månadsarkiv: augusti 2002

Farväl min PDA

Nu åker min PDA ut!
Det är inte så att jag är less på den, utan det att ett bättre alternativ har dykt upp.

Min bror har en Palmax PD-1000 och jag har en Casio Cassiopeia EM500. Vi har beslutat oss för att byta dessa med varandra då jag har behov av ett ordentligt tangentbord och Anders har behovet av mobiliteten i en PDA efterson han redan har en laptop.

dotcom – nu tyvärr slut

Visst är det underbart med bra TV-underhållning?!
Sista avsnittet i serien dotcom visades i kväll på SVT kanal 1 och det känns lite sorgligt när en bra serie slutar.
Dock känns det kul att kunna konstatera att man har bjudits på ännu en bra engelsk produktion. Ett ypperligt manus, imponerande skådespelarinsatser och snyggt foto.

Det är bara att tacka för en bra serie och hoppas att SVT kommer att reprisera den inom snar framtid (de repriserar ju en massa annat av lägre kvalitet).

Frågan är bara varför SVT väljer att bara visa 10 avsnitt när första omgången består av 13 avsnitt?
Sedan finns det en andra omgång med 16 avsnitt också…

Elsa är online

Elsa!Elsa har äntligen skrivit en liten presentation av sig själv här på sajten.
Läs om den kvinna som är gift med allas eder geek och som är mor till våra tre barn.

Världens vackraste sjuksköterska gör webbdebut endast på den här sajten. Så se det som det världsunika tillfälle det verkligen är och hälsa på henne här.
Du hittar Elsa genom att klicka på den här länken.

PlayStation 2

Logitech Cordless Action Controller• Jag funderade ganska mycket under år 2002 på att skaffa mig en spelkonsol.
Oftast när funderate omkring det så slog jag bort tankarna med att det var för dyrt med tanke på att jag inte spelar spel så ofta.
Men när SONY presenterade LINUX for PlayStation 2 började jag på allvar fundera på att skaffa mig ett PlayStation 2.

Valet stod emellan PlayStation 2 och Nintendo Gamecube.
Microsofts Xbox fanns aldrig med i funderingarna då jag är evinerligt trött på BSOD-upplevelser.
Microsoft har helt enkelt aldrig lyckats presentera en mjukvaruplattform som är stabil nog för att jag skall lita på dem när det gäller en spelkonsol.

Fredagen den 16 augusti 2002 blev den dag då jag inte längre kunde lägga band på mig. En PlayStation 2-konsol inhandlades tillsammans med en extra analog handkontroll (DUALSHOCK 2), en DVD remote control, ett minneskort (Memory Card 8MB) och EA Sports NHL 2002.
Efter att ha tillbringat fredagskvällen med ett antal hockey-bataljer så inhandlade jag på lördagen EA Games Rumble Racing som är ett bilspel helt i min smak med bilar från 70-talet och framåt.
EA Sports NHL-serie har jag inte spelat sedan 1995 då en kollega introducerade mig för den ”moderna” spelkonsolvärlden med sin SEGA-konsol.

Det har ju hänt en hel del på den grafiska sidan sedan dess minst sagt men samtidigt så är det något som jag saknar med den tidens grafik.
Ett exempel på det är EA Sports NBA som vi 1995 spelade och som jag älskade. Kommentarerna och grafiken var perfekta ur den synvinkeln att de var
roliga. Idag är grafiken snyggare men frågan är om den är roligare?
Idag funderar jag på att skaffa mig EA Sports NBA Street men är rädd för att grafiken och spelarkontrollen skall vara för ”modern” för min smak av spelupplevelse.

Rolle som ”gamer”…

EA Games Rumble RacingMin spelsmak och mitt spelande har genom åren varit sparsmakat. Det hela började någon gång i slutet av 70-talet med ett TV-spel som jag inte längre minns namnet på men som kunde erbjuda fyra olika spel.
Det var naturligtvis Pong och olika varianter av Pong med namn som exempelvis Pilota.

Senare kom ett Atari 2600 in i hemmet och min bror och jag köpte en hel del spel till vår Atari-konsol utav vilka de klassiska titlarna Defender och Space Invaders var de som spelades mest, vad jag kan minnas.
Det var dock fruktansvärt dyrt att köpa spel för oss barn och utan våra föräldrar och morföräldrar hade det nog inte blivit mer än ett spel till vår kära konsol, om jag inte minns fel så var det bara Defender som vi själva lyckades skrapa ihop pengar till.

Jag minns tyvärr inte längre vad som hände med vår Atari-konsol men vi sålde den antagligen.
Under mina PC-år har jag inte spelat så mycket och då det har spelats har det mest varit i perioder och helst tillsammans med andra.
Milky Pushknife och jag hade en Road Rash-period då vi spelade nätterna igenom tills ögonen sved.
OM spelade vi i arbetsgruppen ett par gånger Red Alert 2 och Delta Force över nätverk vilket är hur kul som helst.
Och sommaren 1995 var det som sagt Bruno och jag som satt och spelade NHL 95 och Golf på Brunos SEGA.

Favoritspel

Under senare tid sedan jag blivit datorgeeek så har mina favoritspel varit (på respektive operativsystem):
BeOS: PacMan, XGalaga.
OS/2: Chess, Masteroids
Windows: Red Alert, Red Alert 2, Delta Force, Road Rash, Commander Keen
Linux: Gnome Chess

Som du ser så är det inget som får några Hardcore Gamerz att mjukna men de är dock de spel som gett mig mest underhållning.
Spelupplevelser är personliga och jag har fortfarande inte tröttnat på Red Alert och en och annan golf-runda på PC är alltid lika avkopplande och kan få mig att fullständigt tappa tidsuppfattningen.
Men nu är jag alltså ägare till en riktig spelkonsol igen för första gången sedan det tidiga 80-talet och min Atari 2600.
Detta är min aktuella konfiguration:

PlayStation 2 Console
SCPH-30004 R
Serial:
C4818897

Pryl

Beteckning

Antal

Analog Controller (DUALSHOCK 2)

SCPH-10010E

2

DVD Remote Control

SCPH-10172

1

Memory Card (8MB)

SCPH-10020 E

2

Vertical Stand

SCPH-10040 E

1

Logitech Cordless Action Controller

963320-0914

1

SPEL

Tillverkare

Titel

År

EA Sports

NHL 2002

2001

EA Games

Rumble Racing

2001

EA Sports BIG

NBA Street

2001

Ubi Soft

RAYMAN Revolution

2000

Ubi Soft

RAYMAN M

2001

Ubi Soft

Rayman 3 Hoodlum Havoc

2003

Atari

Enter the MATRIX

2003

LEGO SoftWare

LEGO Racers 2

2001

KONAMI

Age of Empires II – The Age of Kings

2001

Acclaim

Speed Kings

2003

EA Games

Need For Speed – Underground

2003

Rock Star Games

Midnight Club – Street Racing

2000

Sony

Singstar Svenska Hits

2005

Team 13

Stunt GP

2000

Activision

Shrek 2

2004

EA Sports BIG

NBA Street V3

2005

Atari

Driven To Destruction

2004

Electronic Arts (EA)

Swing Away Golf

2000

EA Games Rumble RacingSamtliga barn i familjen är roade av att spela spel på sina datorer.
Erika och Carl spelar mest Pingu, Krakels ABC, Flygande start – Första klass och Bolibompa. Isolde spelar gärna Makalös Matematik Nummerhjältarna.
Nu när det finns en PC i vardera barnkammaren så kan barnen spela i stort sett när de har lust och så länge vi som föräldrar har kontrollen över vilka spel som spelas så får de välja fritt.

The best part of computer industry standards is that there are so many to choose from.

Unknowned

Dagar i Bohuslän 2002

Efter vår Skåne- och Danmarksresa fortsatte vi till Bohuslän.
På onsdagen den 7 augusti gav vi oss av från Skåne med riktningen mot Hällevadsholm med ett par stopp i Göteborg inplanerade.
Vi stannade till på tryckeriet Typoprint på Ruskvädersgatangatan i Biskopsgården, Göteborg där Elsa hämtade upp en upplaga av boken hon satt ihop för birgittineroblaternas räkning.
Det var betydligt fler böcker än vad Elsa hade räknat med så bilen var fullastad med kartoner ovanpå den redan stora resepackningen.

Vi tog oss till Västra Frölunda för att lämna de exemplar som skulle stanna i Göteborg och för en välkommen kaffepaus.
Jag passade även på att lasta om bilen för att den skulle vara klar för fortsatt färd mot Hällevadsholm.

Sedan var det raka spåret mot Hällevadsholm.
Anders hade redan förvarnat om att han hade varit tvungen att ta på sig en massa extrajobb och att han inte skulle kunna komma upp från Göteborg innan lördagen.
Det var ganska skönt att få rå oss själva när vi kom upp till Anders hus och redan efter någon timme efter vi hade anlänt så meddelade Anders att han skulle komma redan på fredagen och lite senare att han eventuellt skulle kunna komma redan på torsdagen.

Anders hus är ett vackert stenhus med vasstak. Det följer Anders tradition att hitta bostäder med charm och karraktär. Han har alltid haft en förmåga att hitta lägenheter och hus med en egen själ.

Det var skönt att bara vara och inte känna någon utflyktshets, utan att bara kunna vara på plats och umgås med varandra.
Det var först på lördagen efter att Anders återvänt till Göteborg som vi satte oss i bilen och gjorde oss en kort tur i Bohuslän.
Innan hade vi bara tagit oss till badstranden i Hällevadsholm för badande i massor.

På lördagen 10 augusti bestämde vi oss för att ta en tur till Grebbestad och se om vi eventuellt kunde hitta ett bra bad.
Vi lastade in familjen i bilen och körde först söderut mot Dingle för att hitta ut på E6:an mot Tanumshede.
Den nya E6-sträckningen fungerade utmärkt men i avfarten mot Tanumshede upptäckte vi att det gick att åka den gamla sträckninen hela vägen så vi beslutade oss för att ta den vägen på återresan.

Vi åkte igenom Tanumshede och fortsatte direkt mot Grebbestad.
Grebestad ligger bara sju kilometer från Tanumshede och väl framme i Grebbestad så upptäckte vi att denna lilla by var fullkomligt överfylld med turister, segelbåtar, fiskbutiker och klädbutiker.
Det var väl inte helt förvånande att det var mycket turister men det var ett turistmyller en masse.
Alla fisk- och räkbutiker är ju också helt ok men varför i hela världen finns det så mycket klädbutiker och klädstånd?

Vill man verkligen ägna delar av sin semester åt att handla fula fritidskläder eller gå runt mellan de olika klädstånden och botanisera i den enorma floran av t-shits med tramsiga tryck?

Grebbestad var så fullt av folk att vi lade ner våra badplaner.
Att promenera mellan hundratalet husvagnar för att ta sig till öppet vatten tilltalade inte det minsta.
Vi vände tillbaka mot Tanumshede men stannade till precis innan Grebbestads stadsgräns för att titta på det fascinerande gravfältet först.
Ett stort gravfält med höga resta stenar.

Tillbaka i Tanumshede så cirkulerade vi runt en kort sväng i centrum för att se om vi kunde hitta ett café eller fik men utan lycka.
Dock dök det upp ytterligare klädbutiker med REA-skyltar så vi styrde kosan bort.
Jag hade tidigare under färden sett skyltarna mot Vitlycke museum och styrde nu kosan mot detta museum.

Utan att veta vad museumet skulle handla om så kunde de kanske i alla fall erbjuda en kopp kaffe som vi nu började bli desperata efter.

Vitlycke museum är ett bronsåldersmuseum.
I Tanum-området finns det massor av hällristningar. Det har gjort att man har klassat området som världsarv och på Vitlycke museum kan man få se en mängd föremål och hällristningar.
Det finns fler liknande muséer runt om i området men utan att ha besökt dem skulle jag tro att Vitlycke museum är det största. Men det finns gått om hällristningar att se utan att behöva betala inträde på ett museum.

Den roligaste delen av Vitlycke museum var den bronsåldersgård som fanns att vandra omkring på.
Mitt på gården satt en ung tjej och färgade garn och höll på med lera. Hon bjöd in barnen att hålla på med leran och så var de fast en lång stund.

Det är skönt att man kan hitta något för barnen när man är ute och försöker se på saker som man själv är intresserad av att titta på.
Barnen blir ju snabbt ointresserade av det mesta som inte är riktat direkt till dem och ganska snart är gnällandet och rastlösheten ett faktum.

En liten stig runt området visade upp tidstypiska djurfällor och en offerplats från bronsåldern.
Om offerplatsen verkligen var en offerplats från bronsåldern eller om de skapat den på platsen bara för att illustrera en dylik framgick inte men det var en vacker plats och visar om inte annat hur man tror att en offerplats såg ut på bronsåldern.

Innan vi lämnade Vitlycke museum köpte Elsa en bronsring till mig.
Det var en riktigt snygg ring som jag naturligtvis har på mig nu när jag sitter och skriver dessa rader.
Tack älskling.

Vi tog riksväg 163 mot Bullarebyggden på vår återfärd mot Hällevadsholm.
Vid Naverstad bytte vi till riksväg 165 men först gjorde vi en avstickare upp mot Naverstads kyrka som låg vackert beläget på en höjd.
Tyvärr var kyrkan stängd så vi fick aldrig se Mariastatyn i ek från 1300-talet men det blev ett skönt litet stopp på vägen tillbaka till Hällevadsholm.

Rolle@HOME

Vi for vidare på riksväg 165 fram till Hällevadsholm och eftersom bad var utlovat så stannade vid badet och lät barnen bada av sig ordentligt.
Isolde har hela veckan försökt lära sig att dyka från bryggan.
Hon har haft svårt att våga utan de flesta hoppen har slutat med fötterna eller magen först ner i vattnet.
Hon har blivit modigare och modigare för varje dag och när jag har släppt ner henne i vattnet åt rätt håll så har hon klarat det braoch utan att bli mer rädd.
Nu föreslog jag henne att sitta på min rygg när jag dök från första höjden på hopptornet.
Tidigare hade vi gjort det från bryggan men hon svarade ja direkt och vi klättrade upp på hopptornet. Jag höll i Isoldes händer med en hand och kastade mig ner mot vattnet.

Jag släppte inte Isolde händer förrän precis innan vi skulle slå i vattenytan och jag kände ett litet ryck men trodde att Isolde ändå höll sig på rätt köl hela vägen ner.
När jag nådde ytan igen så såg Isolde lite lätt förvirrad ut så jag frågade henne hur hon mådde, om det gick bra.
Hon sa att han hade gjort illa ögat och att hon slog en volt i vattnet när hon kom i.
Hon ville inte riktigt svara på frågan om hon följde med åt rätt håll hela vägen så det kanske kan förklara rycket jag kände från Isolde händer.

Efter badet åkte vi för att handla men upptäckte att butiken stängt fem minuter tidigare (ICA i Hällevadsholm stänger 17:00 på lördagar).
Nu blev vi rädda att vi skulle behöva åka ända till Uddevalla för att hitta en öppen butik men redan i Dingle hittade vi en butik som var öppen till klockan 18:00.

Martin ”Milky Pushknife” Neumann

Milky Pushknife:: Den andra halvan av KyberMedi@.
Jag tror inte att jag någonsin har träffat en människa som jag har så lätt att vara kreativ tillsammans med. Milky är en konstnärlig begåvning och de nattimmar som vi tillsammans kläckte galna idéer och sedan lyckades förverkliga har varit obetalbara.

Det flöt en del hemgjord kaffelikör och åts en del av mina ”hembyggda” pizzor under skapandet av HTML-kod,3D-modeller, AVI- och MPEG-filmer.

Det var under de oskuldsfulla IT-åren, innan spruckna IT-bubblor och andra mörka moln på vår IT-himmel.

KyberMedi@s loggotyp var en myra och Milky fick för sig att han skulle skapa en ”robotmyra” i 3D som vi skulle använda som maskot och signum förKyberMedi@.
Det enda 3D-verktyg som vi hade var Bryce3D och Bryce som i första hand är en programvara för att skapa landskap var väl knappast det bästa eller lättaste verktyget för att klara uppgiften.

Milky mailade över de första bilderna på robotmyran och jag var otroligt imponerad av detaljrikedomen. Det var en konstruktion där varje led i kroppen utgjordes av ett sinrikt hydralsystem. Jag förstod att det skulle vara ett hästjobb att få alla delar att fungera vid skapandet av animationer.

Alla dessa kugghjul, hydralsystem och andra delar skulle kräva timmar av jobb för minsta lilla rörelse man ville uppnå.
Men det var så raffinerat att man inte kunde vara annat än imponerad.

Vid skapandet av någon detalj kom Milky till en punkt där han inte kunde lista ut hur han skulle gå till väga. Han satt och klurade och försökte under ett antal nattimmar innan han gav vika och bestämde sig för att maila till MetaCreations som låg bakom Bryce och fråga hur han skulle göra.
Han bifogade ett par bilder av sin konstruktion och förklarade ingående vad han var ute efter att uppnå och frågade hur han skulle gå till väga.

Svaret från MetaCreations säger en del om Milkys kreativitet.

De svarade att de inte hade en aning om hur han skulle göra. De trodde inte att det var möjligt och att han redan hade lyckats skapa lösningar som de aldrig hade trott att någon kunde klara med deras i sammanhanget enkla applikation.

Den bästa online-serien

:: Sedan 2000 har jag följt Nick, Ki, Fooker och de andra i ”General Protection Fault” och utan att tveka påstår jag att det är den bästa serien som finns att tillgå på nätet.
Jag har flera gånger av rent nöje suttit och läst igenom det fullständiga arkivet från 1998 och framåt bara för att få äran att lära känna de olika karraktärerna i serien.
Så mitt tips är att du genast rusar dit för att bekanta dig med serien genom att klicka på bannern nedan.

General Protection Fault - The Comic Strip

Legoland 2002

Årets familjesemester till södra Sverige kryddades 2002 med en tur till Danmark och därmed också Legoland.
Vi startade från Bromma strax föra midnatt natten till torsdag 1 augusti. För att inte komma fram till Krumby allt för tidigt på morgonen så försökte vi hålla ett långsamt tempo på vägen ner, vilket Miesen hjälpte till med genom att jama till sig två rastningar på vägen.
Vi har bara haft med henne på en bilresa tidigare och då på en resa på knappt tre timmar så hon var en aning orolig på resan ner till Skåne.

Vi anlände i Krumby vid halv åtta på torsdagsmorgonen. Det blixtrade och åskade från en svart himmel men vi var framme och Jensens var vakna.

På fredagsmorgonen var det dags att samla samtliga deltagare för Legolandsbesök.
Sex vuxna och sju barn i åldrar från en (1) månad till tio (10) år fördelat på tre familjer (för er med outgrundliga statistikböjelser innebär detta 4,333 medlemmar per familj och 2,333 barn per familj) samlades vid Öresundsbron klockan 08:00 och sedan bar det av mot Danmark och ett första raststopp var planerat till Maribo.

Maribo är en söt liten by med mycket gammal bebyggelse bevarad. Vi hade picnic vid Maribo kloster, en klosterruin från början av 1400-talet till 1700-talet. Ett birgitinkloster beläget precis vid den befintliga kyrkan.
Sara hämtade ut våra Legolandsbiljetter på det lokala postkontoret under tiden som jag tittade på de ”Postman Per” saker som var till salu.

Att försöka hålla ihop tre bilar över en längre sträcka är betydligt svårare än vad man kan tro, speciellt i hård trafik.
Ett tips för den som skall ut och resa i ”karavan” är att kolla att det finns en mobiltelefon i varje bil och att alla kan använda telefonen i det land ni reser i.

Nästa stopp på vägen var vid Tårs för att ta färjan över Langelandsbælt Langeland.
När vi stod i färjekön så skulle Robert passa på att besöka bekvämlighetsinrättningen och naturligtvis började kön att rulla ombord samtidigt.
Sara satt fast i baksätet med barnen så jag hoppade snabbt in i deras bil och körde ombord. Robert kom springande och när han såg mig vid ratten hoppade han in i vår bil och vi kom alla ombord som vi skulle till sist.

Vår nästa paus på resan blev på Tåsinge där vi åt vår picnic Waldemars Slott och min första öl (måste anses obligatoriskt på en Danmarksresa) inmundigades.
Efter stoppet höjdes karavanens tempo en aning och vi körde nonstop till Ribe på Jylland.

Vi övernattade i Ribe på Jylland. Ribe är Danmarks äldsta stad och grundades så tidigt som i början på 700-talet.
Vi hade rum reserverade på Ribe Vandrarhjem och vi packade provisoriskt in våra tillhörigheter och dammade av oss.
Det var bra rum med toalett och dusch till varje rum så jag kan varmt rekommendera Danhostel Ribe Vandrarhjem till den som har vägarna förbi.
Vi tog en kort promenad på byn uder tiden vi väntade på Robert och Sara med familj som hade stannat till hos Roberts Farmor på vägen.
En fantastiskt vacker stad med mycket muséer och en otroligt vacker bebyggelse.

Mitt Comviq mobiltelefonabonnemang använde följande roamingpartners i Danmark:
Sonofon
TDK-Mobil (TeleDanmark)

Tyvärr var Ribe Domkirke (Vor Frue Kirke) stängd när vi vandrade förbi och klockan var 18:00 så butikerna började slå igen men en trevlig promenad blev det likafullt.

När samtliga i sällskapet var samlade och våra magar kurrade besökte vi en trevlig restaurang vid namn Weis Stue i en gammal byggnad (Torvet 2, 6760 Ribe, tel 75 42 07 00). Inte en rät vinkel och en underbar innergård där vi slog oss ner och åt en trevlig middag.
Priserna var mycket bra och en stor portion med ett par rejäla bitar Herrgårdsbiff kostade 135 danska kronor. En flaska öl kostade 22 danska kronor så med svenska mått var det riktigt trevliga priser.

Efter middagen bar det av tillbaka mot vandrarhemmet och jag tror att samtliga barn var en aning spända inför den kommande dagens besök på Legoland då det tog dem lång tid att komma till ro och somna.

Dagen L som i Legoland vaknade vi upp i tid och samlade ihop oss.
Vi checkade ut från Ribe Vandrarhjem, packade bilen och gjorde oss redo för avfärd.
När tändningsnyckeln vreds om så kom det inte ett ljud från Putte.
Vi blev tvugna att starta upp honom med startkablar.

Det tog oss en cirka 45 minuter att komma till Billund från Ribe och vi tog oss an den långa promenaden från parkeringsplatsen till entrén på Legoland.
Sara hade som sagt redan löst ut biljetterna i Ribe men det hade inte behövts.
Vi passerade entrén cirka 11:00, en timme efter att de hade öppnat och det var knappt några köer alls att tala om vid entréerna för biljettförsäljningen.

Inne på Legoland med karta i handen började vi att ta oss an Miniland med dess underbara små legomodeller av städer,byar, flygplatser och annat.
Redan efter första legotågsturen stod det klart att dagen skulle bestå av ett köande och åkande av varje attraktion i rörelse.

Att man på Legoland tar en inträdesavgift och sedan inget extra betalt vid de olika attraktionerna gör att allting flyterpå riktigt bra.
Vid de mest omtyckta attaktionerna varkötiden runt 25 minuter men det var vanligare med en kötid på mellan 5 och 15 minuter och då skall man betänka att det var riktigt mycket folk i samtliga köer.

Bergochdalbaneglädje!Erika visade sig vara otroligt förtjust i att åka snabbt.
En mindre bergochdalbana fick henne att skrika som om hon genomled den värsta upplevelsen i hennes femåriga liv och mitt samvete började gnissla.
Tänk om han var livrädd, om hon skulle börja gråta och inte våga åka något annat!
Speciellt med tanke på att Carl en stund tidigare hade brutit ihop i ”pirattunneln”.

Erikas Första kommentar när vagnarna bromsade in var:
”-IGEN…IGEN!”
Ingen fara på taket där alltså.

Isolde fick klara sig en hel del på egen hand. Detta mest på grund av åldersskillnaden på henne och hennes småsyskon.
Detta gick strålande då hon utan att tveka åkte den stora bergochdalbanan själv tillsammans med helt främmande personer.
Både Erika och Isolde visade sig vara riktiga fartmonster och det var riktigt roligt att se dem i full aktion på ett nöjesfält.

Carl gillade också när det gick undan men man får väl förstå att en fyraåring tycker att ”kolmasken” är tillräckligt fartfylld (Carl lyckades till och med lura med sig Elsa i ”kolmasken” vid ett tillfälle).

Bergochdalbaneglädje!Först en halvtimme innan det var stängningsdags slet vi män oss loss för att få tillfälle att åka bergochdalbanan. Robert, Rickard, Isolde och jag ställde oss i kön och plötsligt dök det upp ett sällskap på tre personer som visade upp ett foto på sig själva och Isolde när de hade åkt bergochdalbanan tidigare under dagen.
Trots att de talade tyska förstod vi att de ville erbjuda Isolde att åka med dem igen eftersom de hade en ledig plats i sin vagn.
Rickard hittade en gammal kollega så vi fyllde vår vagn och gav oss iväg.

Bergochdalbanan påminde mig om det märkliga faktum att jag plötsligt blivit höjdrädd!
Tidigare i mitt liv har jag inte haft några som helst problem med höjder.
En respekt för dem, visst.
Men rädd? Nej.
Det kändes betydligt bättre redan andra rundan men det är oerhört irriterande att plötsligt vara rädd för något som inte har skrämt en tidigare.
Jag tror att det startade när jag blev pappa.
Det hände så mycket i hjärnan när jag blev pappa så det är säkert ett rimligt antagande.
Nåväl, det togs ett roligt fotografi på oss när vi åkte, som du kan se genom att klicka här.

Det blev en heldag på Legoland.
Trots detta så hann vi inte med allt som vi skulle ha kunnat se och göra. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att åka på en tvådagarstur till Legoland nästa gång det blir akruellt.
Jag kan tänka mig en och en halv dag på Legoland och avsluta dag två med att gå på trav på Billeruds travbana eftersom jag ännu inte varit på en dansk travbana.

Hemfärden blev en aning nervös då Putte fortfarande krävde startkablar för att gå igång.
Vi åkte raka vägen tillbaka till Malmö med bara ett stopp vid McDonalds.
När vi närmade oss Öresundsbron så började det regna igen…
  …det var det första regnet sedan vi satt i bilen dagen innan.
Så vi hadetur med vädret.

Putte lämnades in hos en mekaniker i Käglinge och det visade sig vara batteriet som var slut.
Det var skönt att få det åtgärdat innan vi gav oss av på egen hand mot Bohuslän.