månadsarkiv: februari 2007

80-årsdagar

I dag var vi hos mormor hela familjen (Isolde). Hon fyllde 80 tidigare i månaden, den sjätte, och nu var vi på plats för att gratulera henne. Elsa och jag hade inte sovit bra något vidare, Elsa hade jobbat hela natten och jag hade haft en dåligt sovandes Sofia i sängen hela natten. Visserligen brukar hon ligga i vår säng efter midnatt men nu har hon ett par gånger bara legat och snurrat och sparkat. Puh.
Nåväl, jag tror vi lyckades fira mormor bra ändå. Vi hade med oss en rejäl smörgåstårta till lunch och massor av kakor och semlor till kaffet.

Jag kan inte riktigt släppa det faktum att mormor var 40 år när hon fick sitt första barnbarn (undertecknad), och nu är jag 40 år och inte i närheten av att få några barnbarn. Med tanke på att jag inte kommer att bli 80 år, enligt statistiken, och att förstföderskorna i Stockholm blir äldre och äldre (läs mer här) så undrar man hur länge om alls man kommer att få se några barnbarn själv.

Fredagslugn

I går tog jag och Perre en pause i värmepumpsvardagen. Vi passade på att besöka Kulturhuset för att se utställningen med Sally Mann’s fotografier.
Det var enormt att se hennes bilder på riktigt. Tidigare hade jag bara sett hennes bilder avbildade i olika foto-tidskrifter.

Shiva At Whistle Creek, 1992Första gången jag såg Sally Manns bilder var i tidningen FOTO 1993. Jag fastnade direkt för hennes sätt att förmedla en romantisk natur och känsla av mänsklig litenhet och skönhet i bilderna.
1993 jobbade jag på Huddinge sjukhus och när jag en eftermiddag satte mig på pendeltåget för färd hemmåt slog jag upp mitt exemplar av FOTO och framför mig sitter en av sjukhusets militanta feminister, hon startar genast med att kommentera omslaget på tidningen, ett av Sally Manns fotografier på sin dotter.
”-Vad tycker du om den där bilden?”
”-Den är vacker…”

”-Det är ju barnpornografi”
”-Det ligger väl mer i betraktarens öga i så fall!”
Hon tillhörde en grupp på kliniken som ansåg att alla kvinnor var offer…så tröttsamma figurer…

• Lördagen i Katrineholm var väldigt trevlig. Trots ett ganska ordentligt manfall så fick vi till en skön dag och kväll, det är en bra kärna i gänget och därför så kommer vi nog att kunna dra det här ett tag till. Svante sa att han redan hade idéer för nästa gång bollen ligger på hans planhalva. Nästa gång är det min tur igen.
Då skall det bli riktigt bra…

I’ve been so
down in the mouth
lately
that sometimes when I
bend over to
lace my shoes
there are
three
tongues.

Charles Bukowski

One Moment In Time – Part I

På bilden till höger ser ni ingen annan än undertecknad poserandes inför ett av otaliga krogbesök i Sundbyberg 1993. Den som står bakom kameran och förevigar ögonblicket är min vän Bjarne Ekholm.
Rolle poserar 1993På den här tiden var vi mer eller mindre oskiljaktliga. Vi umgicks mer eller mindre dag och natt, närhelst vi kunde.
Bjarne var den som lärde mig allt som jag behövde om fotografering, så att jag kunde komma igång med mitt intresse.
När den här bilden togs var vi med största säkerhet på väg till Esplanaden 18, där vårt stamlokus på den här tiden. Jag kommer inte längre ihåg vad restaurangen hette men i dag heter den Boulevard, vilket den mycket väl kan ha gjort även 1993. Vad jag minns däremot var att turken som hade restaurangen gillade Bjarne och han hade aldrig några problem att kunna få loss en flaska vin om han hade slut på förråden hemma.
Mig såg han dock alltid på med skepsis. Jag vet inte varför men eftersom jag med jämna mellanrum var ordentligt snaggad så kan han ha trott att jag var skinnskalle. Vem vet.

Bilden är som sagt tagen uppe i Bjarnes lilla lägenhet på Vegagatan i Sundbyberg. Där satt vi ofta och lyssnade på musik, tittade på dokumentärer om andra världskriget och inte minst drack öl och vin.
Första gången vi träffades var på Roslagstull sjukhus där vi båda jobbade. Jag jobbade natt och Bjarne jobbade dag på avdelning 9 som då var en nystartad (1989) låst avdelning för infektionssjuka missbrukare. Detta innebar på den tiden att 70% av våra patienter hade HIV och nästan samtliga Hepatit B eller C och allsköns problem relaterade till dessa sjukdomar och/eller deras leverne.

Min och Bjarnes vänskap grundlades när jag kom till jobbet med ett eget akut medicinskt dilemma. Jag hade som vanligt torkat mina öron med bomullstops efter duschen och den här dagen lyckades bomullstoppen lossna från topsen och blev kvar i mitt öra. Detta var inte bara otroligt irriterande för mig och mitt öra utan även, i mitt tycke, ganska pinsamt.
När jag väl kom till jobbet på kvällen fann jag till min glädje att Bjarne jobbade kvällspasset. Vi hade då bara samtalat några gånger i rökrummet, den självklara samlingsplatsen för både patienter och personal på den här tiden. Dock kände jag redan ett visst förtroende för Bjarne så jag berättade för honom om mitt tops-dilemma. Naturligtvis så tvekade han aldrig. Att få gå in i mitt öra med pincett var ett alltför attraktivt erbjudande, så han hjälpte mig med att få ut den kliande bomullsbiten och se…vänskap var född.

Bjarne, 2008-03-13 Läste en gång till det du skrivit på din hemsida där jag omnämns…Något som jag alltid tyckte var kul med restaurang Boulevard, som du nämner, var ju att alla fyra turkar som jobbade där hette Mehmet…vad är oddsen för det tro… Borde nämnas, men å andra sidan inte viktigt. Det var tider det också. Skulle inte vilja ha det livet nu, men är glad att det var så då…

Umé-besök

Nu är Jim nere och hälsar på igen. Kan aldig bli för ofta i min mening.
Vi skall vidare till Katrineholm och träffa gänget. Först blir det bandyBackavallen. Sedan får vi se vad Svante har hittat på för att underhålla oss stackare som tar oss ända till Katrineholm för att roa oss.
Det bli ännu en natt på Hotell Gillet. En klassiker.

Det blev ju en vinter till sist och även om det just nu är flera plusgrader så har vi fått både snö och kyla den senaste månaden.
Det är skönt att barnen får sin årliga dos av pulka, snöboll och blöta termobyxor.
Ibland kan det vara lite svårt att få ut dem. Speciellt Carl kan ha svårt att släppa sina datorspel för att komma ut i friska luften. Men väl i pulkan är han cool.

2007 har börjat…

Idag har jag uppdaterat barnens respektive sidor. Utom Isoldes som nu inte blivit uppdaterad på drygt 2 ½ år.
Jag hoppas fortfarande att hon skall bli så intresserad att hennes sida blir något hon själv vill uppdatera med jämna mellanrum.

Vi får väl se vad som händer.

Oväntad 40-års fest

Ja, att min namne Roland fyllde förtio var ju i sig ingen överraskning. Det som var en överraskning var väl snarare att jag och familjen blev bjudna på partajet.
Roland ringde och bjöd in mig så sent som i torsdags. Snabba bud. Rolands fru, Joyce, hade planerat ihop ett överraskningspartaj och Roland fick inget veta förrän för en vecka sedan.
Det var kul att träffa folk man inte sett på 25 år och Rolands fru hade gjort ett toppenjobb med att arrangera festen.