Pentax MZ-60

För ett tag sedan kom jag över en Pentax MZ-60 med en standard-zoom för inga pengar alls (runt en Oz silver) och i lördags tog jag en promenad och tog några bilder. Kameran kommer nog att följa med en hel del då den är superlätt och därför enkel att släpa med sig. När jag fick min Minolta Dynax 5000i så hade jag hoppats att den skulle kunna bli kameran som alltid följer med i väskan men den lider av extremt långsam reaktion och ibland vägrar den helt enkelt att avlossa slutaren. Nu när jag testade MZ-60’n så känns den klockren som slit-och-släng-kamera. Det finns endast ett minus med kameran och det är att den inte fungerar med manuella objektiv. Jag försökte hitta lite workarounds men den vägrar helt sonika. Helt korrekt enligt instruktionsboken. Anledningen till att jag vill kunna använda något av mina manuella objektiv är att zomen sticker ut lite för långt för att kameran skall kännas tillräckligt smidig att bära med sig. Så jag testar ett tag så får vi se. Hittar jag ett väldigt billigt objektiv med fast brännvid så kanske jag skaffar ett, annars får det bli den här uppsättningen som får hänga med.

Pentaxorama

Hammarby-Varberg BoIS 5-1

Så var fotbollssäsongen igång igen. Som vanligt startar vi med Svenska cupen och i första kampen så bjöds Hammarby på motstånd i form av Varberg BoIS. Bajen körde över motståndet på resultattavlan men det såg absolut inte lika säkert ut på planen alla gånger. Hammarby styrde spelet mestadels och det var fantastiskt roligt att Aron Johannsson fick hitta målet, inte bara en gång utan två gånger. Dessutom med en assist också. Davor utförde något slags mirakelräddningar i målet vilka man skulle vilja se igen eftersom det från vår position var omöjligt att se vad som egentligen hände. Som sagt. Långt kvar till toppform på laget men det är fem sex veckor kvar till seriepremiär och cupen blir en nyttig språngbräda mot formen.

Bajen är bäst!

Sommardrömmar – II

Efter en dag i mitten av gråskalan med både nederbörd och styv kuling så är det inte utan att man längtar efter sommaren. Som på bilden nedan. En sensommardag i södra Norrland med ett gäng basister som sällskap och en bössa i händerna som snart skall avfyras mot ett par stackars lerduvor. Gången innan hade jag skjutit lika med vvår värd och satsade nu på att vinna en gång för alla men eftersom vi skrämde hästarna i hagen på andra sidan ån så fick vi avbryta. Hur som helst så var det en vacker sensommardag med en skinande sol och grönska överallt omkring oss. Nu skriker min kropp och själ efter sol, värme och färger. Ge oss våren nu.

About to BOOM!

Sommardrömmar

Nu är det snart två år sedan jag köpte min Alfa Romeo 156 som surrade ett halvår. Jag har väl haft lite otur med mina Alfor men jag har ju blivit helt såld på de fantastiska bilarna. 156:an med träratt och vita mätare på det där underbara italienska sättet som matchades med lejongula lädersäten. Nu när man bor på landsbyggden så borde man ju kunna hitta utrymme för en sommarkärra. En som man kan ställa undan i väntan på reparation när man stöter på mindre mekaniska problem som tidigare har gjort att jag måste ha skrotat bilarna i brist på plats att ställa dem på. 156:an på bilden nedan var i fantastiskt bra skick för de slantar jag gav för den. 164:an var också en fantastisk bil, stor invändig och fantastisk känsla i ratten naturligtvis. Om det någonsin blir en 164:a igen så drömmer man ju om en sexcylindrig motor för att få lite skjuts i bitarna också.
Janne säljer av sina hobbybilar. Den Riley som jag körde till LitauenIMM 2015 och den Moke som Janne själv köde till samma träff. Jannes Moke som sattes ihop i Tanzania, på licens, och köptes av en svensk som använde den på plats några år innan han körde den hela vägen hem till Värmland. Så nu gör Janne en hobbybilspaus.

Alfa Romeo 156

Förutom drömmen om en trevlig sommarbil så har mitt sug efter en motorcykel börjat gnaga i bakhuvudet igen. Mest på grund av att jag vill ha en motorcykel i Kenya men eftersom det mest finns skitrakor att köpa för rimliga pengar där nere så har jag mer och mer funderat på att skaffa mig en halvstor motorcykel som jag kan ta ner till Kenya på sikt.
När jag tittar på bilden nedan, som jag tog en dimmig morgon i Täby hösten 2018, så blir suget efter en enstånka eller en twin runt 500cc eller kanske en riktig Boulevard Cruiser som Kawasaki Spectre, en gammal dröm.

Utan att veta vad det är som ligger bakom Jannes beslut att sälja av sina hobbybilar så det återstår att se men jag har sakta börjat forma en sommarbilsdröm som jag skall försöka sälja in på Janne. Om det fröet gror så blir det en riktigt kul grej till nästa år. Den som lever får se. Under tiden skall jag försöka få min AUDI besiktningsduglig. Det är en riktigt bra bil. Min vardagsbil, den är helt OK.

Täby i höstdimma

Auguste Reymond

Efter ett år med den här dinkan så måste jag säga att jag är riktigt nöjd. Visserligen kan man argumentera för att ett riktigt pilotur skall vara en kronograf men om man nu inte själv sitter bakom spakarna och gillar den klassiska pilotlooken så är den här 3-handaren (svengelska för en ur med tre visare, vanligen tim-, minut- och sekund-visare) ett utmärkt val. Den enda visuella ändringen jag skulle önska för att den skulle vara perfekt i mina ögon är att datumskivan hade varit svart med vita siffror istället för vice versa. I övrigt är alla viseulla element helt rätt. Den röda pilspetsen på sekundvisaren är det enda lilla färgelementet vilket är helt rätt. Tim- och minut-visaren är helt rätt för ett pilotur och siffrorna med de förstorade 6:an och 9:an är också ett visuellt förhöjande grepp. Så jag har verkligen inte tröttnat på den här dinkan på något som helst sätt. Det är en keeper.

Auguste Reymond Pilot

En snabb tugga av Östasien

I söndags var jag med några av klienterna på jobbetÖstasiatiska museet. Det var första gången jag var där och jag blev mycket positivt överraskad av såväl omfattningen aav föremål som presentationen av dem. Det står högt upp på att göra-listan att besöka museet igen så snart jag har tillfälle, för detta fick bli en liten aptitretare, en första blick. För att få botanisera på egen hand bland museets artifakter och för att få lära mig mer historia, iinte minst om Korea. Ytterligare en plats på jorden som vi inte fick höra ett ord om i skolan, trots dess moderna historias inblandning från Europa. Inte ett ord om Korea i skolan. Trots att skolundervisningen i Sverige kan beskrivas som varandes som bäst rudimentär och lågintensiv så är hemskolning förbjuden i lag. Fundera på varför och få sedan svaret i statens andra propagandamaskineri för dig som vuxen. Tänk vad svårt det skulle vara att få dig att nöja dig med medieutbudet om du inte var kunskapsmässigt handikappad redan från start.

Östasiatiska museet

Östasiatiska museet

Östasiatiska museet

Östasiatiska museet

Nattpasset

Som jag har tjatat om regelbundet i tidigare inlägg så är jag mycket positiv till flytten till den nya lägenheten. Det är några gråa moln på min himmel just nu dock som har sänkt min energigrad en hel del. Som vanligt en rejäl skörd med bilproblem, men det är ju uppenbarligen den fattiges lot. Sedan har jag arbetat alldeles för lite det senaste halvåret för att kunna hålla en dräglig nivå av utveckling på både hemmaplan som i Kenya. Min plan att ha extrarummet i lägenheten i Kenya färdigmöblerat vid det här laget har inte alls fungerat. Nu när jag äntligen känner mig redo för att kasta mig in i mer arbete så sladdar det på grund av att jag inte har någon rimlig internetanslutning i lägenheten. Några lämpliga arbetsgivare har jag letat upp och hoppas nu att jag snart kan komma igång med att skicka ut lite ansökningar. Just nu sitter jag här på jobbet och lyssnar på stormen utanför. Vindarna sliter av de sprödaste grenarna på träden och lämnar dem i vägkanten och jag väntar och ser om det kommer att bli en lugn natt. När det blåser så hårt som det gör i natt så blir det oftast ytligare sömn för klienterna. Vi får se om de får den nattsömn de behöver och om jag får den tid jag behöver för att avsluta de två essäerna jag skriver på. Vill skicka väg dem nu för att se om jag blir refuserad eller inte. Det var länge sedan jag skrev för publik.

Morgenen nalkas och nu är det snart hemgång. Stormen har börjat eskalera igen och jag hoppas att det inte är fullständigt svart ute på landsvägen mot Edsbro. Mörker och regn är inte optimalt för synen på en trött gammal farbror.

skärmdump

Roslagskonst

Har under min något stressiga start av det nya året hunnit med en del annat också. Främst under arbetstid men det är inte dumt alls faktiskt. Söndagsaktiviteterna på jobbet ger mig möjlighet att ibland få göra något som jag gillar att göra själv. För några veckor sedan var jag med en klient på Norrtälje konsthall. Det var en utställning med konst av lokala konstnärer. Mycket intressant och givande. Förvånansvärt många konstverk som jag attraheraes av. Naturligtvis ingen ny Giuseppe Molteni men en imponerande bredd och en hel del fina verk.

Norrtälje konsthall

Norrtälje konsthall

Nu ställer vi in vintern

Det har varit en mild vinter. Några enstaka tillfällen med snö, inte många timmar alls. Årets statistiskt kallaste månad, februari, verkar fortsätta att leverera barmark till min oförställda glädje. Visst är det mörkare när det inte finns någon snö men eftersom jag kör på vägar utan belysning är skillnaden minimal i vilket fall som helst. Bilden nedan togs femte december ifjol och det var en fin och mycket solig vinterdag helt utan snö. Fantastiskt. Nu väntar jag bara på att våren skall anlända på riktigt med hopp om mer energi och fler tillfällen då suget att fotografera kommer åter. Har flera av mina analoga kameror laddade med film men det är mörkt när jag åker till jobbet och mörkt när jag åker hem från jobbet så någon riktig fotoglädje infinner sig ju inte riktigt så här års.

Carinas Mazda