månadsarkiv: juli 2011

Hulken

HulkenI början av veckan så hittade jag en recension av ett basbygge på PrataBas.se. Recensionen skriven av Patrik i bandet Konkurs, en trevlig kille som jag gillar och hans recension gjorde mig lika intresserad som bilderna på den ärtgröna skapelsen.

Dock så vet man ju hur det kan vara med recensioner av vänners kreativa verk, det är svårt att vara elak!

Men jag flaggade på mitt intresse för basen som Jens ”Lestrange hade snickrat ihop. Han har en förmåga att våga plocka ihop de mest udda och omaka delar man kan tänka sig.
Ofta med väldigt spännande resultat!
Hoppas att denna bas är lika spännande som den verkar.

Eftersom jag inte hade någon möjlighet att skrapa ihop vad han krävde i pengar för basen så gick jag till min bas- och gitarrhörna och listade de delar som jag kunde tänka mig att avvara i byte för ”Hulken”.
Det blev till sist ett byte som sved, men nu väntar jag med spänning på att få hem skönheten.

Idag dök Sunken från Librah upp i trädgården.
Jag har min årliga basistfika i trädgården i morgon men Sunken hade lyckats ta fel på dag och hamnade här en dag för tidigt.
Det resulterade i en skön stund i trädgården och sedan satt vi och lyssnade på country och blues ett antal timmar.
I morgon ägnar vi oss åt basism igen.

Nu har även familjen kommit hem från Sjöfallet så nu börjar ordningen bli återställd igen.
Så nu skall jag lägga mig och sova några timmar innan jag skall upp och förbereda för en massa basister…

Trav på Fornaboda

Sofia på travSista dagarna på vad som kan kalas semestern. I fredags åkte vi iväg till Fornaboda travbana utanför Lindesberg och njöt av lite trav i solen.
Tyvärr hade vi lite otur för mitt i allt mysigt lunchtrav så föll en häst platt till marken ungefär fyrahundra meter efter målgång i lopp 4. Hästen var Zeb Käbb och Sofia blev naturligtvis lite ledsen och undrade hur pappa kunde ta med henne till ett ställe där hästar dör?

Det var jag och Elsa och flickorna som var på trav. Carl, Isolde och Nicko stannade kvar i stugan medans vi försökte njuta av travet trots dödsfall. Till sist var det faktisk den stekande solen som fick oss att vika ner oss och ta oss tillbaka till Sjöfallet för svalkande bad.

Fornaboda

Har lovat mig själv att jag i år skall försöka hinna besöka åtminstone en travbana som jag aldrig tidigare har varit på. Får se hur det kommer att hinnas med, men jag hoppas att det kan bli av. Under vår smålandsresa hade jag ju hoppats på i första hand travbanan i Vaggeryd som ju låg längs vägen.
Men det var inga tävlingsdagar under våra dagar i Småland.

Dössberget

Indian CheifInnan hemfärd på söndagen hade vi bestämt oss för att barnen skulle få ha lite aktiviteter på Dössberget. På lördagen hade Elsa observerat att det var en hel del aktiviteter på Dössberget på söndagen, bland annat ponnyridning, kaninhoppning och inte minst DM i tuppgalning!

Sofia hade redan på lördagskvällen börjat fiska efter att få rida trots sin allergi.
Hon har aldrig tidigare blivit dålig efter att ha ridigt utomhus så jag hade planen att övertyga Elsa om att Sofia skulle få rida.

Mycket trevlig tillställning på Dössbeget. Berget är som ett litet Skansen med dala-miljöer. Evenemanget är Bjursvicku och mängder med lokal färg och lokala kläder från 1700- och 1800-tal på (främst) kvinnor som knypplar spets, kärnar smör, tvättar i balja och så vidare, och så vidare.

Varje år har man en ”fin dam” med en tidstypisk barnvagn från andra halvan av 1800-talet med en liten bäbis som går runt på området. Mycket god lokal mat serveras och till min stora glädje så har de ett fordonsmuseum också. Bland alla gamla skidor, vagnar och cyklar så pågick för tillfället en motorcykel-utställning där en Indian Cheif var den stora maskinen att beskåda, även om det fanns flera sköna maskiner på plats.

Sofia red två gånger, och lilla karin red en gång hon också. Med sammanbiten min och stadigt tag så leddes hon runt banan.
Kaninhoppningen regnade in så att det blev det inte mycket av, men agilityn var ganska rolig.
Bäst av allt var dock tuppgalningen.
Av alla konstiga saker man bevistat så kan den ha varit det konstigaste.
Men kul!

Facebook

Till råga på tuppgalandet så hamnade vi i Falu-Kuriren också, de hade naturligtvis en reporter på plats för att täcka den heta storyn.
http://www.dt.se/nyheter/falun/1.3745543-dramatisk-finalduell-i-tupp-dm är adressen.

Nu är vi hemma ett par dagar sedan blir det en liten tur till Sjöfallet igen.
Elsa och barnen sticker iväg nu på morgonen och jag åker efter. Jag måste planera lite för jobbandet också.
som vanligt finns det lite bilder på alla tokerier, och bilderna hittar du på adressen nedan…

Bilder:
20110724 Dössberget (flickr)

Lördag i Dalarna

RolleNär vi kom fram till Birgittagården på fredagskvällen så blev vi bjudna på en jätteskål med blåbär som nunnorna hade plockat själva på tomten.
Efter det och bäddning så var vi alla, utom Karin som sovit i bilen, så trötta att vi ville komma i säng så tidigt som möjligt. En stunds stökande senare med lilla Karin så somnade vi alla till sist.

På lördagsförmiddagen så började vi vår färd runt Falun med att låta barnen ta ett dopp i Runn.

Sedan var det dags för det vi kanske borde ha börjat med när vi var i Falun första gången för två år sedan, ett besök i det som är unikt för Falun, koppargruvan.
Det var lärorikt och intressant att besöka gruvan. Mycket både mörkt och fascinerande i gruvan där vi var nere på 67 meters djup som mest.

Sofia var lite rolig, hon skulle naturligtvis hålla mig i handen hela tiden eftersom hon är mörkrädd, men samtidigt så klagade hon ständigt på kylan. Det är 5°C i gruvan så det är svalt (och därmed skönt enligt mina preferenser) och Sofia huttrade, sa att hon frös och hon gnällde om kylan mer eller midre oavbrutet. Dessutom så var hon kissnödig så hon hade bråttom upp.

När hon väl kom upp så hann inte hissen mer än stanna och släppa ut henne och hon han ett och ett halvt steg in i omklädningsrummet så sa hon:
-Det är varmt!
Med en gnällig röst.
Ibland är de roliga de små liven.

I gruvmuseumet gick det faktiskt riktigt bra också. Sedan när vi gick tillbaka till bilen på parkeringsplatsen så började jag åter att tänka på händelserna i i Oslo på fredagen. Vi hade bara hunnit hört lite på radion när vi var på väg till gruvan tidigare på förmiddagen och nu började det så sakteliga gå upp för en att det var en katastrof som rullades upp i ett otäckt uppvaknande…

Karin och gruvan

Vi åt lunch i form av smörgåsar, köttbullar och frukt nere vid sjön Tisken.
Efter lunchstoppet rullade vi vidare och passerade plötsligt Leksand.
Strax norr om Leksand ligger Hjortnäs där en bonde 1924 plöjde in i en vikingagrav (http://fornvannen.se/pdf/1920talet/1924_berattelse_a.pdf).

Efter att ha haft en pedagogisk stund vid minnesstenen över fyndet av graven där barnen fick gissa sädesslag så hamnade vi snart vid Fräsgården.
En gård som funnits sedan 1600-talet och som fram till mitten av 1900-talet drevs aktivt. Tyvärr var gården stäng så vi promenerade omkring och kikade en stund i eget sakta mak.

Grisbiten

Sedan blev jag biten av en gris!
Just det, biten av en gris, i foten…

Vi hamnade på restaurangen på Dössberget. För två år sedan var vi här, nu hamnade vi på Dössberget igen och pasade på att äta en underbar middag uppe på berget. Älgköttbullarna smakade alldeles utmärkt naturligtvis.
Innan vi kom till reataurangen så tog vi en promenad genom parken och tittade på ”niinerna” och grisarna, Grisarna stod och smaskade i sig sitt kvällsmål när vi kom och tittade på dem.
Jag ställde mig så att grisen som stod närmast staketet kom att nå min fot. Så han tog ett par tuggor rakt över skon och jag får kanske vara glad att jag klarade mig med bara grisdräggel över skon, inga övriga skador att rapportera.

Bilder:
20110723 Birgittagården (flickr)
20110723 Falu koppargruva (flickr)
20110723 Gravar, Fräsgård och Dössberg (flickr)

Klenshyttan

FamiljebildPå väg upp mot Falun så hittade vi Klenshyttan, en stor och vacker hytta mellan Grängesberg och Ludvika. Det blev ett trevligt stopp på vår bilfärd och en sprallig bensträckare. Klenshyttan anses vara grundlagd av ättlingar till bergsmannen Lars Rafvaldsson i Norrbo i början av 1600-talet.

Hyttan var delad i 24 andelar fördelade mellan bergsmännen. år 1842 köpte Hagge bruk andelar i hyttan. I köpet ingick även gruvor och skog. Efter flera ombyggnader under 1800-talet byggdes 1882 en ny masugn. Den hade en fristående ugnspipa uppställd på järnbockar i stället för på murar, konstruerad av ingenjörsfirman Qvist & Gjers i Arboga. Ombyggnaden möjliggjordes genom att järnvägen på 1870-talet dragits förbi hyttan.

Masugnsbyggnaden är väl bevarad liksom rostugnen. Dock har den omgivande rådstugan farit illa av tidens tand och endast murverket av slagg återstår. Strax intill finns en liten kalkugn i murad slagg.

Driften i hyttan upphörde 1920.

Bilder:
20110722 Klenshyttan (flickr)

S.E.M.E.S.T.E.R. I.G.E.N.

Sofia på traktorVeckan i Sjöfallet är avslutad.
I fredags lämnade vi Närke och begav oss vidare mot Dalarna.

Det var ett blandat väder som bjöds i veckan. Trots detta fick vi en mycket bra vecka med mycket bad och lek.

Här till höger ser du Sofia köra gräsklippartraktorn, en sysselsättning hon verkligen gillade. Det är kul när barnen upptäcker nya talanger och saker i livet. Glädjen går det ej att ta fel på!

Jag tog som vanligt lite bilder som du kan hitta på flickr-länken nedan.

Bilder:
20110717-21 Sjöfallet (flickr)

Torsdagsförmiddag

Det semestras på för fulla muggar i Sjöfallet. Jag har jobbat några dagar men i dag blir det nog inget slitande för brödfödan.

Känner mig ganska trött märkligt nog och det kanske är bäst att ta det lite lugnt en dag. I morgon bör det av mot Falun.

Sofia och Karin har setts köra traktor idag. Bilder kommer senare.

Ankomst Närke

Dags att röra på sig lite igen. Elsa och barnen stack hemifrån någon timme innan jag själv lämnade Bromma.
Peter, en vän från PrataBas.se, hade efterfrågat min närvaro på sitt lilla sommartorp.

Väl på plats satt även Anders och det blev några timmars gubbprat och musiklyssning på verandan. Jag puffade upp mina absolut sista två cigarrer från stora inköpet 2006, nu är det ekande tomt i humidoren igen.
Efter några timmar på Peters nysnickrade veranda så styrde jag kosan mot Sjöfallet strax norr om Lindesberg.

När jag klev in i stugan satt hela ligan samlad.
Så nu är det dags för en veckas intensiv samvaro där barnen får rasa av sig med sina kusiner och förhoppningsvis så blir det några sköna kvällar på glasverandan för oss vuxna också.