månadsarkiv: december 2008

One Moment In Time – Part III

Roland och Bruno• Året är 1994 och jag har ganska nyligen brutit upp från ett längre förhållande. Sanningen att säga så bröt nog snarare hon upp med mig, men där satt jag i alla fall, på Kungsklippan 11 igen. Där jag hade bott sedan 1988 förutom de omgångar då jag och Carina bodde ihop.
Jag arbetade på den här tiden på Sabbatsbergs sjukhus, på en avdelning för psykotiska missbrukare på beroendekliniken. Avdelningen lades ner ett par år senare och idag finns inte ens byggnaden kvar.

Snubben bredvid mig på bilden är Bruno. Vi jobbade i team på avdelningen och uppdelningen var att det var fyra pesoner i varje team. Två sjuksköterskor och två mentalskötare. Alltid minst 50% manlig personalbesättning på plats då det kunde bli ordentligt fysiskt ibland.
Efter att även Brunos förhållande hade spruckit flyttade han hem till mig, men det som skulle bli en tillfällig lösning blev ett halvår av alldeles för mycket pojkhyss och för lite leta lägenhet så tyvärr så slutade det hela med att jag tappade tålamodet med Bruno.
Den telefonräkning på drygt elvatusenkronor som han lyckades prestera första kvartalet vi bodde ihop fick jag aldrig ersättning för.

Vi hade roligt ihop innan experimentet att bo ihop på 24 kvadrat havererade vår vänskap.
Det var ett otroligt bra gäng som jobbade på avdelning 11.
Från läkare och psykolog till mentalskötare och sjuksköterskor…det var övervägande mycket bra människor som utgjorde en underbar och mycket kompetent grupp.

På bilden dricker vi te på sängkanten. Min dubbelsäng var i stort sett det som fick plats i rummet.
I bakgrunden ser man en tavla som jag fick av Per Han och den hänger fortfarande idag i mitt vardagsrum.
Mitt hår var ju aningen längre på den här tiden.
En tid innan familj då den enda planering som fanns var den till nästa löneutbetalning.

Lucia i grådask

• I slutet av november skulle jag ta mig ner till Malmö över dan.
Det var bara ett snabbesök i Oxie på Kummingården för att felsöka deras krånglande värmepump.
Först var jag försenad från Stockholm på grund av snövädret så att när jag väl landade i på Malmö Airport (Sturup som vi pensinärer föredrar att kalla det) så lyfte mitt plan tillbaka till Bromma!
Det blev en oplanerad övernattning och sedan hem mitt på dagen efter.

Till vilken nytta kom den snön undrar jag nu när vi har kommit hem denna gråa snöfria lucia. Hem efter att ha firat Johannes ENgvalls första födelsedag.

Till vilken nytta föll all den snön…nu är december grå och smutsig…

Annars allt som vanligt

Halvsjuk, feber som kommer och går, ryggsmärtorna som jag genom vansinneslyft har ådragit mig i höst plågar mig dagligen. Och tröttheten, usch, tröttheten som hela tiden är ett riskmoment. Varje tendens till stillastående när jag sitter bakom ratten så börjar jag nicka till. För varmt i bilen? Då nickar jag till.
Skulle behöva ha lite inre frid ett tag, ett litet tag.
Men, men…det räcker kanske om man får klaga ibland Twisted