månadsarkiv: november 2003

Musikbranschen har ett förpackningsproblem

Play It Hard And LoudJag vill betala för musiken jag lyssnar på.
Men eftersom jag också vill välja vilket format, vilken kvalitet och på vilken utrustning jag vill lyssna på den så omöjliggör skivbolagen detta.
Varför?
Antagligen för att de består av trögrörliga och inkompetenta medarbetare som alltid sett mer till yta än till innehåll.

Den sämsta ursäkten för branschens tillkortakommanden jag har hört eller läst var härom veckan när jag läste en kort enkät på Aftonbladets webbsajt där representanter från olika skivbolag fick svara på frågom som varför de ännu inte kan erbjuda nedladdning av musik från sina webbsajter.
Ett av svaren var att det ännu inte fanns teknik för så säkra transaktioner som det krävs.

Nähä, och vad är det som skivbolagen behöver i säkerhet som exempelvis de svenska bankerna då har hoppat över i sina webbsystem?

För dem har det ju fungerat bra med befintlig teknik sedan många år nu.

Musikbranschen beskyller olika fildelningsprogram för sin försämrade försäljning.
I en tid när det har varit en generell lågkonjuktur så kan alltså musikbranschen svära sig fri från densamma och påvisa en specifik företeelse som syndabock.

I början av fildelningsprogrammens (läs Napster) framfart så ökade försäljningen av skivor.
Detta samtidigt som skivbolagen hävdade motsatsen och hävde ur sig anklagelse efter anklagelse mot fildelningsfenomenet.

Vad branschen inte vill förstå är att deras problem har skapats av den själv.

Man har fortfarande inte lyckats börja sälja musik via nätet. Man biter sig fast vid ett enda sätt att förpacka sina produkter. Musik kan enbart köpas i form av CD-skivor i formaten singel eller album.

Det har inte hänt mycket sedan stenkakans dagar.

Jag har vid flera tillfällen under flera års tid nu besökt olika skivbolags hemsidor med växande förundran och stegrad irritation.
Inte bara förvägras jag att köpa musik som jag vill ha utan många bolag listar inte ens sina äldre artister och backkataloger.
Varför vill de inte sälja den musik som de sitter på?

Varför får jag inte köpa låt för låt i det digitala format som passar mig bäst?

Det är ju barockt. Inte barock musik dock, den finns inte heller förpackad annat än i CD-skiveform.

Varför vill inte skivbolagen sälja den musik de producerar?

Naturligtvis måste skivbolagen förändra i hela produktionskedjan för att kunna sälja sin musik i en modern och anpassad förpackning. Kontrakten som skrivs med artisterna kan inte bara vara avtal om antalet skivor som skall produceras längre.
Det kanske skall vara antal låtar istället (vilket för övrigt måste vara ett betydligt bättre system överhuvudtaget) som kontrakteras med artisterna.

Skivbolagen kanske skulle börja se sig om efter människor med visioner och ett sund kapitalistiskt tänkande istället för en massa ”coola” figurer som har sökt sig till branschen för att få vara nära artisterna men som är fullkomligt odugliga som nytänkare och som saknar fingret i luften som känner var vindarna blåser.

Det verkar ärligt talat som om branschen är full av människor som är utvecklingsfientliga bakåtsträvare som helst av allt bara lever i ett status quo.

För några år sedan startade en diskussion om det höga priset på CD-skivor där branschen hävdade att det var ett måste att hålla de nivåerna.
Detta trots att artisten bara fick en bråkdel av den totala summan. Nu står de där med sin vikande försäljning och fortsätter att hävda att det är fildelningsprogrammens fel helt och hållet.

Nu vill jag som kund kunna köpa enstaka låtar från olika artister utan att ens behöva konfronteras med ihopstressade album med utfyllnadsmaterial.

Jag kan ju i förbigående nämna att jag i år har köpt 14 CD-skivor.
Det är fler än vad jag samanlagt har köpt under de tio föregående åren. Anledningen? Ja inte är det skivbranschen, men radiokanalen Rockklassiker 106,7 FM.

Det finns de som kan locka fram glädjen i musiken fortfarande, men branschen kommer snart att vara en annan än den vi ser i dag.
Förhoppningsvis en bransch med aktörer som är intresserade av att sälja sina produkter, oavsett förutfattade meningar om förpackningen.

Länkar:

CD-priserna chockhöjs

Skivjättarna slåss för livet

Napster skapade panik i branschen

Skivbolagen hindrar oss pressa priset

Bard spår storbolagens död

First law of networking – loose ends are bad, termination is good.

Bastard Operator From Hell.

Nokia visar styrka

I dag när jag lämnade Erika och Carl hos farmor och farfar så tappade jag min telefon i trapphuset. Jag tappade den inte bara ner i golvet utan den gled ner i trappavsatsen och föll handlöst tre våningar ner till bottenvåningen innan den slog i golvet med full kraft.

Naturligtvis så trodde jag att den var totalförstörd.
Men se, efter att ha lyckats putta alla delarna på plats igen så fungerar den som den skall igen.

Det kallar jag en slagtålig telefon.

Årets kö

Erika har hela veckan sagt att hon ville ”se på tuffa bilar” efter att ha hört reklamen för Street Cars Fest på Sollentunamässan på radion.

I förmiddags gav vi oss i väg mot Sollentuna men när vi kom fram så var kön till éntren cirka 200 meter lång.
Innan vi hade hittat en parkeringsplats, vilket gick relativt snabbt, så hade kön hunnit växa till det dubbla.

Så det blev inga ”tuffa bilar
för Erika och Carl i dag.

Dagens länkskörd:

Slutet kan vara nära för png-formatet

Oklarheter på Nokias presskonferens

Schymans halva pudel med skruv

Using a USB flash drive with Linux

Wunderbaum

När jag tidigare i dag stressade in på OK vid Brommaplan för att plocka upp spolarvätska och nya torkarblad till vindrutetorkarna köpte jag något som jag aldrig tidigare och inte någonsin trodde att jag skulle köpa.

En Wunderbaum doftgran!

Min bil har ett väldigt litet kupeutrymme så det samlas snabbt skräp i mängder så jag ville få en chans att få lite fräsch känsla i bilen.
Doften från granen flyttade mig tillbaka till 80-talet.
Det är nog första gången sedan 80-talet som jag utsätts för denna doft (alt. stank) och det väckte doftminnen till liv.
Om de starka lukternas decennium som krävde doftgranar, rakvatten som Korus (hur den stavades) och då man utan att tveka gled in i en blänkande lila skjorta.

Och minnet av Peters blåmetallic Mazda 626…

Ja, jösses.

Matrix Revolutions

I går var jag på bio och såg Matrix Revolutions, den tredje och sista delen i Matrix-trilogin. Det är inte ofta som jag fastnar för en film som jag har fastnat för Matrix.
Och jag har aldrig tidigare lagt någon möda på att följa filmer som kommer i flera delar. Första delen av Matrix fick oerhört bra kritik och del 2 och 3 har blivit allmänt sågade av samma kritiker. Jag tror att anledningen till detta står att finna i att det är just uppföljare till film nummer ett. Kritikerna är så rädda att inte såga en uppföljare att de inte ens hinner fatta vad de ser. Såväl tvåan och trean har sina poänger och framför allt den tredje delen, Revolutions, är en lysande film.

Personligen tycker jag att det är lite väl mycket och övertydlig kristen symbolik i Matrix Revolutions men den är episk, mäktig i sitt bildspråk. Med klara referenser både i filmens värld och i den västerlänska kristendomen. Att filmen inte ger några svar på de filosofiska frågor den ställde i del ett får väl anses som självklart. Det enda jag egentligen kan klaga på är det faktum att man lämnade öppen, mycket öppet, för ytterligare uppföljare.
Det är synd.
Har man beslutat sig för en trilogi så får man acceptera formatet och leverera historien inom de ramarna.

Ingen är betjänt av uppföljare som är löst sammanfogade med de original som de skall följa.

Jag hoppas att de nu låter legenden Matrix leva i fred som den nu en gång var menad att vara.

Matrixlänkar:

Matrix hemsida
Köp filmen
What Matrix Persona Are You? – Quiz
Enter The Matrix – spelet

Måndagsobstinat

I dag är allt jag orkar göra att slänga in en kommentar på Peter Karlssons hemsida som svar på Irvemanias inlägg/kommentar.

Blogginlägg med kommentarerna hittar du på adressen:
http://www.softwolves.pp.se/blog/2003-11-08,sv#comments

Aktuell bloggsida hos SoftWolves:
VargaBlogg

Cool hemsida…
Softwolves – Peter Karlsson

90% av alla ishockeyspelare är vänsterskyttar och ungefär 5% är högerskyttar!

Christer Abrahamsson visar matematiska färdigheter.

Lögner och svek kantar Freuds arbete

Riktiga män röker cigarr"Lögner och svek kantade Freuds karriär", är titeln på understreckaren i SvD måndagen 10 november 2003.

Nils Wiklund, docent i psykologi vid örebro universitet, har läst en ny bok som han säger avslöjar nya rön om Freud som person och yrkesman.

Till att börja med påstår Wiklund att psykoanalysen, till vilken Freud onekligen är fader, får mindre och mindre uppmärksamhet inom den vetanskapliga psykologin. Detta är naturligtvis korrekt då psykologin för länge sedan skärmat sig från sina rötter inom psykoanalysen och krypit närmare och närmare sin kusin psykiatrin under de senaste två decenninerna.
Vad är då "den vetanskapliga psykologin"?
Ja det får man ingen hjälp av Wiklund att bena ut, naturligtvis, eftersom det skulle tydliggöra hans motiv att skriva artikeln ifråga.
Det vetenskapliga i den vetenskapliga psykologin till skillnad från den ovetenskapliga psykologin utgörs av det endaa verkligt mätbara inom psykologin och psykiatrin. Nämligen medicinsk verkan.

De så kallade lyckopillren som hade sitt stora genombrott inom psykiatrisk vård under de första åren och mitten av 90-talet förändrade mycket på kort tid inom psykologin.
Dessa mediciner har onekligen hjälpt många och kommer att underlätta för tusentals människor i framtiden också.
Det är utan tvekan stora medicinska genombrott inom den här kategorin av vård som gjordes med hjälp av dessa preparat.

Det var många yrkesverksamma inom den psykiatriska vården när dessa mediciner slog igenom som höjde ett varningens finger för att man kunde riskera att göra det för lätt för sig om man började ersätta den traditionella samtalsbaserade terapin med enbart medicinering.
Det känns som det då var ett rimligt antagande att det kunde bli resultatet vid en övertro på den kemiska effekten av dessa mediciner.
Detta på grund av alla tidigare erfarenheter med medicinska genombrott inom området.
En gång var det kokainet som skulle lösa problemen, senare barbituraterna, ännu senare bensodiazepinerna, och där emellan ett antal andra mer eller mindre beroendeframkallande ämnen.

När dessa medicinska milstolpar inom den psykatriska diciplinen gjort sina bejublade intåg på arenan så har de också lurat mången psykiatriker, psykolog och säkerligen också en och annan psykoanalytiker att tro på snabba och permanenta lösningar på tidigare svårlösta, för att inte säga näst intill omöjliga fall.

Varje gång har man dock efter ett antal år ånyo fått anledning att konstatera att medicinerna visserligen fungerade, men inte som enda lösning, utan som komplement till det alltid lika viktiga samtalet.
Så även nu.
Visst, det är helt omöjligt att påstå att psykoanalysen är en vetenskap i den betydelse som ordet i dag har. Det enda som är vetenskap är sådant vi kan mäta och väga.
Men finns det någon som på fullt allvar tror att man klarar att nå ett tillfredställande resultat med en exempelvis deprimerad patient om man enbart använder de kemiska preparaten och inte kombinerar dessa med ett samtal vilket har som målsättning att patienten skall komma till insikt om vad som händer med denne när depresionen slår till?
Hur han/hon ser tecknen tidigare och genom den kunskapen också hinner förbereda sig på vad som kommer, ser mönster i beteenden som kan få personen att handla annorlunda och därför kanske undvika onödigt lidande.
är det verkligen möjligt att ersätta med kemiska preparat?

Det är i alla fall det Wiklund vill få världen att tro.
Det kanske är vad han själv tror.

Wiklund startar sin understreckare om Freuds tillkortakommanden med något som knappast kan kallas för nyheter på området, nämligen Freuds kokainberoende.
Att Freud gjorde andra till kokainister genom att hävda att man kunde bota morfinism med hjälp av kokain.
Visst det stämmer och det är inget nytt under solen.
Varje gång det kommer ett nytt preparat så finns det dem som ser det som det ultimata svaret.

Som med barbituraterna.
Som med LSD.
Som med bensodiazepinerna.
Som med en massa olika preparat som passerat revy under 1900-talet.
Som med Zoloft och andra moderna undergörande preparat.

"Detta var det första, men långtifrån det sista, av Freuds allvarliga misstag att behandla patienter" påpekar Wiklund.
Nej, korrekt, men det Wiklund framlägger inte ett enda exempel på felbehandling som skulle ha kunnats beskrivas som felbehandling när det skedde.
Freud "uppfann" psykoanalysen.
Den utvecklades efter honom.
Det vi anser och tar för givet i dag när det gäller avstånd mellan den som vårdar och den som vårdas hade man på denna tid ingen som helst känsla för.
Inte Freud, och ingen annan heller.

Freud var direkt usel i relationen analytiker/analysand.
En katastrof med dagens mått mätt.
Men det är inget nytt och det är väl knappast ingen som på fullt allvar i dag skulle välja att gå till 1890-talets läkare än dagens läkare, oavsett diciplin?

Anledningen till att Freud inte dör bort som begrepp och person är det enkla faktum att han som neurolog insåg att det fanns saker som vetenskapen inte kunde förklara och beteenden som verkade styras av andra faktorer än de rent biologiska.
Med detta var han först.
Hans verk har på dryga hundra år utvecklats och förfinats allt eftersom de prövats av andra och av de trender som styr även inom dessa ämnen (även vetenskapliga trender).

Att Freud fortfarande upprör bekräftar snarast hans storhet. Men det är väl bara psykologer som orkar ödsla den här mängden energi i ämnet.

Åderlåtning var inte heller en medicinsk metod som fungerade men var skulle vi ha varit i dag om inga misslykade metoder och teorier hade prövats?
Före åderlåtningen i utvecklingen, skulle jag tro.

Att Freud skulle ha ljugit och falsifierat resultat är naturligtvis inget att fösvara om det skulle visa sig vara rätt men samtidigt undviker Wiklund att överhuvudtaget nämna under vilket motstånd Freud ständigt jobbade.
Freud var ständigt i strid med sin samtid för sitt arbete. Han var först ut och det är den som försöker ändra på invanda sanningar och mönster som får ta mest stryk.
Det ursäktar inte men skulle kunna ge en förklaring till att Freud ibland tog lätt på sanningen.
Om han nu gjorde det!

Det finns inga nyheter i Wiklunds presentation och vad dessa "nya" fakta skulle tillföra vet jag inte då det som Wiklund refererar till har varit känt sedan länge och som finns dokumenterat sedan tidigare.

Vad som är riktigt illa dock är Wiklunds avslutning på artikeln.”Fortfarande talar många psykologer i psykoanalytisk anda om ‘en tidig störning’ som orsak till patientens problem och fortfarande omnämnsOidipuskomplexet och de orala,anala och falliska stadierna i de flesta introduktionsböcker i psykologi”

Jag skulle vilja rätta Wiklund med att påstå att psykologer i utvecklingspsykologisk anda pratar om "en tidig störning".
En term som inte har blivit inaktuell för att man kan lindra symptomen med medicin.
Wiklund låtsas dessutom som om Oidipuskomplexet och utvecklingsfaserna i dag är obsoleta fantasiprodukter. Men med vad har Wiklund ersatt dem med?
Absolut ingenting.

Lite intressant att notera i samanhanget är att psykologi är psykoanalysens efterföljare. Inte riktigt lika kompetent som sitt fäderne men med en önskan om att stå på egna ben.
är det måhända ett skolboksexempel av Oidipuskomplex som Wiklund ger oss ett smakprov på?

Wiklund verkar vara ute efter att utesluta orsaker till förmån för lösningar.
Vilket torde bli en komplicerad uppgift.
Jag skulle föredra att han försökte hitta lösningar genom att försöka förstå orsakerna.
Men det är inte enligt den rådande "vetenskapliga psykologin".
Ett begrepp vilket i mina ögon snarast är en oxymoron.

Länkar:

Lögner och svek kantade Freuds karriär – SvD

Nils Wiklund – parapsykolog

Paranormala fenomen – finns dom?

Nils Wiklund på hollänska, det enda språk som gör parapsykologin rättvisa.

År 1969 besökte jag spågubben Tage Sköld som då fanns i Stockholm. Han gjorde ett imponerande intryck. Han sa att han hörde Lunds domkyrkoklockor ringa och förutsade att jag skulle flytta till Lund och att jag skulle doktorera där.

Nils Wiklund – i vetenskapens tjänst

Lördagslugn

I dag skall jag ta det ganska lugnt och koncentrera mig på att bara vara.
De senaste åtta nio dagarna har varit fyllda av värmepumpar i stort sett dygnet runt.
Till och med när jag sover drömmer jag om pumpar just nu.

Elsas syster Sara är på besök i stan med sina barn så det skall bli trevligt att träffa dem under eftermiddagen.

Jag kommer nog ha svårt att släppa jobbet helt dock.
Jag har några offerter som skall räknas på och utformas.
Men det är det ju varje kväll numera
😉

Det märks att Calvin Smith är en bra löpare, hans knän och armbågar rör sig åt samma håll!

BBC kommentator