Hammarby IF – Varberg BOIS 3-0

Så var det dags för säsongens första fotbollsmatch. I år ingår matcherna i Svenska cupen i säsongskortet, så det var ingen tvekan att ta sig till Tele2 Arena för att se Bajen tvåla till Varberg BOIS. Nu är säsongen äntligen igång och det känns skönt att ha fotbollen att rensa hjärnan med igen. Men visst saknar man redan Kennedy.

Hammarby IF - Varberg BOIS

Ingen Alfa på gården

Min senaste Alfa Romeo blev fullständigt demolerad av en kommunal snöröjare i Nynäshamn på min egen födelsedag. Naturligtvis så placerar Nynäshamn kommun ut någon med minimal känsla för ansvar och med obefintligt omdömme att köra en stor tung traktor med skopa. Det är ju därför vi har kommunala tjänster, för att avlöna människor med minimala förutsättningar att bidra till samhället med skattekronorna kommunen beslagtar av oss.

Så nu när min underbara Alfa är skrotad så har det blivit en Audi. Vi får väl se hur länge den hänger med.

Audi

Escaping the farm

Efter några år i Roslagen förflyttas mitt nattläger till Uppsala. Staden jag inte förstår mig på. Staden som härbärgerar konungars gravar men där människorna cyklar oironiskt i parti och minut. Nu blir denna plats mitt hem för ett år. Livet tar och livet tar. Att försöka inreda ett minimalt antal kvadratmetrar här samtidigt som jag helst skulle vilja inreda kvadratmetrarna i Kenya. Hela februari har varit kaos på grund av för mycket arbete och försenad inflytt. Nu sitter jag hemma med ett glas vin (varför sitter jag inte i Kenya med en flaska av det alldeles för söta och nästan odrickbara 4th Street?) och eftersom jag inte vet vad eller hur mycket jag har ätit under helgen så önskar jag mig en liten sötsak men inget finns tillgängligt nattetid i skogarna i Roslagen. Det kanske blir skillnad i Uppsala?

Vi är i det sluttande planet…nu…

Det finns en gräns för när vansinne får styra våra liv och när det får styra de politiska handlingarna som styr våra liv utifrån. Vänstern har nu tagit så mycket kulturell mark att det börjar bli svårt att andas. Av någon anledning så är det nu helt comme il faux i den amerikanska universitetsmiljön att resa sig upp och lämna föreläsningar, protestera mot föreläsningar och till och med få professorer avskedade på rent politiska skäl, som dessutom är vetenskapligt och vettigt ohållbara. Nu har vänstern dessutom helt lämnat klassfrågan helt och hållet, ingen är så lämnad och bortglömd som den som råkar befinna sig i arbetarklassen. Nu har vänstern blivit helt fokuserad på rasfrågor. Inte ens en rimlig rasbiologi ligger till grund utan känslor styr vänstern fullständigt idag. När man inte längre kan visa bilder på kolarbetare utan att bli anklagad och stämplad som rasist så har det hamnat så långt utanför verklighetens ramar att det har blivit en upprinnelse till kulturkrig. Vänstern har nu kastat handsken och alla som har vettet i behåll måste ta upp den kastade handsken och ta duellen. Helst med full eldkraft, för prcis som i en gentlemannaduell så gäller det att vinna den här striden. Alternativet är inte längre överlevnad för vänstern har beslutat sig för att förinta alla lätta mål, och nu är målen samma personer som var deras skyddsobjekt för 30 år sedan. Vi i arbetarklassen är nu ett hatobjekt för vänstern och nu ska vi tas bort och tystas, förnedras och helst tas bort permanent. Om du verkligen tror att det förhåller sig på något annat sätt så läser du den här artikeln, ”https://eu.azcentral.com/story/opinion/op-ed/2019/01/28/downtown-phoenix-photo-men-soot-blackface/2683881002/ och sedan så antingen går du ner på knä eller inte.

Döden hälsar på igen

Döden är bara ränseln som vi lägger av
vid vägens slut
en blygrå skugga
som smälter ner i ljuset

Döden är bara ränseln som vi lägger av
vid vägens slut
en blygrå skugga
som smälter ner i ljuset

Klicka här för hela Karl Vennbergs dikt.

I oktober gick Lena R hastigt och oväntat bort och förra veckan så fick jag besked om att Reine Alexandersson avlidigt i sviterna av en stroke. Ibland är livet lite extra orättvist. Reine och hans bror Roland fick chansen till musikalisk upprättelse när de härom året fick chansen att äntligen, 35 år efter inspelning, fick ge ut de demoinspelningar som fortfarande hade ett visst rykte runt om i hårdrockskretsar i världen. I år skulle Neptune spela på festivalet och äntligen få möta publiken igen. Nu blir det nog inte så. Även om jag skulle vilja se att Neptune fortsatte, även utan Reine, så minns vi nu de klassiska Neptune-låtarna med Reines karakteristiska röst.

Neptune – Life Power

Tiden efter Neptune fortsatte Reine att lämna musikaliska fotavtryck och ett av de charmigaste avtrycken är det här spåret:
JAR – Grown up in the City

För mig är nog den bästa inspelningen med Reine fortfarande den här käftsmällen till dänga:
Neptune – The Horse

Vila i frid Reine.

Rapport från ett vinterland

50 ÖreEfter tjugo års uppehåll så har jag återigen yrkesmässigt hamnat inom missbruksvården. Nu på HVB- och behandlingshem. Det känns initialt riktigt bra hos min nya arbetsgivare och det känns som att mina gamla kunskaper kan dammas av och återanvändas igen. Efter ett pass i Uppsala över natten så stannade jag på lördagen till på Myntmässan i Mårsta (här finns en bild från mitt Instagram-flöde). Det är Sigtuna Myntklubb som anordnar mässan och jag hade velat besöka den redan förra året men det blev då aldrig av. Nu fick jag chansen att fylla min 2-kronorssamling med ett par fina exemplar. Det var trevligt att avsluta veckan med något annat än arbete och eftersom januari har varit den rörigastte månade på mycket länge när det handlar om arbete så känns det fantastiskt skönt att ha kommit vidare till nästa steg så att jag nu kan fokusera fullt ut på den kommande flytten.

Gott Nytt År

Farväl 2018

Då lämnar vi ännu ett år bakom oss. Ett märkligt år som lämnar med blandade känslor. Många postitiva riktningar men många lösa ej färdiga processer som jag hade hoppats klara nu. Nåväl. Ett nytt år och nya försök. Vi ser tiden an och ber om framsteg och hälsa. Gott Nytt År alla där ute.