månadsarkiv: april 2006

Mörk rom & ginger ale

Efter att ha tillbringat de senaste dygnens vakna timmar med att knacka html- och CSS-kod till den nya hemsidan för Södertörns EnergiCenter så behövde jag i kväll en liten paus. De som kodar vet hur det känns när man har en vision, en klar idé om hur det färdiga resultatet skall se ut, hur det skall te sig, men man måste pröva sig fram med koden. Steg för steg växer resultatet fram och ibland sitter man och kodar i ”mörker”, utan att ha en aning om hur det verkliga resultatet ser ut men man har en inre syn av hur koden man skriver skall se ut när den visas i färdigt skick.
Efter att ha fått klart ramverket för designen av sajten och knackat klart 55 filer av cirka 360 filer så behövde jag låta hjärnan koppla av ett tag.
Det är mest gnethackande kvar på webbsajten så den skall kunna vara klar i mitten på nästa vecka.

Southard's Western Pearl Dark RumEn av mina favoritdrinkar är bourbon (läs Four Roses) med ginger ale.
Det är i min bok en riktig grogg (där är ett ord som nästan försvunnit ur mitt språkbruk).
I kväll tog jag tag i det vetenskapliga kunskapshålet och testade kombinationen mörk rom & ginger ale.

Mina tester har gett följande resultat:
Utrustad med väl utvalda råvaror, som Schweppes Ginger Ale och mörk rom av märken, Captain Morgan Dark Label (Jamaica), Plantation Rum (Trinidad, 1993) & Southard’s Western Pearl Dark Rum (Jamaica).

Captain Morgan Dark Label fungerade överhuvudtaget inte alls tillsammans med ginger ale. Den har en helt egen karaktär och både doft och smak fullständigt krossar karaktären i ginger ale.
Plantation Rum, Trinidad, fungerar ganska bra men det är inte utan att den klarar sig bättre på egen hand utan ginger ale. En mycket speciell rom med en mycket mogen smak fungerar trots allt bäst på egen hand, utan läskeblask. Även om den inte alls är oäven tillsammans med ginger ale. Jag inser ju att resultatet kanske skulle ha påverkats av ett par rejäla limeskivor i receptet.
Western Pearl är den rom som har minst egen karaktär av de testade och den ligger också väldigt nära whisky i smak. Den fungerar alldeles utmärkt tillsammans med ginger ale.

Tyvärr hade jag ingen lime att krydda mina drinkar med, vilket kanske skulle ha kunnat förändra resultatet en aning, för Plantation Rum, Trinidad, är en mer krävande dryck än Western Pearl och med dess mer komplicerade och mogna karaktär hade den antagligen vunnit på limetillskottet.
Western Pearl som är en ganska anonym rom i sitt grundutförande fungerar dock utmärkt som drinkbas. En rejäl grogg på Western Pearl, is och ginger ale fungerar alldeles utmärkt. Och nu skall jag blanda till en till innan jag viker ner mig för nattens sömn.

One Moment In Time – Vilgot Sjöman

Nikon Ti35Jag nåddes i dag av beskedet att filmregissören Vilgot Sjöman har avlidit i sviterna efter en hjärnblödning, 81 år gammal.
Pga detta vill jag passa på att berätta om när jag träffade Vilgot Sjöman för tio år sedan å yrkets vägnar.

Det var försommaren 1996 när jag en kort period jobbade på KameradoktornDavid Bagares gata i Stockholm som Vilgot Sjöman plötsligt en förmiddag klev in i butiken och stegade fram till undertecknad.

Det visade sig att Vilgot hade fått en kamera i födelsedag av sin hustru. Det var en väldigt exklusiv kompaktkamera, en kamera som då kostade mycket pengar, en kamera med otroligt fin optik och med möjligheter både för manuella och automatiska inställningar.
En Nikon Ti35.
Vilgot presenterade sig och jag gjorde klart för honom att jag kände igen honom, han plockade upp lådan som kameran levererades i och frågade om han fick ställa några frågor om kameran.
Jag svarade att det gick naturligtvis alldeles utmärkt och då plockade Vilgot fram en diktafon och frågade om det var ok om han spelade in vårat samtal.
Vad säger man?
Jag svarade naturligtvis att det gick bra att spela in samtalet, även om det inte var en fråga man fick varje dag direkt. Faktum är att jag aldrig tidigare eller senare hade fått den frågan.
Vilgot startade diktafonen och satte igång att fråga mig om varje liten funktion som kameran hade. Det kunde låta som följer:
”-Den här symbolen då? Vad betyder den?”
”-Det är symbolen för närbilder.”
”-Jag upprepar. Han säger att denna symbol representerar närbilder” (pratandes rakt in i diktafonen). ”Vi går vidare”.
”-Så vilken funktion har den här ratten?”
Mitt svar följde och…
”-Vänta. Kan du upprepa det där rakt in i diktafonen?”
Och så där häll det på. Funktion efter funktion, knapp efter knapp.
När han var klar hade jag i alla fall känslan av att han var nöjd med resultatet.

En speciell kund som vågade komma in och erkänna att han inte hade en aning om hur kameran fungerade. Men fast besluten att ta reda på hur tusan den där grunkan fungerade och se till att de som såld kameran också hjälpte honom med det.
Jag hoppas att han fick möjlighet att ta några bra bilder med den där kameran.

Ishotellet i Jukkasjärvi

Roland i skoteroverallSom jag berättade i mars så vann jag en resa till Ishotellet i Jukkasjärvi och i dag kom vi hem från vår resa.
Det var faktiskt bara andra gången sedan jag och Elsa har gjort någonting tillsammans utan något barn med oss. Första gången var i höstas och nu fick vi chansen igen.

I Lördags flög vi från Arlanda till Kiruna för vidare transport till Ishotellet i Jukkasjärvi med buss.
Det var inte utan att det var lite märkligt att inte kunna kliva in på sitt rum och släppa ner packningen på golvet och komma tillrätta. På Ishotellet så lämnar man ifrån sig packningen i ett skåp och sedan får man klara sig med vad man kan bära i fickorna. För man kan inte ta med sig packningen till ett rum som har -5°C konstant.

Vår första kväll i Jukkasjärvi åkte vi ut på norrskenssafari på skoter tillsammans med vår australienske (?) guide Tony och tio andra gäster på hotellet. Det var en otroligt kul tur även om vi tyvärr inte fick se något norrsken.
Natten på svit 307 förflöt med brist på sömn för både Elsa och mig.
Kylan var dock inte det stora problemet. Det var snarare bristen på sovsäcksvana. Det tar alltid ett par nätter innan man har anpassat sig till campingliv. Och att kudden halkade ur sovplatsen gjorde inte saken lättare.

Efter en skön härlig dusch och rena kläder så blev det dags för Ráidu, samiskt liv och fånga renar med lasso. Det visade sig att den enda som klarade att fånga en ren var Elsa.
Vi andra gick bet.
Nu var det iofs så att renen Elsa fångade stod i det närmaste blickstilla och kallades för ”Halvblind”. Personligen är jag övertygad om att renstackaren gick på Sobril.
Nä, hon skall ha all ära för fångsten av renen. Hon var som sagt den ende som klarade uppgiften att fånga ren med lasso.

Sedan skulle vi åka rensläde.
Jag hade tur att få åka med ”Vildon”. Efter mitt åk så släppte man in ”Vildon” i hagen igen…han var för vild. Men det gick undan det varv som jag fick åka i alla fall.

Tillbaka till hotellet så bytte vi till norrskensstuga. Två sovrum och varmt boende var verkligen vad man behövde vid det här laget.
Trerättersmiddagen på hembyggdsgårdens restaurang var en underbar avrundning på söndagen och vi somnade tidigt i våra varma sköna sängar.
Vi sov så länge vi kunde på morgonen. Det var helt underbart att ta sig en tupplur efter frukosten också.
Vi var trötta efter äventyren och vi är trötta nu. En dag med resande tar på krafterna och nu får man snart sova igen.

2 april

Efter en riktigt jobbig natt med en sjuk och hostandes Sofia och jag själv febersvettandes och med bara ett par timmars sömn var det tänkt att man skulle ta hand om barnen under tiden Elsa sov efter nattens arbete. Jag tror att jag har tillbringat hela dagen i soffan, med korta avstickare för viss näringsdistribution till barnen. När Niclas hämtade Erika till veckans ridning så kändes det som en befrielse eftersom Carl hade sprungit över till sin kompis Jakob. Nu fick jag det lite lugnare med bara Sofia under mina vingars beskydd.
Sedan när Isolde kom hem så lekte hon föredömligt med sin lillasyster så att jag kunde somna i några tiominutersperioder i soffan.

Nu sitter Sofia i soffan bredvid mig igen och jag får inte chansen att jobba i kväll heller. Hoppas att hon slipper hosta så mycket i natt. Hoppas vi får sova.

April, april

April börjar i feberns tecken och efter att Carl frisknat till under veckan så insjuknade Erika, Sofia och jag och i går hade vi alla tre tangerat och i vissa fall passerat 39°C. I dag verkar febern ha dämpats men snuva och värk kvarstår och ännu är det väl ett tag kvar tills vi är helt friska.

P3 Dokumentär är ett av mina nya favoritprogram på Sveriges Radio. Det är verkligt intressanta ämnen och det är väl genomförda dokumentärer med god balans.
Ämnen som Norrmalmstorgsdramat, BT-kemi, Catrine da Costa och Trustorhärvan m fl är ju intressanta och även om alla ämnen har blivit väl dokumenterade tidigare så är de så välgjorda och tillför antingen fakta man inte tidigare tagit del av tidigare eller balanserar olika ståndpunkter med utgångspunkt i det material som finns tillgängligt.