månadsarkiv: juli 2003

Vårbilder 2003

Jag tyckte det var dags att lägga upp lite mer bilder. Det har blivit ganska lite bilder på hemsidan och nästan inga bilder i inäggen, så nu passar jag på att lägga upp några bilder från tidigare i år när knopparna började brista. Våren kom även i år. Det gjorde ont även i år men mina barn är sötast i världen.

Från fuktig senvinterkyla till pyjamas i trädgården.
Mina underbara ungar lever helt i nuet.

Elsa & Roland

Carl Casselbrant

Carl Casselbrant

Erika Casselbrant

Erika Casselbrant

Komministervägen 23

Isolde & Erika

Erika Casselbrant

Komministervägen 23

Carl Casselbrant

Erika & Carl

Erika & Carl

Erika & Carl

Erika & Elsa

Erika & Elsa

Carl Casselbrant

Erika Casselbrant

Miesen

Carl Casselbrant

Det kommer inte att bli enklare i fortsättningen, men det kommer i alla fall att bli mindre svårt.

Tommy Boustedt

Fler datorer i CasselNET

Efter torsdagen är nu CasselNET utökat med ytterligare en server.
Janne placerade sin webb/mejl-server här och dessutom tillkom ytterligare en brandvägg så nu är det både en hårdvaru- och en mjukvarubrandvägg innan trafiken når www.casselbrant.net.

Nästa steg blir att konsolidera webbservrarna så att både engvall.se och casselbrant.net ligger på samma server.
Just nu är de placerade på olika hårdvara och dessutom på respektive Apache- och IIS-servrar.
Tanken är att de båda skall snurra på Apache-servern senare.

Ytterligare sommarreflektioner

Efter min reflektion nedan angående Mats Öierstedt i TV-programmet ”Sommartorpet” så har jag nu noterat att han i senaste avsnittet använde en skruvdragare från Hitachi vilket får en att undra.
Samlar karln på skruvdragare eller har han löpt amok och köper en ny inför varje inspelning?

Badrapport

I tre dagar (21, 22 & 23 juli) var vi ute på Ljusterö med familjen Nee.
Bra väder, trots en regndag, och underbart badande och underbar mat.

Det var verkligen en riktig semesterkänning.

Att det blöder behöver inte betyda att det är något fel.

Leif Boork

Matematik – uppfinning eller upptäckt?

2 + 4Under en diskussion med min svåger och svärfar så uppdagades en diametral skillnad i hur vi betraktade matematik.
Min svärfar hävdar med bestämdhet att matematiken är en företeelse som helt och fullt har konstruerats av människan för att beskriva och förklara saker som tyngdlagar och andra naturlagar i vår omgivning.
Vad man skulle kunna kalla en uppfinning helt enkelt.

Jag själv och min svåger Martin har ett annat sätt att se på matematiken.
Vi anser att matematiken i sig finns färdig och att människan på sin höjd har upptäckt den.
Att vi har hittat matematiken och under processen av att prova den så har den hjälpt till att göra vidare upptäckter vilket i sig är ett bevis för att den är något som redan finns.
Hade den varit ett system uppfunnet av människan hade den antagligen inte kunnat hålla för så många nya upptäckter och hade sannolikt fallerat för länge sedan.

Jag gillar matematik!
Det är ingen hemlighet att jag är en tämligen usel matematiker men jag har förstått att det med min brist på förmåga inför detta ämne också lämnar mig en stor saknad. För matematiken är vacker, det har jag förstått.
Matematiken är liksom konsten outtömlig på upplevelser och skönhet.

Jag kan tänka mig att matematiker i vissa stunder kan se på sin omgivning på samma sätt som den berömda scenen i filmen Matrix där huvudpersonen Neo plötsligt blir ett med programkoden som utger sig för att vara verkligheten och ser allt i form av kod som formar sig i konturer.
En känsla av att förstå såväl helhet som detaljer på ett annat plan.

Ett sätt att beskriva hur jag menar med att matematiken inte är en uppfinning utan snarare en upptäckt är följande:
Om en stenåldersman kommer bärandes på en sten, en rund slät vacker sten, som han har tänkt dekorera sin sköna grotta med och på sin vandring hittar ytterligare en sten, då är det även för stenåldersmannen en självklarhet att det nu handlar om två stenar.
Det är för honom lika givet att två är en större mängd än ett.

Det blir genast logistiskt svårare att hantera den plötsliga dubbleringen av sten och när han återkommer till grottan kommer han med entusiasm att försöka beskriva den häpna och glädje det utgjorde när han plötsligt utan tidigare förväntan hittade vacker sten nummer två, och även ur mycket tyngre det blev att bära den hela vägen hem till grottan.
Han vet att ett plus ett är lika med två men han använder inte just dessa termer och han sitter antagligen inte i grottan och ristar med en pinne i marken:
1 + 1 = 2
(Eller så är det just det han gör), men han har i alla fall helt klart för sig att två stenar är dubbelt så många stenar som en sten.
Han vet också att två stenar är en större mängd än en sten.

Nu säger du narurligtvis att jo, jo, det där låter ju bra men varför hamnar vi i situationer där den kära matematiken inte klarar att ge oss de svar vi söker efter?
Som exempelvis inom astronomin där varje ny upptäckt verkar ha en förmåga att lämna efter sig ett antal fler nya frågor än svar.

Ja, vem har påstått att matematiken har upptäckts till fullo?
Kan ske har vi ännu att upptäcka principer inom matematiken som redan finns därute och som kommer att ge oss svaren på betydligt fler av våra frågor?
Ingenting säger att bara för att vi gör en upptäckt så upptäcker vi allt på en gång.

Se på vår historia.
Bara för att vi upptäcker hur människan levde på järnåldern som kommer inte med automatik alla svaren om hur människor hanterade vardagskonflikter, fostrade sina barn eller ens byggde sina hus.
Vi gör upptäckter som hjälper oss att förstå och komma en bit på vägen men vi får sällan alla svaren oss serverade på en gång.

Samma sak gäller för matematiken.
Vi har gjort en stor upptäckt, i etepper lär vi oss nu mer och mer om matematiken och kommer kanske en dag att sitta där med hela systemet komplett.
Men jag skulle inte hålla andan i väntan på det.

Sommarreflektioner

Jag erkänner gärna utan omsvep att jag tittar på och följer ”Sommartorpet” på SVT.
Det verkar vara så att man antingen är emot eller för ”Sommartorpet” och jag tycker att programmet får lite väl besk kritik ibland.

En reflektion som jag har gjort den här säsongen rör den för säsongen nye snickaren Mats Öierstedt.
De första avsnitten använde han en skruvdragare från Makita och jag drog slutsatsen att han till skillnad från Ernst Kirchsteiger med sin lilla men dyra Hitachi hade valt en skruvdragare som var gjord för vardagsbruk, dag för dag för dag.
En skruvdragare som gör sitt jobb utan att märkas.
Ett medvetet val från ett proffs.
Men vad händer?!
Jo redan efter ett par avsnitt står Mats Öierstedt där med en DeWalt i handen.

Jag misstänker att medverkan i programmet har börjat betala sig.
😉

Det är här man har räknat ut att Buffalo Bill satt och fiskade på kvällen

Göran Zachrisson

Barnen på grönbete

I dag har barnen gått loss fullständigt.
Isolde skjutsade vi ut på Ekerö för tio dagars läger.
Carl har lekt med killgänget (Adrian och Douglas), medans Erika har lekt med tjejgänget (Annika, Linnea och Sofie, tror jag).

Först nu klockan 22:00 gick jag runt och plockade upp de små liven i respektive trädgårdar.
Det är inte utan att de börjar bli lite trötta.

Det finns inget svårare i hockey än att leda med 3-0

Håkan Södergren, VM-1996

Paddling i Västmanland 2003

På tisdagen 8 juli så gav vi oss av till Kalmarslund och hyrde kanoter.
Sara, Robert, Johannes, Martin, Niclas, Erika, Carl, Isolde och jag skulle ut på paddlingsäventyr och Elsa, Anna och Lovisa skulle sköta markservicen (nåväl, Lovisa skulle kanske mest försöka hänga med och vara sitt söta jag).

Den första sträckan gick lätt diagonalt över sjön med Gusselby Annorlunda som mål.
Tanken var att vi skulle äta lunch där och resan dit skulle ta cirka två timmar.
Färden tog cirka 45 minuter och vår markstyrka fick knappt chansen att hinna fram till hemmet innan Niclas ringde och berättade att vi ville utfodras med smörgås och kaffe.

Efter ett par timmar i Gusselby Annorlunda hoppade vi ånyo i kanoterna för att avverka den stora färden till Lindesberg och sedan tillbaka en bit till den plats där vi skulle övernatta.

Den första delen av färden gick över sjön Råsvalen men efter en bit kom vi in i ett å-system och fick en otroligt häftig naturupplevelse.
Vackra hus med sköna bryggor som gick rätt ut i den slingrande stilla ån.
I den kanot som jag själv satt i, satt även Carl och Sara.
Vi fungarade lite som den effekt som försökte hålla ihop det gummiband till kanotarmada som vi utgjorde. Framför oss hade vi kanoten med Robert, Johannes och Martin. Bakom oss hade vi kanoten med Isolde, Erika och Niclas.

Sista biten in till Lindesberg var kantad av radhusområden i områden jag aldrig varit tidigare.
Det var intressant att se Lindesberg från vattnet.
Annars har man ju bara möjlighet att se stället från bilen och till fots.

I Lindesberg stuvade vi om lite i kanoterna.
Jag tog Erika och Isolde i min kanot och Carl paddlade med Robert och Niclas.
Vi kom åter till den plats där vi skulle övernatta, och vår marktrupp kom på plats med tält, korv, chips, öl och vin med mera.

Carl var en stund lite skärrad inför att sova i tält och var inte helt säker på att han ville sova i naturen.
Erika och Carl stökade loss ordentligt i tältet ett tag men somnade innan deras kusin Johannes vek ner sig.
Isolde höll sig vaken till en halv elva elva innan hon kroknade.
Barnen skötte sig bra och natten förlöpte utan incidenter (förutom att Erika kräktes upp en sådär 200 gram chips som hon hade lyckats peta i sig).
😉

Martin hade gett upp under kvällen och följt med damerna tillbaka till Sjöfallet.
Han hade ont i armarna och ryggen och vi trodde väl inte att han skulle återkomma för att mönstra på dagen efter.
Men gissa om han förvånade oss när han dök upp till frukost med nyheten att han tänkte slutföra kanotfärden.

Efter frukost gav vi oss ut med kanoterna igen.
Nu med nya konstellationer igen.
I min kanot hade jag Erika och Martin.
Vi hade en Jensen-kanot med Robert, Sara och Johannes.
Niclas tog hand om Carl och Isolde.

Vi återvände till Kalmarslund där vi hade hyrt kanoterna (Trapper 524) och kunde sedan med gott samvete ta oss tillbaka till Sjöfallet med oanade mängder smutstvätt och övrig packning.

Jag hoppas att vi gör om det nästa år – då är det en tradition och går inte lika lätt att slippa ifrån.
😉

Hem ljuva hem

Säga vad man vill men att komma hem är alltid lika skönt.
En veckas lantluft är precis vad man som bekväm modern livsnjutare klarar av innan smutsen krypit en för nära.

EMU-omröstningen

Vad är det för omröstning som skall se i höst?
Hade vi inte en omröstning om vårt EU-medlemskap för ett flertal år sedan?
Så vitt jag kan minnas så vann inte något alternativ som innebar ett andra klassens medlemskap.
Jag minns inte ens att ett sådant alternativ fanns tillgängligt att rösta på.

Jag röstade ja till ett svenskt EU-medlemskap och nu förstår jag faktiskt inte varför vi skall rösta om vi skall ansluta oss till EMU eller inte.
Det är självklart att vi skall vara anslutna till EMU.

Det står illa till med intelligentian i ett land där Margareta Winberg är minister.

Roland Casselbrant – 2003-07-11

Irvemania dyker upp

Irvemania med flickvän, barn och broder Softwolve dök upp för en fika och sedan bad.
Vi badade vid den platsen där vi övernattade under vår paddlingstur för ett par dagar sedan.

Det blev ett kärt återseende mellan våra Erika, Carl och Wilma.
Det blev en mycket trevlig badtur och trots att Isolde ansåg sig mer eller mindre misshandlad så tror jag att även hon hade mycket roligt när Irvemania och jag kastade henne runt i vattnet.

Auktion i Färna

Idag började dagen med att jag för första gången någonsin var först upp ur sängen av de vuxna i församlingen.
Jag hann både hämta upp tidningarna och sätta på en panna kaffe innan Robert dök upp.
Sara och Robert hade kommit klockan ett på natten och inte bara sov då gjorde jag, utan jag vaknade dessutom inte när de anlände och krängde sig på plats.

Vi gav oss efter frukost iväg för auktion på Färna herrgård.
Robert hade önskemål om att åka på auktion med målet att ropa in verktyg till ett bra pris.

Det var enbart jag som till sist ropade in något.
Jag ropade in en byrå, en gräsklippare och ett oidentifierbart föremål.
Oidentifierbart fram till hemkomsten, men nu oidentifierbart igen.
Det oidentifierbara föremålet hamnade i min ägo enkom beroende på att jag bjöd på allt som hade svårt att komma igång.
Jag gav ingångsbud på allt som jag ansåg mig kunna förlora en hundring på.

Numera står det identifierade föremålet på sin nya plats i Sjöfallet vid vävstolen då vi gissade att det var en manick för att göra garnnystan, men nu är vi osäkra igen.

Semester

När man nu sitter här i Sjöfallet igen så är det skönt att se att man har utvecklat traditioner som man utan att tänka mycket närmare på saken utför när man kommer hit.
Jag packade båda mina IBM ThinkPad och den jag plockade fram direkt var min 600x med OS/2 (eComStation 1.0 egentligen).
Det är som om det bara måste vara OS/2 när jag kommer hit.
Dessutom var det lite att återupptäcka den underbara 600:an igen.

I flera månader har jag bara använt min R31:a och plötsligt slår det mig, vilket det gör varje gång, vilken utmärkt konstruktion 600:an var.
Jag har inte sett eller provat den nuvarande X-serien men den skall tydligen vara lite av samma koncept.

Har man bara sett hur skrivbordet ser ut efter en standardinstallation av OS/2 så kan man knappt tro att OS/2 skulle kunna vara vackert, men det är precis vad jag tycker att det är med de små små medel som erbjuds i eComStation 1.0.
Klicka på den här länken för att se vad jag menar.

Snyggt!