månadsarkiv: april 2009

En solig dag i april

Dag för dag blir hon ny en egen liten person med ett eget lynne och egna idéer.
Att hon knappt kan bärga sig tills hon blir gammal nog att leka med Sofia är alldeles uppenbart.
Hon litar mer och mer på personer i hennes omgivning som inte är mamma.

Idag har jag tagit lite fotografier på familjen och det dagliga kaos som råder här.
Du kan hitta bilderna på flickr genom att klicka på länken nedan:
20090424 En solig aprildag (extern länk)

If at first you don’t succeed…well so much for sky diving.

Unknown

När landet lagom bara är landet litet

Jag har följt ”Catrine da Costa-fallet” på mycket nära håll sedan 1988.
Under resans gång har jag gång på gång häpnat över hur normalt iaktaggande av att rättsäkerheten respekteras och inte sätts ur spel plötsligt kan ignoreras helt och hållet.
När man med DNA-teknikens hjälp har kunnat avskriva de skObducenten” och ”Allmänläkaren” från alla misstankar så fortsätter man från polisens håll att sätta käppar i hjulen för en fortsatt utredning genom att sätta kriminalinspektör Eva Nyberg på fallet.
Eva Nyberg har tidigare utmärkt sig angående det här fallet genom att i sitt examensarbete peka ut just dessa två som skyldiga till mordet.

Hur skall en person vars hela akademiska trovärdighet bygger på att det inte kommer fram något som motsäger hennes tes kunna leda arbetet framåt med denna utredning?
I sommar preskriberas mordet på Catrin da Costa.
Plötsligt så blir det ju klart varför polisen säger nej till att DNA-testa misstänkta gärningsmän. För misstänkta finns det, flera stycken misstänkta men det är spår som man låter försvinna ut i glömskan. Tyvärr kan man ju inte namnge folk utan att begå brott men det är märkligt att flera personer som ”statistiskt” skulle ha varit mycket intressanta ur utredningssynpunkt och som polisen dessutom har fått in tips om aldrig kommer att utredas ordentligt.

Var är det kollektiva ramaskriet?
Varför är det tyst?

Jag har medvetet låtit bli att nämna fallet på min hemsida tidigare men det är mig fullständigt obegripligt att detta fall tillåts rinna ut i sanden.

Konstfack och konsten

Debatten om Konstfack och dess elever fortsätter i olika medier. I dag hörde jag en diskussion på P1 där man fortsätter att hävda att det är konstnärernas uppgift att testa gränser och att de skall göra vad som krävs för att undersöka sig själva.
Det här dravlet är ju bara snömos.
Om det är så att konstnärseleverna på Konstfack skulle kunna bryta mot lagen i konstens namn så har vi ju en så konform och ofarlig konstvärld så det är löjligt.
Har du sökt och kommit in på Konstfack så är du med största sannolikhet en medelklassfigur med en ganska normal och stabil bakgrund.
Varför skulle dessa människornas sökande i sig själva ge oss något som helst tillbaka?
Det är för oss andra som konsten skall skapas. Konsten skall mottagas och speglas av någon. Av oss.

Vill man som konstnär navelskåda sig ner till några intressanta djup, djup som kan ge något annat än vad en tunnelbanetur till vilken miljonprojektsförorts kvällsliv som helst kan ge, får man nog ha varit med om saker själv också. Både inre och yttre resor måste ha gjorts.
De resorna tror jag inte att många av Konstfacks elever har gjort.

Och varför skulle bara konstnärer som lyckats tagit sig in på Konstfack få frikort från straff när de bryter mot lagen?
För det är ju slutsatsen man måste dra när diskussionen förs som den gör idag.
Andra konstnärer då?
Eller kan man inte vara konstnär om man inte går på Konstfack?
Då har vi inget behov alls av konsten, om den måste vara statssubventioneras!
Ofarligare än så kan den ju ändå aldrig bli!

Art is making something out of nothing and selling it.

Frank Zappa

Solsken

HundkojaSofia har tjatat ett tag nu om att få träffa Janne och hans hundar, Rasmus och Ronja.
När Sofia och jag idag var ute och uträttade ärenden och tog en glass i vårsolen så beslutade vi oss för att åka förbi och se vad Janne, Olga, Johannes, Rasmus och Ronja hade för sig.
Janne skruvade med en av hundkojorna i garaget och Sofia fick chansen att umgås lite med hundarna.

Jannes senaste ”koja” stod under ”pimpning” när vi kom dit.
Nytt ”Union Jack-tak” och dekaltrimning (nummer 12, siffran som Hammarby fotboll har vikt till fansen) och snygga galler för strålkastarna mm. Kul att se de fina bilarna.

Gunnar 70 år

Gunnar PetterssonLångfredagen tillbringades i Hälleforsnäs hos Berith och Gunnar. Gunnar blir idag 70 år.
Tiden går undan, Gunnars far, Oscar, fyllde 75 år första gången jag träffade honom. Det känns på något sätt både som väldigt länge sedan och som om det inte alls har gått så många år.
Vi blev en ordentlig samling gäster.
Gunnars barn, Micke, Robert och Lotta med respektive familj, Ingegerd, Lars-åke och Kristina också vi då, familjen Casselbrant som tar sin plats. Tror att vi blev 23 stycken till sist.

Det var ett underbart vårväder och ett par av barnen kunde t.om vara ute på lekplatsen en stund.

På vägen till Hälleforsnäs så stannade vi till vid stenkorset efter August Larsson och stenen efter Injengör Uppmark. Skjutna av Gustav Adolf Eriksson Hjert och Konrad Petterson Lundqvist Tector natten mellan 31 augusti och 1 september 1874.
Morfar berättade om stråtrövarna Hjert och Tector när jag var en liten parvel så jag för berättelsen vidare till mina barn. De älskar när man berättar historier från förr för dem, och i det här fallet är det ju blodspillan nog för att hålla dem på helspänn.
Läs om händelsen här:
Hjert och Tector – De sista att offentligen avrättas i Sverige

Bröllop i vårsol

I dag har vi kommit hem efter en övernattning på Brommagården utanför Trosa/Vagnhärad. Vi anlände vid tretiden på lördagen och sedan hade vi äran att få deltaga på Annelie och Henrik bröllop.

En mycket trevlig tillställning där barnen hade möjlighet att rasa av sig ordentligt.
Sofia var nog piggast och mest uthållig av de casselbrantska barnen (av hela familjen skulle jag faktiskt tro) och när Carl slutligen kroknade försvann vi ner till vår stuga och knoppade in hela familjen.
Men innan dess hade vi bjudits mat, musik och dans och ett lyckligt brudpar.

Det är inte ofta jag har varit bjuden på bröllop i mina dagar men det här var riktigt trevligt.
Trots läggdas före midnatt är jag dock rejält sliten i dag. Beror det på att gamla gubbar skall hålla sig i sin egen säng måntro?

SRAYdio – god natt!

SPRAYdio love letter Som jag nämnde tidigare så har nu SPRAYdio slagit igen sina portar för gott.
Det är ju lite kul att se vilka låtar man hade önskat mest på SPRAYdio!
Ungefär som det hade sett ut om jag stannat kvar och önskat låtar där under de senaste åren skulle jag tro faktiskt.
Lite mindre punk kanske…

En epok grävs nu ner i gömmorna. Jag minns när jag första gången hörde talas om SPRAYdio genom en artikel i det kortlivade men lysande magasinet NOLLETT.
Här kommer min hyllning till SPRAYdio, streamad musik tio år innan Spotify var på var mans läppar…

SPRAYdio

SPRAYdio love letter