månadsarkiv: mars 2001

En grön prompt

Min 286:a:: Mitt inträde i datorvärlden kom sent i mitt liv. Som pigg 28 åring (nåja 😉 så
hittade jag faktiskt en dator i en korridor i huset där jag då bodde.
Min granne hade uppenbarligen införskaffat sig en ny dator då ett bekant
blippande hördes genom de lyhörda väggarna och när jag lämnade lägenheten så
upptäckte jag att han helt sonika hade slängt ut sin gamla trotjänare.
Den stod där utanför hans dörr och såg gammal och förbrukad ut.

När jag mycket senare samma dag kom tillbaks så stod datorn fortfarande kvar.
Tydligen hade min granne inte orkat släpa ner åbäket till grovsoprummet och
plötsligt blev jag lite intresserad av den tunga burken som stod där övergiven.
Den såg komplett ut med skärm och tangentbord.

Jag kunde inte låta bli.
Jag bar in grejerna i lägenheten och kopplade ihop allt. Det var ett magiskt
ögonblick när jag slog på strömbrytaren och en vacker grön prompt lös upp på
monokromskärmen.

Den fungerade.

Jag klickade lite på tangentbordet men lyckades inte få mycket att hända,
ingenting närmare bestämt.

Följande dag så rådfrågade jag den enda person, Benka, som jag visste besatt
datorkunnande på min arbetsplats och han informerade mig om de viktigaste
kommandona i DOS och jag plitade ner informationen på papper för att prova när
jag kom hem.

Min 286:aPå kvällen när jag satt där framför skärmen kändes det som en oerhörd vinst
varje gång jag lyckades få något att hända på skärmen framför mig, även om det
bara var att lista rotkatalogen med ett simpelt DIR.
Benka fick många många märkliga samtal de följande veckorna då jag ställde den
ena frågan efter den andra.

286:an som nu hade fångat mitt intresse fullständigt var utrustad med två
stycken 5 1/4″ diskettstationer och en hårddisk på 20 MB.
Floppy-storleken skulle naturligtvis bli ett problem och min vän Benka lyckades
rota fram en 3 1/2″ diskettstation ur gömmorna, naturligtvis inte den senaste
modellen så jag fick nöja mig med en lagringskapacitet på 720 KB och disketter
visade sig vara lite svårt att hitta, men de fanns.
Så nu var den utrustad med en 5 1/4″- och en 3 1/2″-diskettstation.

Att byta ut diskettstationen var min första ”inside computer experience” och nu
började jag verkligen fatta seriöst tycke för den här apparaten.
Jag tror att även Benka började fatta ett visst intresse för min 286:a för
plötsligt började han att leta fram disketter med program åt mig (det fanns
visst mer museala föremål i det garderobshörn där han hittade diskettstationen
😉 och plötsligt blev det en sport att utrusta och uppdatera min 286:a så långt
det var möjligt utan att lägga ut en krona.
Min bror visade sig äga en matrisskrivare som han kunde undvara.
Nu var det bara så att min bror vid tillfället var bosatt i Göteborg och jag i
Stockholm så att posta den gamla skrivaren som vägde sina modiga kilon skulle
kosta betydligt mer än vad kostnaden för en begagnad skrivare i Stockholm skulle
kosta.
Detta var naturligtvist inte att tänka på då poängen var att komma undan utan
annat än absolut nödvändiga kostnader.
Då kom Benka till min räddning igen.

Benka berättade att ett effektivt sätt att skicka saker gratis genom vårt
avlånga land vara att använda sig av SJ och bagagehyllan i passagerarvagnar.
Lika genialt som enkelt.
Min bror klev helt enkelt på tåget mot Stockholm nere i Göteborg och placerade
papperspåsen med skrivaren på bagagehyllan och fortsatte oskyldigt att promenera
genom vagnen för att kliva av vagnen i den andra änden.
Sedan ringde han upp mig och meddelade vagnsnummer och när tåget beräknades
anlända i Stockholm.

När tåget kom in till Stockholm klev jag helt enkelt på rätt vagn och gick fram
och hämtade upp kassen med skrivaren.
Så hade jag en skrivare till min dator.

Med skrivaren kom dock den första och enda utgiften, en skrivarkabel för 198:-.

Nu hade jag dock fastnat så hårt i datoriserandet att jag redan sex månader
efter adoptionen av 286:an köpte mig en ny dator och skänkte bort 286:an till
någon som skulle ta väl vara på den.

Under det halvår som jag aktivt använde min kära 286:a så lyckades jag aldrig
komma i närheten av att fylla den ”stora” hårddisken på 20 MB trots ihärdigt
skrivande, uppläggande av databaser med mera.
Det är inte utan att jag saknar den intensiva gröna prompten och det grandiosa
knattrandet från matrisskrivaren ibland.

För några dagar sedan slog det mig att jag har kvar min brors skrivare och en
hög med 5 1/4″-disketter med bland annat MS-DOS 3.1, Word Perfect Office (med
mailfunktioner för nätverk med mera), löneadministrationsprogram, databaser och
texteditorer.
Så vem vet, hittar jag en 286:a igen så kanske jag återigen sitter där och
stirrar på den intensiva gröna prompten igen.