Gunnar var inte min biologiske morfar men han var den som tog rollen inte bara som morfar utan även rollen som min huvudsaklige manlige förebild.
Jag tillbringade så mycket tid hos min mormor och morfar att jag faktiskt har fler minnen från livet med dem än från livet med och hos min mor, styvfar och bror.
Det var långa härliga sommarveckor på badstranden med mormors äggsmörgåsar i sommarstugeidyllen i Strömshammar.
Det var utflykter med bil i den sörmländska idyllen till alla upptänkliga platser.
Tobaksbutiken i Malmköping kommer alltid att vara ett positivt minne. Jag minns hur jag och morfar brukade åka in till Malmköping och handla och då var det alltid ett stopp på tobaksbutiken för morfars Pall Mall utan filter och jag fick en chans att kolla in de senaste serietidningarna. Många gånger kom man därifrån med något spännande seriealbum eller serietidning som man kunde njuta uppkrupen i soffan i stugan.

Gunnar var den som lärde mig simma i tidig ålder. Jag hade misslyckats i simskolan (minnena av någon naturdyrkande hitlertyp gör att jag förlåter mig själv för denna fadäs) men Gunnar ansåg att det var viktigt att behärska simning och för honom var det självklart att man skulle kunna vara som ”fisken i vattnet”.
Mycket riktigt så hade jag mycket roligt i vattenlekar tack vare Gunnars envishet med min simning.
Det var också självklart för honom att man skulle ta simmärken av olika slag. När jag var fjorton år gammal så tog jag ”kandidaten” och jag tror att han var ganska stolt vid det tillfället. Han hade gjort en lagerkrans i skogen så glad var han onekligen.
Det blev det sista märket, det blev ingen slutgiltig kröning med ”magistern”, det blev sista sommaren med badlek och strandliv.

Jag hade förmånen att få jobba med Gunnar som min chef sommrarna 1982 och 1983.
Gunnar var lagerchef på Transportkompaniet som var ett lagerhotell och åkeri. Lagerhotellet var beläget i Norrtull, på en plats där Norra länken nu går fram, precis bakom Karolinska Institutet.
Om jag inte minns fel så var adressen Eugeniavägen 49.

En historia från Transportkompaniet som jag aldrig glömmer var från den dagen då Gunnar beslutade sig för att sluta röka. Roffe, en av medarbetarna på Transportkompaniet, berättade om när Gunnar kom tillbaka ner på firman efter ett läkarbesök och gick runt på hela firman och tog ett personligt farväl och tack för tiden som har varit av var och en på företaget. Vilket på den här tiden var en fyra fem stycken män.
Gunnar hade fått beskedet från läkaren att det antingen var sluta röka NU eller att se döden i vitögat inom några månader, nått halvår.

Efter den dagen beslutade sig morfar för att sluta med sina älskade Pall Mall utan filter av vilka han tryckte i sig minst två paket om dagen.
Jag kommer ihåg när man som liten sov över hos mormor och morfar och morfar kom upp första gången på morgonen vid kvart över fyra. Satte sig vid köksbordet och rökte en cigg och bläddrade i en av mormors veckotidningar innan han gick tillbaka till sängen. Denna scen upprepade sig en tre kvart senare och sedan gick han upp klockan sex och rökte morgonens tredje cigg innan han ens hunnit få igång kaffebryggaren.

Gunnar slutade röka genom att slå in ciggarettpaketet i bisarra mängder aluminiumfolie och gummisnoddar och sedan slänga bollen av folie i bakluckan på bilen. Gunnar var fåfäng, så fåfäng att han aldrig skulle ha förnedrat sig genom att stå och fumla med sitt gigantiska aluminiumfoliepaket där någon kunde se honom. Detta omak tillsammans med ett rejält tuggande av Sorbits Ice Mint gjorde honom rökfri på tre veckor. Men jösses vad han tuggade Sorbits Ice Mint.

Vila i frid