06:50 i Bromma

Först blev det lite bashäng med Magnus och Staffan i Upplands Väsby. Sedan på besök hos barnen. Först middag med alla samlade och äntligen en natt ihop med Svenska SmåFlicksFörbundet igen. De sov så sött nu på morgonen och jag har saknat dem så mycket i sommar. Skulle vilja ha dem omkring mig mycket mera.

Morgonmys

”En missad spelning är också en spelning”

Efter att ha fått dagens dos av fotboll så skulle jag igår försöka ta mig ner till Södermalm och restaurang Snövit (javisst, Söders sunkigaste krog) för att se Magnus Bladh spela med The Works men efter att det tagit drygt 30 minuter att ta mig ur P-garaget på Nya Söderstadion så var jag på plats precis i tid att se Magnus rulla ihop krullsladen och packa ihop efter att precis ha klivit av scenen.

Nåja, vi satt igenom nästa band, MOJS, från Årsta och fick en stunds eftersnack i alla fall.
Bättre lycka nästa gång.

Lite blandade länkar:
There is a Ned Flanders-themed metal band called Okilly Dokilly
Knut Gadd, klockor
Cool Runnins – I not a natty dread
Juste Milieu
Cornavin watches
Om Hammarby…på rena grekiskan…
William Gibson on watches

Kaltenberg

Hammarby fotboll 100 år (Bajen vs. Kalmar FF)

Ronnie Hellström Hammarby fotboll firade 100-årsjubileum på Nya Söderstadion igår med match mot Kalmar FF. Kul att se några gamla hjältar från förr som Ronnie Hellström som bar den grönvita fanan högt i halvtidsvilan då en rad gamla Hammarby-profiler presenterades för de 30 869 åskådarna.

Matchen i sig lämnade en del övrigt att önska. Visserligen var det i det närmaste spel mot ett mål men det spelar inte så stor roll om man inte sätter bollen mot mål i avsluten. Avslut var något som Bajen förövrigt hade svårt att komma till. Dock ser det spelmässigt intressant ut stundtals och orkar man bita ihop och se förbi sin egen frustration så finns det mycket att glädjas över. Det är ändå första året tillbaka i Allsvenskan och Hammarby har en bit kvar att vandra innan de är ett etablerat allsvenskt lag igen.

Hammarby - Kalmar

Lisa Halling på Pop House Hotel

The Tools of the Trade I onsdags hade möjligheten att få se Magnus Bladh lira igen, senast medThe Worksför någon vecka sedan och nu med Lisa HallingPop House Hotel och i väntan på Magnus med band och vår bokcirkel, som skulle ha sin första träff parallellt med Magnus musicerande, så passade jag på att prova ankbrösten från restaurangen. Tyvärr var jag inte tillräckligt intressant för serveringspersonalen för att få möjligheten att beställa mig en kaffe och dessert vilket tog livet av matupplevelsen upplevelsen rejält.
Efter lite skönt häng med Magnus började det droppa in lite folk och vi kunde avnjuta en ordentlig dos av
Lisa Halling och bandet (lyssna gärna på den här länken för att höra hur hon låter) och det blev en otroligt positiv upplevelse. Det är fantastiskt roligt att gå på spelningar där man inte har en aning om vad man skall förvänta sig och så får man en positiv och bra upplevelse med bra musik.

Två set med musik och vi i bokcirkeln hann få hälsa lite på varandra. En utmärkt kväll på det stora hela. Skönt att komma ut lite innan sommaren är helt slut.

Flamman och Magnus

Lisa Halling Musik

Skön bild från spelningen som jag lade upp på Instagram:
https://instagram.com/p/63ZwDowDag/

Hemma borta på Nya Söderstadion

Måndag var derbydag och jag och Axel mötte upp Janne med anhang för Djurgården vs. Hammarby.
En bra första halvlek av Hammarby men efter en billigt dömd straff så kvitterade Djurgården och i andra halvlek fick Bajen kämpa för att hänga med vissa stunder. Med oss på matchen hade vi bland annat Simone Ventrella som Janne presenterade mig för på IMM i Mugello för två år sedan. Janne klädde gästerna i grönt och vitt och vi höll trycket uppe bra på våran del av läktaren tycker jag nog ändå.

Hammarby é dom bästa!

Axel i bengalen

Jan Engvall

Daniele Lepre och Simone Ventrella

MCM i 30 bast

MCMMCM trettio år. Vilken resa.
Jag hade köpt några enstaka nummer av HojMagasinet (hur många nummer gavs ut egentligen?) och när jag sensommaren 1985 hittade MCMPressbyrån (tror det var på Liljeholmens tunnelbanestation på väg hem från jobbet i Södra Hammarbyhamnen) så var det en upplevelse. Det var en tidskrift som gav mig en resa in i en subkultur som jag törstade efter och ville bli en del av. Jag hade klarat av moped och en hemsk Honda XL125 men vad jag verkligen ville ha var en Harley-Davidsson, en Indian eller en BSA, en AJS, en Norton eller åtminstone en Triumph. Drömmar för en sjuttonåring som precis börjat jobba och tjäna sina första pengar. Att spara ihop till en motorcykel kändes avlägset. MCM gjorde inget för att lindra drömmen men den var också en fantastisk spegel av den värld som fanns därute ännu onåbar. Visst hade jag ben i olika läger redan då. Jag älskade japanska hojar också, framförallt Suzuki vars kataloger jag under de första åren på 80-talet hade bläddrat sönder på pojkrummet. Roadracingstjärnorna som körde Yamaha, de otroligt coola Kawasaki-modeller som man stått och dräglat över på H.Flöter på Norra Stationsgatan (SR 650 var ju bland det vackraste man hade sett och var det bara jag här som såg filmen STONE hur många gånger som helst trots att det handlade om Bikers som körde race-hojar?) men Honda var märket jag älskade att hata då jag alltid har gått min egen väg.
Men det var ju en klassisk bikerhoj man drömde om i alla fall, även när polare efter polare köpte japanska racerknarrar och bara tittade på vad det senaste kunde erbjuda.

Sedan blev det Sportster så då bled det lite smak på hojsvängen. Det blev en sväng Mälaren Runt 1990 också. Då inte på min Sportster utan en nyare USA-import som en polare inte vågade köra själv (något om frånvaron av MC-kort). När vi kom till Enköping och Strul MCC så fick han dessutom inte vara kvar för flickvännen utan lämnade mig på plats (då gick det bra att köra själv utan körkort plötsligt) och som tur var så fick jag skjuts av en annan polare hem. Det var både första och sista gången jag siter bakpå en stelbenschopper med en sissybar som slutar mellan skulderbladen

Såhär trettio år senare håller jag fortfarande MCM som kanske den absolut bästa hoj-blaska som någonsin funnits. Det är en annan tidning idag än den var när den tog sina lite trevande första steg och det fanns ett par år där i mitten på nittiotalet som jag svek den. Det är en fantastisk tidning och jag tror att den är så bra just för att den inte har varit samma tidning under resans gång. Den har lyckats vara relevant för hoj-scenen hela tiden. Förändrats med den och varit en del av den.

Jag kommer att fortsätta att läsa den här tidningen vare sig jag är en del av kulturen eller inte. Nästa trettio år också.

Erika och jag

En bra dag. Jag började med sovmorgon. Det är inte för ofta som man kan tugga kudde in på förmiddagen så så fick det bli innan jag städade ur kvarten och spikade upp några nya fina inramade bilder på hockeyhjältar som Phil Esposito, Pelle Lindberg och Dennis Herron. Old school hockey helt enkelt. Förskönade mitt hem kan jag säga. Efter all städning och uppiffning så väntade jag in min fina Erika som skulle ta bussen ut till pappa idag. Vi åkte upp till Norrtälje och käkade en bit men på vägen upp så stannade jag till i Finsta och visade henne Skederid kyrka och Heliga Birgittas bönegrotta.
Trevligt att få vara med Erika en stund för oss själv. Skjutsade hem henne på kvällen och vi fick en hel timme i bilen ihop. Mysigt även om vi pratade om en del jobbiga saker också. Saknar de mina.

Erika vid Skederid kyrka

En kort paus vid Rö kyrka och Hin Ondes grav

I sakta mak längs landsvägen, onsdag eftermiddag, efter ett trevligt besök hon mina barn i Bromma så passade jag på att stanna till vid Rö kyrka. Jag har tidigare vid något enstaka tillfälle passerat kyrkan och noterat den lite annorlunda klockstapeln med entén under och tyckte att det var ett utmärkt tillfälle att titta lite närmare på kyrkan.
Nu har man ju inte alltid tur och att kyrkan skulle vara stängd och igenbommad mitt på blanka eftermiddagen hade jag väl redan listat ut men den är dessutom stängd för renovering så jag får vänta till oktober november för besök inne i kyrkan. Ser ju ut att vara ytterligare en medeltida pärla så jag ser fram emot det.

Rö kyrka

Rö kyrka

Rö kyrka

Rö kyrka

En extra liten bonus just här invid Rö kyrka är ju Hin Ondes grav. Här ligger Fan begravd, och det har genom åren inte gått obemärkt förbi. Kyrkoherde Nicolaus Andreae Kiällman skrev i kyrkoboken 1685 följande:

Hin Ondes grav

Antiqviteter Igenfunne, namngifne åk upteknade i Röö Sokken, effter befallning 1685 in octobrij månad

Röö Kyrkia är först upbygd Sanct Oluf till ähra, hwilkens beläte ännu der finnes med Crönt hufud åk en yxa i handen. Effter honom sägess kyrkian wara nämbd, nemligen Sanct Olofz kyrkia.
Uppå Sanct Olufz messo dag hawa bönderna i Röö Sokken hållit sin kyrkiomessa åhrligen på kyrkians namns dag.

En stoor Jordhög finnes i Härsby gärde, lijte ifrån Kyrkian, hwilken alla bönder ännu så wäija, att ingen törs hugga der af någon buske. Sädan twenne Bönder hava begynt plöija på samma hög, åk bliwit straxt der effter, med särdeles siukdom bekajade, sade dhe wij Troo att Fanen ligger der begravin.
Dett är deras mening fast annorlunda.

Offerlund, överwäxt med Aspeträd, finnes ett lijte stykke ifrån Kyrkian wijd en by benämd Nibbla, hwarest synes Eld ännu, sombliga åhrstider om nätterna.

En SAAB på gården, igen

I fredags hade jag fått nog av pendlandet med kommunala färdmedel och tåg till jobbet i Västerås. Det var dags att skaffa en extrabil under tiden det långsamma arbetet med att fixa min Skoda Yeti fortlöper. Jag fick skjuts av Johan till Nestors Bil AB i Vallentuna där jag hade spanat in en SAAB som kunde rymmas i budgeten. En snabb provkörning, man är ändå chanslös att hitta alla dolda fel, och sedan var det bara att skriva papper och köra iväg.

Det som gjorde att jag fick bråttom att skaffa ett färdmedel var gårdagen då jag efter sex dygn ute på jobb först behövde låna en bil för att hämta post i Bromma och sedan ta mig hem från jobbet. Jag slutade två på eftermiddagen, hämtade post och var tillbaka på en timme. Sedan skulle jag ta mig hem kommunalt och hamnade tidsmässigt i sämsta läge mellan tidtabellerna så hemresan tog drygt tre och en halv timme. Visserligen bara en halvtimme längre än normalt men illa nog för att jag skulle tappa orken. Dessutom så hade jag bokat in jobb på lördagen där jag var tvungen att korta av passet för den tid det tar att ta sig mellan arbetsplatserna med SL. Sedan skulle jag åka tåg tur och retur Västerås måndag till tisdag.
Jag hade börjat tröttna.

Nu får vi se om jag kan få den här gamle trollhättekaminen att rulla tills min Yeti är färdig? Man håller tummarna.

SAAB 93