan. Skulle vara kul att kanske få till att åka upp till Boden och se på trav en kväll, sova över och jobba där sedan. Det är ju inte så himla långt mellan Boden och Luleå ändå.

HARdKåRe

Körsång i S:t Eriks katolska domkyrka

Jag kom hem från Luleå klockan 05:55 på lördagsmorgonen. Efter att ha suttit vid ratten från klockan 19:50 i Piteå så rullade det på ganska bra hemåt.
Jag hade uppehållsväder nästan hela vägen, men visst, det hade fungerat mycket lättare med spolarvätska och fungerande vindrutetorkare, det hade det.

Flickorna hade körkonsert i katolska domkyrkan på lördagseftermiddagen så jag, Elsa och Karin åkte in och tittade på dem.
Sofia fick ett plötsligt anfall av scenskräck och vågade till sist inte uppträda men Erika gjorde som vanligt ett toppenjobb!

Det var en fin konsert och det är en enorm sångutveckling kören har gjort de senaste två tre åren då barnen har utvecklats enormt i sina röster och sin sångteknik.
Hoppas att Sofia vågar vara med nästa gång, hon har ju kanske mest musikalitet i kroppen av hela familjen.

Karin somnade redan i bilen in till stan så hon satt i över en timme i sin sittvagn och snusade innan hon vaknade igen. Så hon somnade först sent på kvällen, sist av barnen.

Freedom’s just another word for nothing left to lose. Nothing ain’t nothing, but it’s free.

”Me And Bobby McGee”

Grattis Elsa

Elsa fyller år och jag sitter 91 mil hemmifrån.
Jag hoppas att hon får en bra födelsedag.

En vacker dag i framtiden kanske man har det så pass ordnat att vi kan vara med varandra på våra respektive födelsedagar. Jag är i alla fall tacksam över att jag har den underbara hustru som jag har.
Hon är en skatt.

Grattis Elsa

Norrbottnisk samvaro

I söndags satte jag mig i bilen för en lång dags färd mot mörker och kyla.
Jag förstod aldrig riktigt varför men det tog mig hela 102 mil att ta mig till Luleå?
Visserligen så snurrade vi omkring lite i Umeå när jag hämtade upp min kollega Robin och sedan när vi for till lagret och lastade på brandsläckare, men 102 mil, det är tio fler än vad det borde vara.

Nåväl, när vi sent om sider kom fram till vandrarhemmet Kronan var det nästan midnatt och årets första vinterhalka fick jag uppleva här i Luleå. Det var riktigt halt på vägarna och både dubbdäck och antisladdsystem fick bekänna färg.
Nu har vi jobbat här ett par dagar och den här dagen avslutades med att vi hela gänget åt middag på restaurang Allstars på stan och tittade på fotbollslandskampen mellan Sverige och England.

Nya äventyr väntar.

I startblocken för att sluka asfalt

PianoLördagen startade ungefär som varannan lördag alltid startar i det casselbrantska livet numera. Flickorna och jag åkte iväg till Lidingö på pianolektionerna och mamma åkte till klostret i Djursholm och om Carl överhuvudtaget märkte något av detta är svårt att veta.

Det går bra både för Sofia och Erika på pianolektionerna och Karin, ja hon är mest med och skapar kaos. Det är lite av hennes uppgift än så länge.
På bilden till höger så ser ni hur en pianolektion med Svenska SmåFlicksFörbundet kan gå till.
Full fart och kaos.
Som pappa och roadie kan man bara försöka hänga med så gott det går.

Skönt att se att det går så bra för dem och det är otroligt så konstnärliga de är både Sofia och Erika.
papper och penna, kamera eller instrumen! Spelar ingen roll, nog tusan skapa de och de gör det bra.
Fantastiska små fantasimaskiner de här tjejerna.

Låt Stockholm växa starkt

Yes In My BackYard”För att vi älskar Stockholm” är en slogan som mötte mig när jag surfade runt och letade lite politisk information på webben.
Det visade sig vara YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk som är öppet för alla stadsvänner.

Diskussionerna om Slussen är väl i stort sett de enda som dyker upp i pressen.
I övrigt finns det dåligt med öppen debatt och bevakning av förslag om hur staden skall växa.
Det anländer motsvarande två SL-bussar fulla med folk varje dag till Stockholm. Inflyttningen är minst sagt massiv och unik för vårt land. Då gäller det att staden får växa, många är ju helt emot förändringar av staden medans andra förstår att den måste växa. Som jag nämnde så tycker jag inte att man har någon vidare diskussion i medierna av den här frågan så jag blev väldigt glad när jag hittade YIMBY, så nu har jag fått att läsa ikapp under vintern.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad – inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska och levande täta stadsmiljer, inte glesa isolerade bostadsområden.

YIMBY

I samma veva hittade jag den här bloggen av Karl Henriksson, kristdemokratisk kommunalpolitiker i Huddinge.
Han skrev ett mycket intressant blogginlägg om spårväg och tunnelbana här; http://karlhenriksson.blogspot.com/2011/11/tunnelbanan-behover-sparvagnar.html.

On The Raod Again

Nu blir det några timmars sömn.
Sedan bär kosan av mot Luleå för arbete en vecka.

Var iväg och bytte till dubbdäcken i Tonys garage idag.
Han hade en betydligt starkare muttermaskin än jag, så det var tacksamt. Att jag inte har någon fungerande domkraft lyckades vi också lösa, så nu är jag redo för Norrland igen.

Är Norrland redo för mig?

Tony skulle egentligen ha varit med men det går inte alltid som man hoppas, nåja, det kommer fler tillfällen.
Om några timmar rullar kärran norrut.
Kommer väl vara lugnt här tills jag kommer hem igen.
Ha det!

Tony