månadsarkiv: juli 2007

En gryta som ej får röras i

För en femton år sedan så hade jag inte tvekat att påstå, villket jag också gjorde, att man skall våga uttala sina åsikter utan att tveka. Att demokrati och yttrandefrihet tål att man alltid står för sin övertygelse och aldrig vilar på hanen.
Det var naturligtvis ungdomlig övertygelse och allmänt trams. Vad jag omoget nog inte hade en aning om var att den allmänna diskussionen rymmer ack så lite och ack så få möjliga röster.
Vissa åsikter får man helt enkelt inte ha.

Jag har bekanta som, liksom jag för femton år sedan, på fullt allvar tror att man kan säga precis vad som helst om vilket ämne som helst. Att alla åsikter är ok och att det bara är att leverera dem så uppstår något slags nödvändig och hälsosam debatt i ärendet i fråga.
Det här är naturligtvis bara svammel.
Vad jag med tilltagande ålder och erfarenhet sett är att det finns flera aktörer som i skön samverkan skapar dimridåer som gör det möjligt att få oss stackars enkla individer att tro att vi faktiskt har en fri vilja som också får uttalas. Men icke.
I skolan tutades jag i att det var yttrandefrihet och att alla individer hade samma rätt att uttala sig.
På våra statsstyrda kanaler håller man en hållning mot sina tittare att man har något slags objektiv roll i olika debatter trots att det är ett så tunt och genomskinligt skynke som döljer det faktum att dagens journalistkår består av en fårskock som inte kan skilja sina egna åsikter från publikens. Vi visas upp alltså finns vi, tycks vara dess enda budskap.

Jag skall ge ett utmärkt exempel på hur man förenklar en i mina ögon viktig debattfråga och hur man får folk att känna sig som rättskaffens medborgare genom att manipulera bilden av den icke tänkande stora massan av folk som bildar pöbeln.
Förlåt, röstberättigade fritänkande medborgare, menade jag naturligtvis.

Abort. Finns det mer än ett sätt att tänka där?

Nej, naturligtvis är det så att man som fritänkande individ anser att det är varje kvinnas fria val att välja abort. En abortmotståndare är ju i den mediala debatten en kristen, inte sossekristen som i svenska kyrkan utan gärna katolik eller annan typ av extremist och konstig kuf. De är ju ändå bara extrema mörkermänniskor som inte kan göras gällande i samanhanget, de utgör ju endast en marginalgrupp som duger att skrämma människor med. Se bara på Sydamerika, Afrika, Europa och …oj då. Vad många de var. Då kan vi ju alltid skicka fram Kristdemokraterna samtidigt som man meddelar dess sjunkande stöd i lämpliga gallupar, de är ju bara kufar i alla fall.

Aldrig att det tillåts komma fram en ickekristen abortmotståndare i debatten.

Men de finns ju inte säger då den av pöbelmentalitet lättstyrde…förlåt, fritänkande individen.

Jo, vi finns.

Jag är så trött på argumenten från båda sidor. Nu har jag inga aktuella svenska siffror framför mig så jag använder brittisk statistik (jo jag vet, men den som läser detta får acceptera att jag faktisk anser den brittiska delen av befolkningen som hyfsat jämförbar. I detta fallet kommer jag inte acceptera argument som att de har heltäckningsmattor och skottar kjol som argument som är giltiga i sakfrågan).
I Storbritannien slutar var 4:e, var fjärde, graviditet i en abort.

Kan jag be om lite kontemplation över detta en stund.

Tack

I Storbrittanien fastnar debatten ofta i frågor mellan kyrkan och pro-abortmänniskor i frågor som när Gud skapar människans själ och och om man då kan fundera på andra gränser för när en abort skulle vara möjlig eller inte.
Eller om det är tonårsaborter som ökar eller ej. Jag hörde en bisarr diskussion på BBC för någon vecka sedan där kyrkans man sade att det var unga flickor som gjorde aborter och en sjuksköterska svarade med att protestera mot detta genom att hävda att det var kvinnor i 20-something som inte kände att ett barn passade in i deras liv som var den grupp som ökade.
Jag förstår inte poängen?!
Abort skulle ju inte vara ett preventivmedel!
Dessutom har människan ingen själ i biblisk mening, separerad från kroppen. Det är bara så. Så frågan är inte relevant.

Problemet med dessa debatter är att man sätter en religös företrädare i ena ringhörnan och en feminist i andra. De kommer att säga så mycket irrelevanta saker att sakfrågan försvinner i ett snömos av politiskt korrekta platityder å ena sidan och religöst svammel å andra sidan. För att ta mig till ett utmärkt exempel på pro-abortsidans underligaste svammel:
Men om kvinnan har blivit våldtagen då?
Ja, vad då? Varför dödsstraff på den enda oskyldiga parten?
Sedan när blev vårt moderna straffsystem utformat så att man kan straffa barnen till gärningsmännen?

För förtio år sedan i det här landet var det fortfarande skamfullt för en kvinna att bli gravid som ogift, men idag?
Inte en människa höjer på ögonbrynen. Så skamfrågan kan helt läggas åt sidan.

Adoption är en mycket bra utväg för den som inte vill stå för sina handlingar, eller för den som inte är lämplig som förälder. Att säga att det inte passar in i ens livsplan eller något annat modernt flum gör mig bara förbannad. Hur mycket av vad som händer i livet kan man planera för? Hur gick det käre läsare. Gick din ”livsplan” i lås? Skulle inte tro det va?!

STD ökar i Sverige. Då är det verkligen dags att börja lära folket dess egenansvar. Man kan inte bara stå med öppen mun och förvånat utbrista att man inte visste eller förstod. Man måste kunna begära att folk tar ansvar över sina egna handlingar. Annars får man straffa och/eller undervisa dem. Om sexuellt överförbara smittor ökar innebär det nämligen att människor i större omfattning slutar ta sitt egenansvar. För jag tror inte en sekund på att människan har blivit dummare (även om mycket tyder på det).
Jag såg nyligen en insändare i en av våra morgontidningar där en infektionsläkare (han jobbade på Roslagstull sjukhus en gång i tiden så det var ingen gröngöling) uppmanade media att sluta vinkla reportagen om den så kallade HIV-mannen (den näst senaste i raden) så att inte kvinnor/flickor som chattat, bestämt kontakt med, och sedan haft ömsesidigt sex med mannen i fråga beskrevs som viljelösa offer. Det krävde dock en viss insats att ta sig till honom för att få ha sex.
Han ansåg att även kvinnorna/flickorna hade haft ett visst ansvar för att inte kondom användes.

Reaktionen uteblev.

Nu har jag garanterat retat upp de flesta som besöker den här hemsidan. Många kommer att tycka att jag är fördömmande, andra kommer att tycka att det är stockkonservativt att inte låta kvinnor välja fritt (nä, men i mina ögon uppstår livet då befruktningen är ett faktum, all annan hållning handlar om att välja ett datum när vi inte längre klarar att rädda liv, det är om inte mord så i alla fall dråp om jag förstår lagstiftningen rätt).

Tro mig. Jag är full medveten om att beslutet att abortera är otroligt känslomässigt betungande för de flesta kvinnor som beslutar sig för att utföra en abort.
Problemet är väl bara att det lika fullt är utplånandet av ett att annat mänskligt liv.
Hela diskussionen om vid vilken vecka som det är för sent att abortera ett foster är ju bara ett sätt att slippa ta itu med den faktiska frågan. Vad det handlar om är att det är en människa som vi inte lärt känna. Så det är ok att ha ihjäl den.
Det är ju lättare att döda någon man inte känner, eller hur?

Nu har jag säkert retat några till!

Så är det här i livet. Det fanns ett förhållande och en kvinna som valde att ta bort ett barn. Jag fick ingenting veta. Det var ju hennes beslut, hon är ju kvinna (av någon anledning så behöver vi numera slåss för våra spermiers betydelse pojkar, för kvinnans ägg är mycket mer värt) och kan göra bedömningen utan en mans inblandning. Jag hade kanske levt ett annat liv idag, med andra barn, inte de barn som jag nu älskar högst av allt på denna jord, utan andra barn som jag hade älskat högst av allt på denna jord. Men jag kan inte veta säkert för jag fick inte veta. Dessutom så var jag då detta utspelade sig inte ens med åsikt annat än den gällande i ämnet. Jag trodde ju fortfarande att det var så det skulle vara.
Kvinnans obestridliga rätt.
Men det var ju innan jag tänkte efter, då jag fortfarande bara lyssnade.

Jag är medveten att vänner i min omedelbara närhet har erfarenheter i detta ämne och att det hos dem fortfarande finns tankar och känslor som jag nu rör runt i. Men jag måste en gång för alla få meddela min grundinställning i den här frågan. För den är så sanslöst misshandlat i den ickedebatt som nu är.

För den som vill bemöta min åsikt så visst. Kör hårt. Men jag tar inga verbala diskussioner i den här frågan. Det fungerar inte. De gånger jag har försökt så har det bara slutat med att jag har blivit kallad än det ena än det andra, men utan att få några sakliga argument att evetuellt kunna bemöta, så som man brukligen genomför en debatt. Det är känsloladdat, jag vet det!
Jag är inte dum!

Vill ni slåss om det går det också bra. Men hör av er mejlledes så gör vi upp tid, plats och vapen i sansad takt. Skall jag duellera vill jag göra det som det anstår en gentleman.
Trots mina åsikter så har jag fortfarande principer.