A Halloween tale

Under a pink and orange sky, in twinkling twilight light, a long, empty road, the sounds of occasional cars or trucks passing by temporarily drowning out silent whispers of wind blowing in forest leaves and the singing of birds that have yet to find their way home for the night. A single street light flickers ever so often over a bus stop, barely visible under the long, dark shadows creeping out from the forest. With cold air dancing over exposed skin and unfamiliar sounds echoing between tall fir trees and birches desperately holding on to the last golden leaves, the forest tries as gently as ever to stir up uncomfortable fear in a woman, sitting cross legged, waiting for a bus that will never come to pick her up. But while the forest tries, it can never reach her for she’s lost in another world with her nose hanging over a book. Unaware of her surroundings, she finds herself in a place much closer to her than lonely bus stops and flickering street lights, but at the same time further from where she will ever be. She does not hear the owl’s loud cries, doesn’t smell the fir needles or the cold air around her. A fox crosses the road, stops, looks up at her and stares. Orange fur blows in the harsh wind, nose twitches, it stares at the woman which it wouldn’t have noticed if she hadn’t turned a page, just as the fox was crossing the street. For a moment, time stops. And then, as the woman turns yet another page, the fox runs away, disappears between overgrown briars and grey boles. Soon, the woman will unknowingly follow the fox into the forest, but not yet. No, at the moment she’s narrowing her eyes as the orange sky turns purple and the street light is no longer enough to make out the words on the page before her, but she tries, barely noticing how it hurts her eyes. She cannot stop reading because her heart is there, in a light morning, walking through glittering snow, over high mountains. It is curious, how she does not even notice her legs moving, her body being called in by the forest or how thorns scratch her naked legs as she disappears into the dark night. Even when she can no longer see the book, or even her hands before her, she keeps walking – walking almost running – without a care in the world as wild night animals screams after her and branches tear her clothes. Freezing air crawls under her skin, gets to her bones till it’s no longer the forest that emits the cold, but her. The scratches and scrapes on her skin starts bleeding and from them grows small, thorny twigs. Around her, in the shadows, the animalistic screams becomes singing and soon, where the woman once stood now stands a tree. It is a small tree, green spring leaves and petite pink bubs in the early winter. Below it lies a book, soon to be destroyed by weather, bugs and curious mice. The forest lets out a sigh, tired from chasing its food, and so it falls asleep. Far from there, a bus passes an empty bus stop with a single flickering light, but it never stops to pick up a passenger.

Frihetsdrömmar i ett grått Sverige

Innan morgonkaffetUnder några veckor av mycket arbete så har jag nu en ledig dag. Det var inte utan att det var skönt att sova till sent på dagen och sedan dricka ett par koppar starkt svart kaffe. Det är en skön känsla bara att kunna vara utan att prestera och producera när man har gått av en intensiv period på jobbet. Nu kan jag luta mig tillbaka och försöka fokusera på något av mina egna projekt. Förhoppningsvis kanske jag får några rader skrivna igen på mina skrivprojekt. Eller så kanske jag nöjer mig med att läsa ikapp nyheter och annat under kvällen. Mina tankar och idéer om olika bokuppslag visar sig att sammanfalla med andra yttre goda förutsättningar. Så jag hoppas verkligen att jag kommer att kunna göra klart något av de projekt som ligger mig varmast om hjärtat. Det blir mycket lyssning på olika poddar men jag har varit för trött för att hålla mitt lästempo uppe. Det kommer väl tillbaka, förhoppningsvis redan efter helgen. Annars försöker jag fortbilda mig löpande som vanligt och skapa nya framåtsträvande projekt på jobbet lika väl som privat. Nu är vädret så trist som det kan bli och jag drömmer om att kunna ta mig en liten semester snart. Kanske redan i början på året, jag när ju en dröm om att starta upp något slags entreprenöriell verksamhet på någon annan kontinent. Gärna där man skulle kunna skapa sig ett framtida boende i ett mindre tråkigt klimat med en mer liberteriansk livshållning. Om inte annat så funderar jag på att bidra genom att gå in och sponsra ett kakao-projekt i en deal där jag inte tar ut någon vinst utan låter plantagen behålla avkastningen. Det skulle vara ett partnerskap med person på plats som får ta hela avkastningen lokalt. Det skulle vara ett sätt att öppna en dörr i alla fall och få en kontaktyta in i ett nytt samhälle.
Inatt slog jag en signal till Jo, som jag hade lovat att väcka då hon lämnar Malaysia för Thailand för en tid. Hon tycker att det är perfekt att jag bor i Sverige och hon i Asien. Det gör att jag skulle kunna ha en fast plats i Asien trots att jag bor kvar här, vilket får mig att fundera mer och mer på Afrika. Det är naturligtvis bara drömmar men varför inte försöka göra något lagom galet så här mitt i sista halvan av livet? Vem vet hur länge man får ha hälsan och med en destruktiv stat som behandlar befolkningen med vad som närmast kan betraktas som ekonomisk terror, som inte står Gustaf Vasa efter, så förväntar jag mig inte att ens ha en chans att kunna leva i Sverige med min framtida usla pension. Det börjar bli dags att hitta lösningar till ett frihetligare liv och leverne.

Steel Cents & 2 Franc

En slant med en transatlantisk historia i två världsdelar och två länder. Under andra världskriget så var naturligtvis umbärandena stora, som i alla krig. I Belgien har ockupationsmakten Tyskland infört skatt för ockupationens omkostnader och människorna i Europa får ransonera på allt då allt material som finns behövs för det fortsatta krigsmaskineriet. På andra sidan Atlanten är det svårt att få metallerna att räcka till till alla som behöver dem, så även inkluderat mynttillverkningen och därför måste man göra förändringar i sina materialval. Koppar behövdes inom krigsindustrin så i USA fattade man beslutet att prägla sina encentsmynt, Lincoln Wheat Pennies i stål istället. Det ockuperade Belgien behövde hjälp utifrån att få ut mynt på marknaden och efter att ha beslutat att inte fortsätta prägla sina Wheat Pennies i stål längre så fanns det ett lager på 25 miljoner myntämnen som kunde användas till att prägla mynt åt belgarna istället. Så man präglade belgiska 2 Franc 1944 mynt på samma mynt ämne som man hade använt till de amerikanska encentarna 1943. För den som vill samla den här serien så finns det tre encentare att hitta. Philadelphia Mint, Denver Mint och San Fransisco Mint var de ställen där man präglade mynten och tillverkarens märke, S för San Fransisco, D för Denver finns präglat under årtalet. Mynt präglade i Philadelphia har ingen märkning. Det var dessutom Philadelpha Mint som präglade de belgiska 2 Franc mynten. De ytterst ovanliga och därmed också otroligt värdefulla mynten i den här serien är det dubbelpräglade D som finns på vissa mynt från Denver Mint. Mynt från San Fransisco Mint som har ett inverterat S samt en Jefferson Nickel femcentare 1943 präglad på detta myntämne av misstag. En Jefferson Nickel har en diameter på 21,21 mm och präglat på myntämnet för Lincoln Wheat Pennies som håller 19 mm så uppstår lite skevheter och jag vet inte hur vanligt myntet kan vara, jag har bara hittat det i en auktionskatalog. Att hitta avvikelserna kräver en plånbok av hästhandlarmått men de tre olika präglingarna av 1943 Lincoln Wheat Pennies och en 1944 2 Franc från Belgien är en trevlig liten serie med modern historia.

Två Steel Cent 1943 och en 2 Franc 1944 på en näve silvermynt

Friedrich Dürrenmatt – Med brott benådad

Friedrich Dürrenmatt - Med brott benådadEn bok som legat oläst i hyllan ett bra tag. Friedrich Dürrenmatt var för mig en tidigare okänd bekantskap men plötsligt satt jag med boken i handen. Friedrich Dürrenmatt var var en schweizisk författare, dramaturg och regissör. Efter vad jag läst mig till så går det en svartsyn igenom Dürrenmatts verk som en röd, eller svart, tråd. Viss kan man säga att det finns en svartsyn i Med brott benådad (”Die Panne”) men det finns trots allt något slags spänstig humor i berättandet. Det finns också klara tjechovska drag i berättelsens upplägg och teknik. Det är en juridiskt filosofisk berättelse om handelsresanden Traps öde. Trap tar livet av sig efter att på en herrmiddag ha blivit överbevisad om att han, den oförvitlige lille mannen, i själva verket gjort sig skyldig till mord. Det är en berättelse som tangerar Anton Tjechovs Vadet på många sätt och eftersom jag hade läst novellsamlingen Damen med hunden strax innan jag läste Med brott benådad så blev påminnelsen om detta kanske lite för uppenbar för att jag skulle kunna tänka bort det under läsningen vilket störde läsupplevelsen en aning. På Wikipedia finner jag ett antal pjäser skrivna av Dürrenmatt som spelats på olika svenska teatrar och förvånas över att jag inte har fått in Dürrenmatt på min radar tidigare. Visserligen bara en originalpjäs spelad i Sverige under min levnad i den listan, men ändock.

GAUDE BIRGITTA FILIA CANTICUM TIBI DEBETUR GLORIE

Visserligen är vi skilda men vi var tillsammans i nitton år så jag passade på att åka förbi Elsa med en liten symbolisk femtioårspresent när jag hade vägarna förbi idag. Jag hade köpt ett minnesmynt i silver. Ett mynt Riksbanken gav ut 2003 för att högtidlighålla 700-årsminnet av heliga Birgittas födelse. Konstnär är Ernst Nordin välkänd mynt-, medalj- och skulpturkonstnär. Myntet är tillverkat av Nordic Coin AB Svenska myntverket i Eskilstuna. 36 mm i diameter, 27,03 gr och med .900/1.000 silver. Ett snyggt minnesmynt. Kan tänka mig att skaffa ett exemplar åt mig själv också faktiskt. Nu fick Elsa myntet först idag fredag då det tog en månad att få det levererat. Nåja, det var en gest av välvilja.

200-kronors minnesmynt i silver - Högtidlighållandet av 700-årsminnet av heliga Birgittas födelse. (2003)

200-kronors minnesmynt i silver - Högtidlighållandet av 700-årsminnet av heliga Birgittas födelse. (2003)

…och plötsligt ringer telefonen

Häromdagen så ringde telefonen och jag fick äran att höra en röst som jag säker inte har hört på tretton fjorton månader. Det var Shirin som jag jobbade med på Polstjärnan i Västerås och för snart två år sedan så var Shirin inblandad i två bilolyckor på kort tid vilket var starten på en längre period av depression och annat elände. Jag ringde upp Shirin förra hösten och det var en mycket dämpad röst som jag fick prata med. Nu lät hon verkligen positiv och glad och det var riktigt trevligt att höra hennes röst igen. Hon håller på att samla ihop pengar för att hjälpa till med mat och förnödenheter i efterdyningarna av jordbävningen i Kurdistan. En tragisk händelse men Shirins dedikation till sin nation har alltid varit stark och hon har under den tiden jag har känt henne alltid varit inblandad i ett eller annat projekt för att hjälpa sitt folk. Jag hoppas att hon mår bättre idag och blir lycklig någon gång i framtiden.

Fröslunda & Härkeberga kyrkor

Ett kort stopp vid Fröslunda kyrka, Lagunda socken, Uppsala stift. En blåsig halvruggig lördag i november 2017. Det är också ett utflyktsmål i all enkelhet.

Fröslunda kyrka

Härkeberga kyrka. Här har jag inte varit sedan midsommar 2012 då vi firade vår första lite vilsna midsommar efter mormors bortgång (se bilder här). Nu blev det en liten tur runt i trakterna, en kort liten roadtrip i jobbrelaterade spørsmål och en kort paus i kyrkan och jag passade på att tända ett ljus för mormor.

Härkeberga kyrka

Härkeberga kyrka