månadsarkiv: oktober 2010

Sofias dag

Sofia och BellaI dag var det dags att fira Sofia ordentligt.
När hon fyllde år hade jag bara timmar innan kommit hem från Östersund på natten och det blev bara ett kort familjefirande på morgonkvisten.

Nu skulle Sofia bli firad som sig bör av mormor, farmor, farfar, morfar, gammelmormor, faster Carin och hela familjen.

Som en liten bonus så fick Sofia även träffa lite hundar i dag.
Sofia älskar djur men pga sin allergi kan hon inte umgås med djur så ofta.
Nu kom min vän Tony förbi med sin nya bil och då fick Sofia och Erika leka med hundarna Bella och Doris en stund.

Det var väldigt fascinerande att se Sofia gå runt med en Rottweiler i koppel utan att blinka, tack för snälla hundar.
Det är så kul att barnen som inte har några som helst fördomar bara ta för sig med hundarna så fort de blivit lite varma i kläderna.
Inga negativa tankar om att de här djuren är si eller så.
Det är bara pälsklädda kramdjur för flickorna.

Här kommer lite bilder från helgen och förra helgens begivenheter.
Snart är även oktober till ända.
Tiden går snabbare ju äldre man blir.
Så här snabbt har den aldrig gått tidigare…

Bilder:
20101031 Sofia firas
20101031 Tony, flickorna och hundarna
20101030 Scandinavian Guitar Show
201010 Västermo PrataBas-träff

Oldsmobile Vista Crusier

Guitarrista

HagströmJag hade bokat upp en träff med killarna från Hässleholm (Pentastar och LeStrange) för att utföra ett litet byte av gitarr/bas-prylar.
Det är ju en ständig jakt på prylar och delar för att kunna bygga och bygga om de instrument och delar av instrument man har liggande.

För att spara in på porto så bestämde vi att ses i samband med Scandinavian Guitar Show som pågår i Fryshuset under helgen. Elsa ville gå på någon mässa i domkyrkan eftersom det var diakonvigning.
Erika och hennes kör skulle sjunga i domkyrkan, Carl och Sofia fick följa med mig till gitarrshowen och Liss-Karin fick följa med mamma till mässan.

Efter att ha trängts omkring med en andra massa gubbar på Scandinavian Guitar Show med en Sofia som var otroligt uttråkad och en Carl som i alla fall påstod att han tyckte att det var kul, så lyckades jag till sist hitta Fredrik (a.k.a Pentastar) och växlade lite basmikrofoner och effekter med varandra.

Sedan bar det iväg till domkyrkanSödermalm där Elsa, Erika och Karin förhoppningsvis befann sig.

Efter att ha hittat en parkeringsplats halvvägs upp på Folkungagatan så tog vi en kort glasspaus innan vi promenerade till domkyrkan för att leta upp resten av familjen.
Vi stod i över en halvtimme i kyrkan innan vi lyckades får kontakt med Elsa, och efter ytterligare en liten stund så hittade vi på Erika ochså och kunde åka hem i samlad trupp.

SofiaEgentligen var min tanke att den här helgen skulle ägnas Volvon som nu har stått still sedan i juni. Jag beställde tidigt i veckan en ny bränslepump till Volvon då jag tror att det är den som felar. Dock har bränslepumpen inte ens lämnat leverantören ännu. Oerhört dåligt i dessa tider när man kan få varor från exempelvis Tyskland och England på ett par dagar!

Nu kommer man att få reservdelarna till en helg man absolut inte har tid att ordna med detta.
Typiskt nu när jag äntligen hade pengar att lägga på det här.

Vore dessutom kul att få igång Volvon igen.

Nu är vi hemma hela gänget igen.
Det är bara Isolde som saknas.
Dags för tvagning av hela ligan.
Sedan tar nog tröttheten ut sin rätt och det lär bli tidigt i säng ikväll.

Ett nattinlägg

IOGT i VästermoI den gågna helgen hade vi en otroligt trevlig basist-träff hos Björn Sikehag i Västermo.
Lokalen var den gamla IOGT-lokalen och i skenet av levande ljus åt vi underbar mat och samtalade om allt mellan himmel och jord.

Med ett lämpligt antal basar och lämpligt antal deltagare så blev detta en av de mysigaste basträffar som jag haft nöjet att besöka.
Basisten Tuomo Haapala hade en underbart trevlig genomgång av basister genom åren som påverkat honom…från rock till jazz till klassiskt och runt igen.
En kanonföreläsning som kommer att leva kvar länge.

Jag tror dock att mitt och Björns jammande i lördagsgryningen knappast kommer att nämnas i historieböckerna.
Rundgång var en beskrivning av händelsen.

Nu blev resan till Västermo något mer äventyrlig än vad som hade behövts i och med att jag hade lånat Jannes Mini.
Jag plockade upp min medpassagerare Jonatan inne i stan klockan ett och vi gav oss av på väg mot Västermo.
Vägen jag valde var raka spåret mot Södertälje och E20 mot Kungsör.
Strax innan Kungsör så ville jag prova och se hur pigg bilen var. Janne och jag hade ju fått upp den andra kojan i 140 km/h och det lockade att se om 120 var möjligt.

Det var det.

Priset var att gasen hängde sig med plattan i mattan.

Efter en stund så släppte gasvajern och vi stod på en enfilig väg med vajerräcke och dike på varsin sida av bilen.
Jag kunde inte lägga mig och skruva från förarsidan eftersom trafiken dundrade förbi i full fart på den sidan.
Det blev till att ligga och skruva från passagerarsidan.
Utan att se vad jag gjorde så lyckades jag få vajern på plats i spåret i gaspedalen.
Snart var vi iväg igen och det rullade på som det skulle, även om hastighetsmätaren dog istället.

Gene Simmons bas styrde mitt hjärtas slag

Tuomo Haapala

Karin Casselbrant

Karin fick sitt första skriftliga omdöme från dagis för några veckor sedan.
Det var ett ganska ambitiöst omdöme med bilder på Karin och citat ur Läroplanen fär förskolan Lpfö 98.
Kanske kan roa släkten att läsa om Liss-Karins framsteg så jag länkar till kopior nedan:

PDF-filescasselbrant.com/laddaner/karin01.pdf

PDF-filescasselbrant.com/laddaner/karin02.pdf

PDF-filescasselbrant.com/laddaner/karin03.pdf

PDF-filescasselbrant.com/laddaner/karin04.pdf

PDF-filescasselbrant.com/laddaner/karin05.pdf

PDF-filescasselbrant.com/laddaner/karin06.pdf

PDF-filescasselbrant.com/laddaner/karin07.pdf

PDF-filescasselbrant.com/laddaner/karin08.pdf

PDF-filescasselbrant.com/laddaner/karin09.pdf

PDF-filescasselbrant.com/laddaner/karin10.pdf

Döden hälsar på

Vila i frid PutteIbland knackar döden på.
Under vår tjänsteresa tillbaka från Östersund nåddes vi av beskedet om Puttes död när vi precis hade lunchat i Ånge.
Stämningen var hög, vi skrattade och glammade och var rejält taggade för att jobba några timmar innan vidare hemfärd.

Plötsligt rusar Conny ur bilen och berättar att Putte är död.

Stämningen förbytts, blickar som är tomma, sökande efter svar.
Det går inte riktigt att ta in så här omedelbart.

En korsning, rakt in i ett träd.
Man vet inte om det var krocken mot trädet eller lasten i bilen som träffade honom som tog hans liv.
Vilket är en fråga av mer akademiskt intresse…faktum kvarstår…

Putte är död.

Jag hann aldrig lära känna Putte mer än som arbetskamrat och kollega, men de av mina kollegor som jobbat i många år med Putte sörjer naturligtvis hårt.

Mina tankar går till den den familj, och framför allt den 13 åriga son som förlorade sin far.

Death, the one appointment we all must keep, and for which no time is set.

Charlie Chan

W.A.S.P. i Stockholm

Ett av mina absoluta favoritband genom åren, W.A.S.P. spelade i går i Stockholm.
Jag har aldrig lyckats gå på någon konsert med W.A.S.P. och har sörjt att jag missade konserten i Stockholm 1984 sedan dess.
Jag har varit ett fan sedan första singeln ”Animal” släpptes i Europa.
På release-dagen hängde jag inne i stan för att plocka upp singeln och äntligen få höra dem på riktigt, efter att ha läst om dem i klassiska rockblaskan KERRANG.

Sedan 1980-talet har det naturligtvis hänt en del med både W.A.S.P. och deras musik.
De senaste två albumen har dock visat både glöden och intensiteten från de första plattorna och ett textförfattande som har nått rent litterära höjder som i låten ”Heaven’s Hung In Black”.
Nu tyckte jag att det var dags att faktiskt gå och se dem live.
De spelade i ”Gamla tryckeriet” i Alvik så det var för nära för att hitta på någon ursäkt.

Att se W.A.S.P. live var naturligtvis en upplevelse.
Intensitet och tryck fanns i massor och att se W.A.S.P. live är lite som att bli anfallen av apacher!

Framför allt imponerades jag av gitarristen Doug Blair som faktiskt tar bort rätt mycket från saknaden av Chris Holmes som jag fortfarande håller som en av de absolut bästa hårdrocksgitarristerna.

Blackie LawlessDet var väldigt mycket kvinnor i publiken.
1984 kunde man inte säga till en tjej att man gillade W.A.S.P., då var man en otäck typ, så att något har hänt under åren är alldeles uppenbart. Men det är klart, på den tiden fanns det inga hårdrockare i 40- och 50-års åldern.
Det vimlar ju av oss nu!

Låtlista (ej i korrekt ordning):
Hellion
The Real Me
Crazy
L.O.V.E. Machine
Live to Die Another Day
Babylon’s Burning
Wild Child
I Wanna Be Somebody
The Idol
I Don’t Need No Doctor
Scream Until You Like It
On Your Knees
Extranummer:
Heaven’s Hung In Black
Blind In Texas

Hälleforsnäs och den religiösa berättelsen

Sofia on the Road!Erika åkte iväg till sin kompis Ada efter undervisningen i kyrkan. Så jag tog med Carl och Sofia till farmor och farfar för en dagsutflykt och lunch.

Det var ett bra tag sedan vi var i Hälleforsnäs och det tar ju dock en stund innan man kommer på plats.
Carl hann sova en bra stund i bilen både på väg dit och på väg hem.

En sak som värmer ett gammalt hårdrockshjärta är när ens sjuåriga dotter lutar sig fram och höjer volymen på bilstereon när det kommer hårdrock ur den!

Det var trevligt att komma ut till Hälleforsnäs och äta lite gott.
Dessutom fick jag se de första bilderna på barnens senaste kusin, Gideon.
Nog är han lik sin far den lille pojken.

Friskvård är närmaste vägen till sjukvård!

Mark Levengood

Läste i dag en mycket bra bokrecension i Dagens Nyheter som belyser ett par viktiga saker angående religös propaganda i skrifter från bilbel till nutid.
Det här är en viktigt fråga som verkligen belyser dilemmat med religionens stora ”sanningsproblematik” och artikeln stärker min käpphäst att ”det är inte sanningshalten som är en bra historias viktigaste grund, utan hur bra den berättas”.
Detta gäller i hög grad även bibliska och religösa berättelser.
Sanningen är sällan lika med de historier vi tror på.
Dock kan sanningen bära på lika bra och kanske bättre historier, men de har inte berättats tillräckligt bra för oss.

Länk:
Hans Furuhagen: ”Bibeln och arkeologerna”

Fredagsmys

GowallaIväg till Volkswagen Bromma med Passaten för reparation.
Bilen som jag hämtade i augusti nere i Mörarp hade ju varit med om närkontakt med en råbock (med vackra horn iofs) och spoilers delar av fronten och grillen behöver bytas ut.
Verkstaden säger att det tar en och en halv vecka så jag räknar med att vara av med bilen några veckor.
I bästa fall!

När jag hämtade Sofia och hennes kamrat Emma från skolan så var de rejält uppskruvade, och en tur till den likala butiken blev inte helt enkel.
Men jösses vad de är charmiga småtjejerna.
Man står ut med ganska mycket.
Efter middagen sprang Sofia över till Emma och när hon kom hem igen var hon så trött att hon bara precis tog sig över tröskeln innan hon bröt ihop.

Värmepumpar igen

VaillantMan installerar en värmepump med unika funktioner.
Vad är resultatet?
Driftlarm på de unika funktionerna!
Naturligtvis.

Jag får skicka Jannes logg-filer till Vaillant och se vad de kan hitta.
Gillar inte när maskiner överraskar mig.

CSV-files/laddaner/vaillant/101008_000006.csv

CSV-files/laddaner/vaillant/101009_000003.csv

CSV-files/laddaner/vaillant/101010_000001.csv

CSV-files/laddaner/vaillant/101011_000009.csv

CSV-files/laddaner/vaillant/101012_000007.csv

CSV-files/laddaner/vaillant/101013_000005.csv

CSV-files/laddaner/vaillant/101014_000003.csv

Lite häng i det engvallska brittiska garaget hade man kunnat ägna en hel del mer tid för.
Men nu var det värmepump och logg-filer som skulle ordnas.

Lite fälgfrågor hann dock avhandlas eftersom vi inte riktigt är överrens om vilka tekniska lösningar med fälgar och däck som är värda vilken arbetsinsats.

Lite skruva skulle man vilja ordna med nu.
Några timmar garage eller några timmar basspel.
Men det finns inte riktigt tid för det just nu.

Fick till en ganska skön bild från garaget i alla fall.

Jan Engvall