Dinkor

På måndagen mitt under det varmaste sommarvädret hittills i år så hade jag bestämt mig för att städa och fixa i ordning lite i mitt lilla kyffe där jag huserar. Jag tog en tur till IKEA i Uppsala för att köpa några lådor extra till mina hyllor men samtidigt kändes det svårt att få motivation för städandet i värmen. Fick inte mycket gjort och jag hade dessutom anmält mig till en GTG genom klockforumet jag ibland hänger på. Tänkte att det kunde vara trevligt att träffa lite folk och få klämma på några dinkor som jag inte ser för många av annars. Så jag bestämde mig för att åka ner till den restaurang i Stockholm där vi skulle mötas upp. Då jag inte har någon luftkonditionering i bilen och turen tidigare under dagen till Uppsala hade gjort mig plaskblöt från knäveck till nacke så lade jag frottéhanddukar på sätet och över ryggstödet. Jag tänkte inte bli svettigare än nödvändigt. Jag försökte hela vägen till Stockholm ha så liten del av ryggen mot ryggstödet som möjligt och jag såg nog ut som ett riktigt exemplar där jag satt framåtböjd över ratten. Resultatet var dock att när jag hade parkerat bilen och klivit ut så kunde jag inte hitta en enda svettfläck på skjortan. Det skulle ju snabbt ändras.
Jag kom fram till restaurangen och så fort jag klev in i lokalen så var det som om kroppen ville bli en fontän. När jag suttit inte mer än några minuter hade jag svettfläckar till och med på underarmarna. Det dröp om mig. Luften stod helt still och det var sjukt kvavt.

Mina bordsgrannar och jag samspråkade lite grann och det kom in lite nytt folk hela tiden. Efter en stund kände jag att jag inte stod ut i den stillastående luften längre och jag gick ut för att ta luft. Det svalkade rejält att stå där luften rörde på sig. Jag kände efter en stund att det fick vara bra för den här gången och lämnade stället i all stillhet. När jag kom hem så kom jag på att jag inte hade betalt för den där ölen jag drack. Hoppas det inte satte någon på pottan!

Men jag fick se ett par riktigt fina dinkor.

Get Together med folk från Klocksnack.se

Get Together med folk från Klocksnack.se

Get Together med folk från Klocksnack.se

Katastrofboll – del II

Söndagen skall bli fest. Det har varit en knackig säsong så här långt och katastrofinsattsen som Bajen lyckades rädda till ett oavgjort resultat förra veckan hade lämnat eb bitter eftersmak men nu skulle det bli derby mot AIK och derbymatcherna gör underverk med stockholmslagen. Ingen vill vika ner sig. Det börjar med att jag blir en aning sen till arenan och får ge upp möjligheten att kunna parkera under arenan där jag brukar kunna ställa bilen. Det är fullt helt enkelt. Jag hittar en stund senare en plats i gamla slakthusområdet och tar mig upp till Nya Söderstadion och där skulle jag möta upp Björn, även känd som Tarzan, utanför ingångarna. Ingen Tarzan på plats. Jag väntar en stund och halv tre slår jag en signal till Tarzan och han har fastnat i kollektivtrafiken som har havererat och krånglat. Till slut, tio minuter innan avspark kan vi äntligen gå in på Nya Söderstadion. Nu skall det bli match i nitto minuter.

Klacken är laddad. Överladdad skulle man kunna säga. Under tifot råkar någon med en brinnande bengal sätta eld på en banderoll och en stund senare kastar plötsligt någon in ett knappskott som håller på att träffa vår målvakt Ögmundur ”Ögat” Kristinsson. Han tar sig för örat efter smällen och ilskan man känner gör att blodet kokar. Vem vill skada en egen spelare?
Vilka galningar finns det?
I efterhand kommer information om att det är infiltration från AIK-klacken som ligger backom knallskottet. Handlingen inte ursäktad med det men den blir plötsligt mer begriplig. Hur illa det än är.

Känslan är inte längre på topp.

Matchen startar och de första minutrarna känns riktigt bra. Sedan faller korthuset. Efter en halvlek står det 0-3 och frustrationen är stor. Hammarby kommer aldrig i närheten av att reducera. Det händer i stort sett ingenting. Redan efter 0-2 försöker Kennedy Bakircioglu att sträcka upp och peppa sina medspelare, han är inte nöjd med inställningen och utförandet. I andra halvlek blir han utbytt. I slutet av matchen är den vittklädda publiken frustrerade. Som hammarbyare kan man ta en förlust, men man accepterar inte att spelarna inte gör ALLT för att göra resultat på planen. En hammarbyare ger inte upp innan domaren har blåst i pipan. En hög med supporters hade nu i slutet av matchen hade dragit sig ner mot spelar- och ledarbåset för att utropa sitt missnöje. När sedan Nanne Bergstrand på presskonferensen tror att detta är ett utslag av att supportrarna kräver vinst efter att ha vunnit de två senaste derbyna mot AIK. Där tappade jag tron på Nannes ledarskap. Om han förstår den här föreningen så dåligt så kanske han skall lämna in sin avskedsansökan.

Vackert TIFO i bajenklacken

Strax innan match

Östuna kyrka

Mariaskulptur från 1400-taletPå en tur fram och åter till Uppsala 11 juli så passade jag på att göra ett avstick till östuna kyrka. Uppsala stift, Knivsta pastorat. Den här kyrkan uppfördes antagligen på 1400-talet så vitt man vet, och ersatte då en äldre kyrka. Krucifix och dopfunt härstammar från 1200-talet och togs antagligen tillvara från den äldre kyrkan. Det tycks som om kyrkan aldrig har haft sina väggar dekorerade vilket jag personaligen tycker verkar intressant med tanke på den rika utsmyckning av kyrkorna på de här breddgraderna blev på 1400-talet. Det var ju inte bara Albertus Pictor som målade kyrkor utan även andra under detta århundrade vilket mitt besök i Eds kyrka för dryga året sedan visade (länk här).
Det riktigt intressanta föremålen var nog Mariaskulpturen från 1400-talet och det medeltida sakramentskåpet.

På min lilla tur på väg hem från Uppsala stannade jag även vid Broborg fornborg och den Trefaldighetskälla som ligger på norrsidan om fornborgen.
Jag tänkte förbehålla mig rätten att återkomma till dessa platser vid ett senare tillfälle då jag tog en del bilder analogt på plats och jag inte på länge har lyckats skrapa ihop tillräckligt med tid, kraft eller material för att framkalla film på ett par år nu. Den dagen jag skaffar mig en ny scanner så återkommer jag om dessa platser.

Östuna kyrka

Erika spelar teater i Vasaparken

Solig och varm måndagseftermiddag i Vasaparken. Jag parkerar bilen och vandrar förbi den plats där jag en gång arbetade och träffade mina barns mor en vårdag 1995. I Vasaparken tog jag och Elsa våra första trevande steg emot att bli ett par. Nu, tjugoett år senare, strosar jag in i parken för att se vår förstfödda dotter spela barnteater. Det är en annan plats, parken är välkomnande och levande i solen, inte apriltung och svår somm första lunchrasten jag och Elsa delade här. Byggnadenn där jag och Elsa träffades, jag som mentalskötare och hon som sjuksköterskeelev är sedan länge historia och ersatt av nya byggnader med stockholmsdyra bostadsrätter. Det känns nästan svårt att tänka sig tillbaka till den tiden då man gick utanför byggnaden med en patient och såg till att hålla sig innanför sjukhusområdet så att man med våld om så var tvunget hålla kvar en patient som försökte ta tillfället i akt och fly sin tvångsvård.
Nu solstrålar från himlen men även strålandes ut från hjärtat då jag fick se min Erika spela teater och hur vackert lekande lätt hon och hennes gycklarvänner lyckades få med barnen aktivt i pjäsen.

Jag tror att Erika älskar att spela teater. Jag tror att Erika älskar sig själv när hon spelar teater. Det förtjänar hon. Min älskade dotter!

Erika trollbinder publiken

Delar av teatergruppen

Katastrofboll

Söndag och första hemmamatchen för Hammarby efter upphållet för EM. Jag lyckades få med mig Erika på matchen och det var en måstematch för båda lagen. Efter 15 sekunder slogs Erik Israelsson ner i en nickduell med en axel mot huvudet. Borta flera matcher. Sedan förde Bajen matchen en stund i början innan de klappade ihop och 33 minuter in på firsta halvlek så stod det 0-3 i Falkenbergs fördel. Upprörda visslingar från publiken. Redan vid 0-2 blev jag så upprärd att jag inte bara slog av mig själv glasögonen i en hastigrörelse utan även skar ett långt sår i näsan med nämnda brillor. Falkenberg har tre avslut och alla ger utdelning. Sedan startade Kennedy vägen tillbaka genom ett snyggt frisparksmål. Men 3-3 kändes inte okej alls, särskilt inte efter att jakten efter vinstmålet rann ut i sanden efter att laget blivit allt för stillastående igen, som så många gånger förr.

Den positiva upplevelsen från matchen var att jag fick äran att se den tillsammans med Erika.

Nu tar vi dem!

Söndagslunk

Söndagen får bli en dag i vila. Satte mig i bilen och rullade iväg, från den nordligaste till den sydligaste delen av länet, till Nynäshamn för att hälsa på hos morsan och Gunnar. Man är ju alltid garanterad mat och fika så det kan vara rätt ställe att gömma sig på en dag och kväll.

Det är sådana här dagar som man av en slump ser TV-program om flygets tidiga historia. Skön snubbe Glenn H. Curtiss (även mannen bakom motorcyclarna med samma namn) som gjorde mer för flygets utveckling än sina konkurrenter bröderna Wright . Nu sitter man och väntar på EM-finalen i fotboll. Jag hoppas och tror att Frankrike vinner över Portugal.

Balkongen här i Backlura är riktigt trevligt tilltagen i yta och efter att de la en grön matta på balkonggolvet och fått ut lite växter är balkongen riktigt hemtrevlig. Paprikor stora och saftiga på balkong, det är trevnad det.

Paprika

Vanden Plas Princess 4 Litre R – 1965

På väg hem från jobbet idag så såg jag en bilfront som jag kände väl igen, men karossen var mig inte riktigt bekant. Så när jag senare på kvällen skulle bege mig i riktning mot Märsta så stannade jag till och tittade på kärran. Jag hade ju sett att det satt en skylt i vindrutan och förstod att bilen var till salu. Det visade sig vara en Vanden Plas Princess 4 Litre R. En rejäl släde med sex-cylindrig motor från Rolls Royce på 175hk.
Tänk om man hade haft ett garage!
Det är ju en fantastisk vagn.

Vanden Plas Princess 4R

Vanden Plas Princess 4R

Vanden Plas Princess 4R

Vanden Plas Princess 4R

Vanden Plas Princess 4R

Vanden Plas Princess 4R

Vanden Plas Princess 4R

Vanden Plas Princess 4R

Alfa Romeo ut, Toyota in

Förra onsdagen när jag slutade jobbet och kom ut till bilen på eftermiddagen så bara försvann kopplingspedalen under min fot när jag skulle starta bilen för hemfärd. Jag fick köra hela vägen, sextio kilometer, utan koppling och försöka kryssa på småvägarna för att slippa korsningar där jag behövde riskera att stanna in så mycket att jag fick stop i maskin. Efter mycket om och men lyckades jag ändå komma hem. Väl hemma tänkte jag mig inte för längre än att köra in skrotet på tomten. Vilket naturligtvis gav mig problem när jag i måndags skulle få ut bilen backandes ut på grusvägen. Det slutade med att jag fick köra ut på startmotorn. Johan tog ledningen i Toyotan och så tog vi oss via de smalaste slingrigaste småvägarna jag har sett här i Roslagen upp till Malsta bildemontering. Det är faktiskt den andra bilen jag skrotar på den här platsen.

När jag väl hade kommit hem förra onsdagen så ringde jag genast till min kollega Ingalill som jag hade jobbat med på tisdagen och då låtit berätta att hon skulle sälja sin Toyota Corolla. Eftersom jag hade jobb i Upplands Väsby torsdag klockan 16:00 till fredag 11:00 och sedan förväntades vara i Västerås en timme senare för jobb hela helgen så fanns det inte riktigt utrymme för tåg– och busstransport. Vi gjorde upp affären på en gång. Så jag kunde rulla hem med bilden direkt. Till skillnad från när jag skrotade min senaste SAAB så hade jag inte så mycket grejer liggandes i baksäte och bagageutrymme så det var snabbt gjort att slänga över det jag hade liggande i Alfan till den nya bilen. Nu hoppas vi att den här tar sig fram ända till besiktningen i september.
Men jag saknar ju redan Alfan. Jag måste ha en Alfa Romeo snart igen. Vilken kul bil det var ändå.

I Alfa Romeo-miljö

Toyota Corolla LXi

Bling, trams och antagligen mutor

Det är så mycket relamtrams i värlen att man ibland blir helt häpen. Jag tänker då inte på alla de produkter som säljs via TV-kanaler, som träningsprodukter som av någon anledning alltid säljs med argumentet att de får plats under sängen. Vem vill samla dem där egentligen?. Som bekant är jag lite nördig när det gäller arbandsur och gärna mekaniska sådana. När jag härom dagen fick ett mejl i flödet som ville berätta om en holländsk klocktillverkare blev jag på gränsen till provocerad när jag började läsa artikeln. En tillverkare som beställer en urtavla från en tillverkare och ett urverk från en tillverkare och sedan beställer ett färdigt paket att stoppa ner det i i form av en boett, beställd från en annan tillverkare.
När dessa lösningar presenteras för mig vill jag gärna se ett mervärde i något nytt designelement. I detta fallet var detta det som gjorde att jag kände mig provocerad. Klockor är ingen dussinindustri på något sätt och vi som gillar mekanska klockor av en eller annan anledning har en värld full av möjligheter. När man då läser om FromanteelMonochrome-Watches hemsida så blir man ju brydd. En klocka som uppenbarligen direkt kan jämföras med en klocka som Melbourne Watches Company Flinders. Men skillnaden är att man inte låtsats vara en stor tung klockaktör från Melbourn Watch Company. Man använder precis som exemplet ovan en färdig produkt i form av ett urverk från Miyota och man köper urtavla och boett annorstädes. Skillnad. I tid…knappst. I kvalitet…knappast….I pris…ja massor. Så vad får Monochrom-watches att skriva en tendensiös artikel om ett LEGO-företagss förnämlighet? Antagligen pengar eller okunskap. De förlorade dock med artikeln om Fromantell all respekt hos mig.