månadsarkiv: november 2007

Easy Action with Twisted Sister

Twisted SisterUnder 80-talet såg jag ett antal konserter med de då bästa hårdrockbanden som KISS, Iron Maiden, Mötley Crüe och en mängd andra. I Bodens ishall i december 1986 såg jag det svenska bandet Easy Action, då med sångaren Tommy Nilsson och med en falnande låga.

Plötsligt en dag ringde Roger och undrade om jag ville följa med och se Twisted Sister i Solnahallen.
Enda gången tidigare besökt Solnahallen var på SM i boxning någon gång på 80-talet. Jag var väl inte så himla sugen på att se Twisted Sister men jag ville se Easy Action eftersom Zinny Zan var tillbaka på sång som från bandets början och det är ett av de band som jag idoliserade för en så där 23 år sedan.
Dessutom så var det evigheter sedan jag och Roger gjorde något kul tillsammans.

Så var det så dags för konsert och jag och Rogerplats fick se ett oväntat bra Easy Action. Jag blev positivt överraskad av energin och ljudet och musicerandet.
Dessutom var det kul att se Zinny försöka ladda publiken för huvudattraktionen. Den här konstellationen rockade ju tillsammans redan på 80-talet.
Efter Easy Action var det så dags för ”the main event” Twisted Sister att kliva på.

Jag hade nog aldrig valt att gå på en Twisted Sister konsert om det inte vore för att Roger frågade om jag ville hänga på. När TS slog igenom i Sverige så var jag redan en hård hårdrockare och jag tyckte att TS och deras ”barnsliga” videos och låtar var lite i töntigaste laget. Barnsligt nog!
Nu stod vi dock här i Solnahallen och tittade på TS som bara rockade järnet. Gubbarna är en bra bit över 50 och är antagligen mycket bättre i dag än vad de var under 80-talet. Alla live-upptagningar med TS som jag har hört tidigare har låtit riktigt riktigt illa. Men nu lät det riktigt bra och de hade inga problem att hålla ett bra tempo genom hela giget.

Det var otroligt kul att se TS och nu fick man ju lite blodad tand att se fler konserter, nu för tiden är de ju lika sällsynta som bra humor på TV.

Lack, läder & vinyl

Nja, inget lack och läder faktiskt. Bara vinyl.
Äntligen har jag hittat en bra lösning för att överföra mina vinylplattor till digitala format.
Äntligen får jag chansen att lyssna på mina bluesplattor eftersom de första skivorna jag har överfört är några sköna bluesbrickor med sköningar som Hound Dog Taylor, Oak Cliff T-Bone, Lewis Black, Moanin’ Bernice Edwards m.fl.
Det tar ju tyvärr en alldeles för lång stund att först kopiera ner och sedan korrigera en vinylsida. Sedan skall man dela upp eländet i de låtar som skivsidan består av.
Men nu finns det ju en möjlighet i alla fall.

Det är ju en guldgruva i Rock’N’Roll, Blues och Opera som står i hyllorna hemma i hyllorna. Mycket av det finns naturligtvis inte att köpa i digitala format eftersom de som sitter på rättigheterna är upptagna med att gnälla över att kunderna inte bara vill köpa de senaste pop-artisternas senaste skivor, och naturligtvis bara på en liten plastskiva.
Så det är bäst att spara ner sina låtar i ett antal olika format.

When I die, they’ll say ‘he couldn’t play shit, but he sure made it sound good!’

Hound Dog Taylor

Monster Jam

I dag var jag och Carl på Monster JamGloben.
Det var en annorlunda upplevelse må jag säga.
Så här vrålande motorer och en underbar doft av diesel och bensin värmer ett gammalt Harley-hjärta. Jösses vilket ös.
Det var dock uppenbart att Globen är en något för liten arena för dylika evenemang och jag antar att när de kör på Ullevi så får monstertruckarna litet mer utrymme att röra sig på.

Carl hoppade en meter från sin plats när första monstertrucken med vrålande motor och exploderande fyrverkeri fullkomligt studtsade in på arenan.
När jag inför fjärde entrén så förvarnade jag Carl och han greppade tag i armstöden och tryckte sig ner i stolen, men han hoppade en halvmeter i alla fall.

”-Pappa. Det är bättre att vara på plats än att se på TV. Fett coolt!”

Om jag förväntas få känslig information via e-post så kanske jag skulle se till att den som skickar denna information har min e-postadress. Speciellt viktigt skulle jag kanske tycka att detta är om jag vet att jag tidigare flera gånger har väntat på e-post som sedan visar sig ha hamnat hos någon med samma namn men med en annan e-postadress, naturligtvis.
Annars kan jag ju välja att när mina medarbetare gång på gång visat sig så obegåvade att de inte kan lära sig min e-postadress och fortsätter att skicka känslig information till någon annan att anmäla denna annan för dataintrång!

Det här påminner mig om när Björn Algkvist på Intentia för fem år sedan anmälde en journalist från Reuters för databrott när Intentia själva lade ut sin delårsrapport på nätet.
Då ansåg Intentia (läs Björn Algkvist) att man hade vidtagit säkerhetsåtgärder för att förhindra att någon skulle komma över informationen. Man hade nämligen använt en lång och krånglig URL.

Detta mål försvann in i pinsammeternas dunkla hörn (naturligtvis) och jag hoppas att dagens trams i politiken försvinner in i samma hörn.

Att vår IT-mognad inte är så hög som vi tror visar sig gång på gång!
Hur kan man ens komma på tanken att skicka känslig information okrypterad när Echelon är en realitet vi lever med. Vår tele- och datatrafik avlyssnas och ändå väljer toppolitiker att inte kryptera sin e-post.
Jag fattar ingenting.

Socialdemokraten Magdalena E Andersson har enligt egen utsago i nyhetstelevisionen aldrig under sina år i politiken varit med om att någon har farit med osanning.
Det kanske inte är fel på politiker i partier med viss färg?
Just nu skulle man ju nästan vara beredd att påstå att människor som är politiker är en annan sort, en sämre!

Moral, dubbelmoral och betala svart

PengarEfter de senaste dagarnas turbulens i media angående vilka som har betalat svart för vad och den saknade moralen kring detta så har jag ett par funderingar.
Jag lärde mig dubbelmoralen kring svartarbete på mitt första sommarjobb.
Det kunde hållas flammande tal om arbetsmoral och etik och om hur de rika skor sig och hur arbetarklassen är de som sitter inne med den rätta moralen. Sedan dök det upp ett tillfälla att tjäna lite oredovisade pengar och plötsligt gällde nya regler. Regler som rättfärdigades med att de rika och de styrande skor sig på arbetarklassen, därför får arbetarklassen lura makten på några skattekronor nu och då.

Hur många av oss betalar svart utan att veta om det?
Hur uppmärksam är du?
För ett par veckor sedan var jag och min kollega på ett fik för att inmundiga brunch i form av kaffe och något slags toast med italienskt namn. Nåväl, vi beställer och jag skall betala för oss båda.
Jag får veta att det kostar 65 kronor per person och jag räcker över pengarna och säger att jag vill ha kvitto.
Tjejen i kassan river nu av det kvitto som sitter kvar i kassaapparaten från kunden före mig och säger ”Här har du kvitto för en person”, slår in 65 kronor och räcker över detta kvitto. Nu har jag fått kvitton på hela beloppet men det första kvittot var ju från kunden som handlat före mig, så 65 av mina totalt 130 kronor slogs alltså aldrig in i kassan.

Har du varit på restaurang eller handlat någonstans där kassalådan står öppen och hanteras utan att det någonsin slås in några belopp på apparaten?
När fick du kvitto av din frisör senast?

Det förekommer frekvent att kunder frågar mig om vi inte kan utföra jobb ”momsfritt”. När man tackar nej till detta så är det inte ovanligt att folk reagerar med irritation och ilska, som om man vore en oresonlig figur, och vi har absolut förlorat jobb på att vi inte vill göra det svart. Men varför skulle jag vilja utföra ett jobb svart? För oss är det helt meningslöst, det går inte att ”gömma” en hel entreprenad och varför skulle vi vilja göra en affär det inte gagnar oss ekonomiskt och vi dessutom står rättslösa om det skulle hända något?
Dock förstår jag de hantverkare som arbetar och fakturerar per timme och som ibland låter frestelsen ta överhanden. Dels så kanske man känner sig mer eller mindre tvingad då kunden anser att man tar oskäligt mycket betalt eftersom de genom någon bekants bekant kan få tag i hantverkare från öst för mindre än halva priset. Då kanske enda chansen att få jobbet kan vara att acceptera det ”momsfria” alternativet.
Man måste förstå att det inte bara är vissa utförare av tjänster i olika branscher som erbjuder svartarbete, utan det är också lika mycket ett efterfråganskrav från privatpersoner/kunder.

Den här frågan är dock fullständigt infekterad.
Vem kan uttala sig utan att kasta sten i glashus?
Ytterst få, skulle jag våga påstå.

Vad skulle då hindra en villaägare från att köpa tjänster svart?
Med tanke på hur mycket man själv måste jobba för att få råd att betala en vit hantverkstimme, speciellt i konkurrens med en importerad hantverkstimme, så är det enda som rimligtvis kan få en god medborgare att undvika att anlita svart arbetskraft att man känner lojalitet med systemet.
Då håller det inte att den som skall upprätthålla systemet fuskar.
Därför är det enormt olyckligt med politiker som myglar, oavsett partifärg.

Undersökning efter undersökning visar att den största anledningen till att folk är beredda på att undanhålla pengar från vår gemensamma kassa är att personer i ledande ställning myglar.
Därför måste personer med maktambitioner se till att hålla en högre moral än gemene man.

Döden

Jag läste en trevlig artikel signerad Johan Johansson för ett tag sedan.
Den handlade om vår förvirrade förvåning inför döden. Att alla som dör i detta land plötsligt är de trevligaste och omtänksammaste personerna på vår jord. Jag har ända sedan fallet Machnow 1982 förvånats över behovet att ge alla som dör helgonstatus.
Ett annat märkligt beteende är det som gör att vi agerar förvånade när människor går hädan av ålder.
Det är ett tillfälle då kommentarer som, ”Hur kunde det hända?”, verkligen inte är klädsamma, bara beklämmande.

Döden för även det med sig, att den döde alltid och som i ett trollslag blir en alldeles fantastisk människa. Även den mest egoistiska skitstövel förvandlas plötsligt till det mest omtänksamma och varma helgon som någonsin beträtt jordskorpan. Folk som tyranniserat sina närmaste framställs som snällare varianter av Dalai Lama och man klonar fram Jesus ur vilken elak gammal pennalist som helst.

Johan Johansson

http://tidskrift.nu/artikel.php?Id=4307

Så plötsligt rycktes man in i vintern, i år något mer oförberedd än tidigare. Det var verkligen en överraskning att mötas av snön i dag.
Det skall ju bli intressant att se hur många stockholmare som tänker sladda av vägen i dag då det alltid är en överraskning för oss storstadsbo att snö och is inte bara dyker upp till vintern, utan att den är hal också.

Jag som skall ut på ”dödens väg” till Nynäshamn lär väl bli varse detta under eftermiddagen är jag rädd.

Efter den senaste tidens antihändelser i media angående Schenströmaffären så har jag fått frågan om varför jag inte kommenterar de ”moderata skandalerna” här på hemsidan, eftersom jag har nämnt Mona Sahlin?
För det första mest för att jag skriver om det som jag känner för och har ingenstans på denna sajt utgett mig för att vara någon rättvisans apostel eller för att bevaka händelser med något slags rättviseljus.
Tvärtom.
Jag skriver vad jag orkar och hinner skriva om och resten struntar jag i.

Dock skall jag ge en kort kommentar så jag kanske slipper fler mejl och SMS som detta:

Med tanke på Schenströms avgång och carnegiedebacklet signerat Odell så är det en logisk slutsats att du kommer skriva ytterligare ett hatinlägg om Mona Sahlin.
SMS från Roger Malm (tid. Karlsson) 2007-11-01 07:33

För det första. Var i följande citat från tidigare i höstas hittar man hat?

För övrigt så visade Mona Sahlin vid flera tillfällen som sommarpratare på dåligt omdömme så grattis ni som omfamnar den så kallade folkligheten därute. Ni vann och vi andra får vad ni förtjänar.
Sedan tror jag knappast att det gynnar den feministiska saken att hon utan självcensur berättar om att hon, Anna Lindh och var det Margot, i alla fall, träffades i något de kallade ”Kräkklubben” där de träffades för att prata skit om folk. Bra jobbat Mona. Nu är det bevisat med tillräcklig tydlighet. Du är ”som alla andra”.
Frågan är om det är det man vill ha av en partiledare?

Casselbrant.org – 2007-08-07

Jag anser att socialdemokratin förtjänar ett intellektuellt starkare ledarskap och att Mona Sahlin som partiledare är resultatet av flera sammanfallande olykshändelser och trender. Hon medger ju själv att hon inte skulle ha varit partiledare om Anna Lindh hade levt. Hat spar jag till ett fåtal väl utvalda. Så starka känslor kan man inte slösa på vad eller vem som helst.

Vad som skiljer Schenström från Lars Danielsson är vad jag kan bedömma bara att Schenström finns fångad på bild. Det är väl det som gör att hon inte kan få spåren av sitt handlande hemligstämplat, för i övrigt skiljer det vad jag kan bedömma ingenting i inkompettens och olämpligt uppträdande. En brist på professionell uppträdande som de flesta jag känner själva har tangerat och passerat med råge flera gånger. Bevisar möjligen att politikerer som är som oss andra verkligen inte är vad medborgarna vill ha.

De journalister och hobbybedömmare som anser att det var fel av Mats Odell att anställa folk som kom direkt från Carnegie hade själva inte kompetensen att bedömma detta när han utsåg dessa personer till deras poster. Visa mig den text daterad till dessa datum som upprört invänder mot att dessa personer rekryterats så kan jag diskutera saken. Annars är det bara pöbelmentalitet.
Även om det rent moraliskt kan vara ett problem så rent praktiskt är det väl rätt att använda ett företag som är vana att skriva upp värden till fantasinivåer när man skall sälja ut statens ägande?
Rent samhällsekonomiskt alltså?
😉

Det är verkligen synd att alla som verkligen vet hur landets ska styras är upptagna med att antingen köra taxi eller klippa hår.

George Burns