månadsarkiv: maj 2005

Gunnar Thor

Gunnar ThorGunnar var inte min biologiske morfar men han var den som tog rollen inte bara som morfar utan även rollen som min huvudsaklige manlige förebild.
Jag tillbringade så mycket tid hos min mormor och morfar att jag faktiskt har fler minnen från livet med dem än från livet med och hos min mor, styvfar och bror.
Det var långa härliga sommarveckor på badstranden med mormors äggsmörgåsar i sommarstugeidyllen i Strömshammar.
Det var utflykter med bil i den sörmländska idyllen till alla upptänkliga platser.
Tobaksbutiken i Malmköping kommer alltid att vara ett positivt minne. Jag minns hur jag och morfar brukade åka in till Malmköping och handla och då var det alltid ett stopp på tobaksbutiken för morfars Pall Mall utan filter och jag fick en chans att kolla in de senaste serietidningarna. Många gånger kom man därifrån med något spännande seriealbum eller serietidning som man kunde njuta uppkrupen i soffan i stugan.

Gunnar var den som lärde mig simma i tidig ålder. Jag hade misslyckats i simskolan (minnena av någon naturdyrkande hitlertyp gör att jag förlåter mig själv för denna fadäs) men Gunnar ansåg att det var viktigt att behärska simning och för honom var det självklart att man skulle kunna vara som ”fisken i vattnet”.
Mycket riktigt så hade jag mycket roligt i vattenlekar tack vare Gunnars envishet med min simning.
Det var också självklart för honom att man skulle ta simmärken av olika slag. När jag var fjorton år gammal så tog jag ”kandidaten” och jag tror att han var ganska stolt vid det tillfället. Han hade gjort en lagerkrans i skogen så glad var han onekligen.
Det blev det sista märket, det blev ingen slutgiltig kröning med ”magistern”, det blev sista sommaren med badlek och strandliv.

Jag hade förmånen att få jobba med Gunnar som min chef sommrarna 1982 och 1983.
Gunnar var lagerchef på Transportkompaniet som var ett lagerhotell och åkeri. Lagerhotellet var beläget i Norrtull, på en plats där Norra länken nu går fram, precis bakom Karolinska Institutet.
Om jag inte minns fel så var adressen Eugeniavägen 49.

NekrologEn historia från Transportkompaniet som jag aldrig glömmer var från den dagen då Gunnar beslutade sig för att sluta röka. Roffe, en av medarbetarna på Transportkompaniet, berättade om när Gunnar kom tillbaka ner på firman efter ett läkarbesök och gick runt på hela firman och tog ett personligt farväl och tack för tiden som har varit av var och en på företaget. Vilket på den här tiden var en fyra fem stycken män.
Gunnar hade fått beskedet från läkaren att det antingen var sluta röka NU eller att se döden i vitögat inom några månader, nått halvår.

Efter den dagen beslutade sig morfar för att sluta med sina älskade Pall Mall utan filter av vilka han tryckte i sig minst två paket om dagen.
Jag kommer ihåg när man som liten sov över hos mormor och morfar och morfar kom upp första gången på morgonen vid kvart över fyra. Satte sig vid köksbordet och rökte en cigg och bläddrade i en av mormors veckotidningar innan han gick tillbaka till sängen. Denna scen upprepade sig en tre kvart senare och sedan gick han upp klockan sex och rökte morgonens tredje cigg innan han ens hunnit få igång kaffebryggaren.

Gunnar slutade röka genom att slå in ciggarettpaketet i bisarra mängder aluminiumfolie och gummisnoddar och sedan slänga bollen av folie i bakluckan på bilen. Gunnar var fåfäng, så fåfäng att han aldrig skulle ha förnedrat sig genom att stå och fumla med sitt gigantiska aluminiumfoliepaket där någon kunde se honom. Detta omak tillsammans med ett rejält tuggande av Sorbits Ice Mint gjorde honom rökfri på tre veckor. Men jösses vad han tuggade Sorbits Ice Mint.

Vila i frid

Sorgligt slut

Klassisk OS/2 loggotypDet verkar som om OS/2-eZine tyvärr har somnat in. Den senaste månadsutgåvan är från 16 december…

Det har varit ständiga förseningar sedan Isaac Leung tog över som ”Editor in Chief” sommaren 2003. Varje enskilt nummer sedan dess har varit utsatt för förseningar och nu är det alltså fem månader sedan senaste numret kom.

Jag hoppas att jag har fel, men det ser tyvärr ut som om den utmärkta publikationen OS/2-eZine har somnat in…

As some of you may be aware (if not, you are now!), Robert Basler retired as Editor-in-Chief of OS/2 e-Zine as of last month. I’m sure he’ll be missed, because, as I’m finding out right now, it was, and is, a lot of effort to churn out a good e-zine every month. Hopefully it will be a smooth transition, but please forgive me if there are a few hiccups in the next few months.

Isaac Leung

Mina bidrag till OS/2 eZine

Perspective from a ‘new’ userRoland Casselbrant (OS/2 eZine, 16 juni 2004)
Läs den här artikeln hos OS/2-eZine eller här (utan reds. anmärkningar).

It’s Not Easy Being a ConvertRoland Casselbrant (OS/2 eZine, 16 maj 2002)
Läs den här artikeln hos OS/2-eZine eller här.

Poliskontroll på väg mot Gnesta

Fredagen före Cassel-LAN’et hade jag bokat in ett kundbesök i Gnesta och jag dundrade iväg söderut på morgonen.
När jag kom in i Järna var det en poliskontroll.
Det var bara två poliser på plats men trafiken var fortfarande gles så det ar inte så konstigt. De vinkade in mig och jag fick blåsa i alkometern.
Vad som slog mitt tränade öga var att jag uppfattade den polis som kom fram med alkometern som bakfull. Det var en känsla som slog mig direkt och när han gick bak och kontrollerade min registreringsskylt och upptäckte mitt utgågna skattemärke började han bli osammanhängande.
Han frågade om det var min bil men jag svarade sanningsenligt att det var firmans bil. Då började han fråga om skattemärket och om jag inte hade besiktigat bilen. När jag påpekade att bilen var en 04:a och inte skulle besiktigas ännu så började han yra vidare om skattemärket. Jag lovade att jag skulle ta upp fågan med firmans ”bilansvarige” (?).
Orakad och ofukuserad (han hade dessutom ingen gul väst som sin kollega, min känsla var att han säkert hade glömt den).

Jag fick fortsätta min tur mot Gnesta utan vidare diskussion och gjorde så.

På väg tillbaka från Gnesta hade poliskontrollen i Järna växt till sex polismän, nu med fem man i gula västar och min hjälte utan fortfarande utan.
Gissa vad…jo, jag blev naturligtvis invinkad ånyo och när min polishjälte för dagen såg mig så vinkade han iväg mig igen…”ja, jag vet…åk iväg…”
En inte helt pigg och glad krabat.

En stressig dag

I förra veckan skulle jag besiktiga Tjuren. Eftersom den gamla kärran dras med lite krämpor så ville jag ha en besiktning utförd innan jag lade ut några pengar på reparationer och delar.
Men det var inte riktigt min dag…

Jag var naturligtvis en aning sen i starten från jobbet i Tullinge och eftersom jag saknar en fungerande fläkt till kylaren är det väl inte så lämpligt att köra så hårt som jag nu var tvungen att göra för att hinna.
När jag stannade vid Brommaplan och tankade så kände jag att den började bli för varm, men det var inget att göra åt det, bara att försöka hinna fram i tid.

Väl framme på bilprovningen i Vinsta så stängde jag av motorn och satte mig för att vänta.
Jag vred på full värmepå fläkten och rullade ner rutorna…allt för att dra ur värmen ur motorrummet.
Efter dryga 20 minuters väntan blev det min tur och jag vred om nyckeln…en stilla elektroniskt tickande från startmotorn…sedan ingenting.
Jag stod där jag stod och kunde inte göra mycket åt saken.
Efter ett par startförsök fick jag meddelat att om jag inte kunde garantera att bilen skulle gå genom hela proceduren var det ingen idé att besiktiga den. Tack för det. 300 spänn i sjön!

Efter att ha väntat ytterligare en sex sju minuter så startade Tjuren utan problem och jag kunde åka hem med kärran.

Den som kan vara glad i dagens läge är en fiende till allt vad intelligens heter.

Arne Anka

Eftersom det nu var en sådan dag så fortsatte naturligtvis min tur resten av eftermiddagen.
En värmepump hade plötsligt blivit levererad till en kund utan min vetskap (det är meningen att de skall telefonavisera leveranserna en dag i förväg). Och nu ringde kunden och ville ha den flyttad från sin parkering.
Jag befann mig på fel sida om stan och skulle till firman för att plocka upp en pirra att dra värmepumpen på.
Jag var tvungen att tanka bilen så jag stannade vid Statiol i Rågsved och medans jag stod och fyllde på diesel så ringde Stefan och under samtalets gång slängde jag mig i bilen och fortsatte.
Vid närmaste grillkiosk stannade jag till för att få i mig något ätbart och plötsligt ringer telefonen igen.
”-Hej det är från Statoil i Rågsved!”
Jag hade dragit vidare utan att betala…

Efter att ha bett en miljon gånger om ursäkt och efter att äntligen ha betalt så forsatte färden mot Tullinge och firman.
Vär på plats på FVT så slog jag av larmet och sprang ut på lagret för att hämta pirran.

Knappt genom dörren till lagret så drog larmet igång…jag hade tydligen missat någon knapp när jag slog koden…

Djävlar i havet vad det tjöt!

Snabbt ut till larmet för att kvittera det.
Efter att ha ringt larmtjänst och meddelat kod kunde jag lasta på pirran och bege mig mot andra sidan av stan…

Att jag sedan höll på att få den 312 kg tunga värepumpen över mig är en annan historia…men ont gjorde det…och gör fortfarande…

Livet är bara en period man ska överleva.

Arne Anka

Mer om Cassel-LAN 2005

Här kommer lite mer information om helgens begivelse, Cassel-LAN 2005:

Externa länkar:

Från www.softwolves.pp.se:

Poängligan:

Nu finns den officiella resultattabellen (maratontabellen) för tre års Cassel-LAN:

Plac. Deltagare Länk Antal år Poäng
1 Softwolves http://www.softwolves.pp.se/ 2 148
2 Lille Skutt http://www.engvall.se// 3 137
3 Baconeater Casselbrant.com 3 120
4 Irvemania http://hem.spray.se/irve/ 3 113
5 Medde Stefan 2 110
6 Rico 2 103
7 T-Bone 2 55
8 Loser 1 40
9 St:Martin in the Closet 1 35

CasselLAN topologi

Cassel-LAN 2005

Här följer en del hålltider för vad som hände under Cassel-LAN 2005, 7-8 maj.
Det är lösa anteckningar om händelser och citat som noterades under den årliga händelsen.

14:34

Fortfarande ingen deltagare på plats. Men Janne (Lille Skutt) sitter fortfarande och försöker få igång Delta Force Land Warrior.

15:00

Som i ett slag dyker Micke (T-Bone), Martin (Skrubben, St:Martin in the Corner, St:Martin in the Closet), Tommy (Loser), Roger (Irvemania, Irve) och Peter (Softwolves, Lill-Irve, Mini-Irve, Nafmo) upp samtidigt och plötsligt saknas endast Stefan (Medde).
Efter ett telefonsamtal fastställs att Stefan snart är på väg och på plats.
Gentlemen, Let The Gaming Begin.

16:49

Alla på plats med Delta Force installerat.
Kortare varmkorvspaus.

18:20

Inga spel…alla försöker cracka igång Land Warrior…

22:11

Land Warrior blev ett minne blott och nu har vi jagat livet ur varandra i Half-Life istället.
”Medde” står och steker hamburgare så nu blir det snart lite mat.

-Ibland har jag mina ljusa stunder

Lille Skutt

00:57

”Loser” och ”Medde” ger upp för natten.

-Om jag någonsin kommer med en sån ursäkt så skjut mig

T-Bone, efter att ha hört om Micke Lindbergs numera klassiska ursäkt för att inte dyka upp på det första Cassel-LAN, 2003:

-Jag har lovat min fru att hjälpa henne att städa…i morgon

01:36

”St:Martin in the Closet” gav sig av och ”Lille Skutt” har lagt sig…nu viker vi sakta ner oss..

11:42

Nu har vi druckit frukostkaffe och T-Bone har gett sig av hemåt.
Irvemania”, ”Softwolves”, ”Lille Skutt” och jag börjar nu rensa upp efter
kvällen och natten.

Tack för i år grabbar.

Bra på TV

Andreas och Musse, programledarna i Z-TVs program Rallarsving är den här säsongens stora TV-överraskning.
Ett kampsportprogram verkar kanske inte vara det mest spännande alternativet, men med två avslappnade initierade och intresserade programledare som brinner för vad de gör på det sättet som Musse och Andreas gör är fantastiskt kul att se.

Tänk att det kunde vara så kul att se någon få
på nöten, igen och igen och igen…

There is no place like 127.0.0.1

T-shirt print

Ny teknik är bra att ha tillhands ibland

Mitsubishi L200 ChampHäromveckan när Elsa och Sofia var i England så ramlade min planering samman redan på tisdag morgon n&aumlr Carl plötsligt började kräkas ner baksätet i bilen.
Jag ringde genast upp min mor som bor i Solna där barnen också går i skolan och frågade henne om hon kunde ta hand om en sjukling.
Efter att ha placerat Isolde och Erika i skolan och Carl hos farmor så var jag äntligen på väg till jobbet.

Efter att ha slitit mig från mina arbetsuppgifter, vilket inte är någon barnlek för undertecknad, stressad som en iller for jag mot Solna för att plocka upp mina små.
Först till skolan för att hämta upp Isolde och Erika och sedan snabbt iväg till Centralvägen för att plocka upp den nu plötsligt helt befriade från symptom Carl.
När jag kommer farande in på Centralvägen observerar jag att det finns en stor fin lucka för minst två och en halv bil.
En SAAB närmar sig luckan men jag oroar mig inte eftersom det fanns gott om utrymme för två bilar som sagt.

När jag svängt runt och kommit fram till vad som tidigare var ett veritabelt hav av parkeringsutrymme och upptäcker att människan i SAAB:en nu bestämt sig för att dra i handbromsen mitt i det utrymmet som fram till detta ögonblick hade varit gigantiskt vilket naturligtvis gjorde att utrymmet nu inte räckte till för min något längre än normalbilen LS200.
Mannen med SAAB:en slängde en nonchaland blick mot undertecknad och gick sedan bara därifrån, och förbi parkeringsautomaten.
Mitt annars långa tålamod har i trafiksamanhang bytts ut mot ett kort och mer lättirriterat dito så vid det här laget är jag riktigt ilsk.
Jag funderar nu alvarligt på att släppa ut luften ur den arrogante idiotens däck eller kanske till och med skära upp ett däck med kniv…

Med tanke på barnen så biter jag dock ihop och parkerar min egen bil på en plats där det kostar mig en tusenlapp om lapplisorna dyker upp, eftersom annat nu inte bjudes.
Vi åker hissen upp och hämtar Carl och i hissen ner igen så känner jag att jag måste göra något för att låt människan ifråga få veta att han var en usel individ utan värde för den övriga mänskligheten.
Nu hade jag en ide om att sätta en kort kommentar på vindrutan.

Till sist beslutar jag mig för att skriva ett par väl valda rader på ett visitkort – för feg är jag banne mig inte.
Men först så tänkte jag att jag skulle kolla upp bilen via bilregistret.
Så jag knackade iväg registreringsnumret till bilregistret på 71456.

Svaret plingade till efter en två tre sekunder redan:

TUL679, PB, SAAB 9-5 KOMBI EB59E, GRå, RIKSPOLISSTYRELSEN RIKSKRIMINALEN, STOCKHOLM

Jag beslutade min omgående för att ligga lågt tillsvidare och att någon annan skulle få bli målet för min ilska.