Gustaf Mannerheim – Aristokrat i vadmal

Gustaf Mannerheim - Aristokrat i vadmal, Henrik Meinander Henrik Meinander, historiker och prefekt för den historiska institutionen vid Helsingfors universitet, har skrivit en alldeles utmärkt biografi om Gustav Mannerheim, den kanske mest betydande och/eller mest kända personen i finsk 1900-talshistoria. Jag är absolut inte kunnig nog för att kunna avgöra Meinanders kunnighet i ämnet men han är ytterst tydlig med att peka ut andra åsikter om skeenden och tolkningar av Mannerheim och då inte bara genom att lista litteraturreferenser utan genom att aktivt diskutera andras analyser och jämförelser av dessa i den löpande texten. Detta gör boken till en perfekt startpunkt om man vill läsa mer om Mannerheim såväl som person som historiskt eller politiskt fenomen då referenserna gör boken till ett perfekt grundverk. Det är inte omöjligt att det tyder på att boken är det perfekta verket för den som bara avser att läsa ett enda verk om Mannerheim för att upplysa sig om personen Mannerheim och den historiska och politiska kontext han rörde sig i och igenom under tid?
Boken har givit mig en helt annan bild av Mannerheim än den mytiska- och karikatyrbild jag har dragits med av honom. Den har definitivt gett mig betydligt mer kött på benen om Finlands situation under den historiska period som utspelar sig före, under och efter Mannerheims levnad. Mannerheim var en aristokrat under det ryska tsar-riket samtidigt som Finland förlorats till Ryssland endast 60 år före hans födelse, alltså så befinner sig Mannerheim i Finlands moderna historia under nästan hela dess existens. Boken bidrar med mycket kunskap om det politiska spelet under såväl vinterkriget som fortsättningskriget och om man inte är intresserad av Mannerheims roll i historien så är man antagligen inte heller speciellt intresserad av Finlands historia heller. Är man det så bör man läsa den här boken.

En kortare sväng till Kenya

Kenya - HarambeeTillbaka i Kenya sedan ett par dagar. En kortare tripp för att ordna upp lite praktikaliteter kring boendet och annat. Det är kul att vara här igen och det blir mycket av att ta situationer som de dyker upp. Redan när jag kom hit fick jag veta att det förväntades av mig att delta på avslutningscermonin på Daystar Junior Nursery. Det tar alltid några dagar att släppa det nordeuropeiska ordningssinnet och inse att ett utsatt klockslag betyder något annat här än i Sverige. Klockan 11:00 skulle avslutningscermonin börja och jag blev mer och mer stressad över att Hellen tog det så lugnt hemma. Hon försökte dämpa min stress men det hade ingen större inverkan på mig. Väl på plats strax efter 12:30 visade det sig att vi var lite tidiga. Jag hade inte mer än hunnit slå mig ner innan Jane kom och frågade om jag ville hålla tal. Eftersom jag fortfarande inte kände mig vidare acklimatiserad så avböjde jag så vänlgt som jag bara kunde och det verkade som att hon accepterade mitt nej men ack så jag bedrog mig. När cermonin väl var igång så var det ett späckat program. Lokalen som hade hyrts för ändamålet är en av frikyrkolokalerna i byn och såväl pastor som reverent höll tal och glödgade tillrättavisande tal om gudsfruktan och uppmuntrande tal om kvinnans viktiga roll i familjen. Inget som skullle ha passerat utan en mindre skandal i Sverige naturligtvis men på det stora hela upplyftande och positivt. Jane själv höll ett långt tal som först berömde eleverna och deras flit och sedan gled allt mer av talet in på föräldrarnas ansvar och en direkt utskällning för att så få föräldrar hade betalat avgiften för cermonin.
Barnen verkade dock ha en mycket bra dag och de flesta var mycket exalterade och förväntansfulla inför diplomutdelningarna.

När diplomen plockades fram så räckte Jane över dem till mig utan att se åt mitt håll och konstaterade att jag skulle dela ut dem. Hon tänkte inte låta mig slippa undan det och gav mig ingen chans att tacka nej. Det var inget som helst problem då jag gärna ställde upp och delade ut diplomen och när detta var utfört och klart följde ytterligare några tal av kyrkans män innan Jane helt sonika presenterade mig för samtliga i lokalen och berättade att jag nu skulle säga några ord. Hon tänkte absolut inte låta mig slippa undan ett tal. Det var en stor dag för henne och jag tänkte inte göra mer motstånd. Dock pratade jag tydligen i för långa segment så min Luo-tolk klarade inte av att tolka allt jag sa, vilket kanske inte var något problem. Huvudsaken var ändå att han fick med min avslutning där jag berömde Jane för hennes engagemang för skolan och barnen.

Det är inte så många måsten på den här resan men en sak jag verkligen skulle vilja uppleva innan jag åker tillbaka till Sverige igen är att se Gor Mahia FC spela fotboll. Nu är säsongen slut och Gor Mahia vann Kenyan Premier League men 6 november är de och visar upp sig i England och om jag inte minns fel så möter de Everton. Om inte annat borde någon krog visa matchen på storskärm så att jag får lite sköna lokala fotbollsvibbar.

Home in Kenya

Bombmannens testamente – Ebervall & Samuelsson

Bombmannens testamente - Ebervall & SamuelssonNär jag hade kommit ett par kapitel in i boken så var jag på väg att lägga den åt sidan för gott. Jag har ju under lång tid följt fallet Bombmannen och läst några obskyra privatutgivna skrifter samt en del referat om fallet. När advokat- och förfatarparet Lena Ebervall och Per E Samuelson skriver om fallet blir det populärkultur av fallet på ett sätt som jag inte anser främjar den som söker förstå vare sig Lars Bombmannen Tingström själv eller hans drivkrafter, man får ett filter mellan sig och fallet som inte är alldeles nyttigt. Dock får jag medge att det i den sista halvan av romanen känns som att spekulationerna om personer och skeenden avtar till förmån för sådant som är enklare att berätta då det föreligger torra kalla fakta till grund för vad som skall återges till läsaren.
Har man berikat sig med allt tryckt material som går att finna i fallet så erbjuder den här boken endast ett par detaljer som kan anses nya. Exempelvis så är tågordningen i historien om tipsmaskinerna annorlnda än vad jag har uppfattat den tidigare. Dock vet jag ju inte om detta är på grund av att författarna har ansett sig ha frihet att ändra på skeendet då detta är en roman eller om de faktiskt håller en korrekt kronologi i berättelsen?

Det kan väl finnas anledning att läsa den här boken för både den som har följt fallet liksom för den som inte känt till det och tycker att kriminalromaner ät interessanta och här får ett riktigt, och minst sagt spektakulärt, fall att följa. Det är lättäst och snabbtsmält så för den som vill ha dubbla radavstånd och stora tecken att hålla i händerna i solstolen eller framför höstbrasan så kan det vara en höjdare.

La meccanica delle emozioni – III

Alfa Romeo och Ferrari i en härlig F1-mix. Det hade jag faktiskt missat. Men det är värt att påpeka likaväl. Det här är motorsport och kultur i en fantastisk kombinaton, röda bilar och motorer när det är som bäst helt enkelt.. La meccanica delle emozioni. Läs mer på www.formula1.com i artikeln Alfa Romeo to return to F1 with Sauber

100 Kultklockor

100 Kultklockor100 Kultklockor känns och ser ut som en typisk bokrea-bok. Ni vet den där typen av böcker som är en sammanställning av något intresseområde utfört av en eller två redaktörer (Emmanuel Lacroix & Thierry Gasquez i det här fallet) som inte nödvändigtvis har mer än några dagar på sig att lära sig ämnet tillräckligt bra för att kunna sätta ihop en bok om det. Den här boken överraskar dock väldigt positivt. Mina fördommar kommer på skam när det gäller den här boken. Urvalet av klockor är fantastiskt bra och alla delar innehåller dinkor som jag höjer på ögonbrynen åt att de har lyckats hitta och välja ut. Jag får faktiskt för mig att de här båda herrarna, Emmanuel Lacroix och Thierry Gasquez, faktiskt är mycket intresserade och insatta när det gäller klockor.

Det slutar nog med att jag faktiskt rekommenderar den här boken i ett bibliotek för den horologiskt intresserade. När jag nu igen tar fram boken och bläddrar igenom den så roas jag av att läsa om flera av klockorna och det här är en bok som det är kul att fastna i en stund, gärna en lite längre stund än vad man hade tänkt sig, för det är lätt hänt med den här boken.

Neptune – ”Dreamer”

Ännu en ny låt från Neptune. Bröderna Alexandersson fortsätter att leverera som om de aldrig hade tagit paus från rocksvängen. Här med låten ”Dreamer”. Det här är en mycket skön låt.

Neptune feat. Janne Stark – ”Dreamer”

Klicka på bilden nedan för att se videon!

Roland Alexandersson - Neptune

Att skapa sitt utrymme

Mario Bataglini - Strongest PeopleSnart är jag förhoppningsvis tillbaka i mitt andra hem i Kenya och som det är just nu är mina väggar i lägenheten där nästan helt nakna och jag skulle verkligen vilja få upp lite modern stark och kaxig konst. Gärna street art-influerat. I korridoren mellan rummen planerar jag att hänga mestadels egna fotografier och teckningar men i övriga rum vill jag ha en modern känsla med attityd. På senare tid har jag upptäckt Thomas Lacke som jag kanske mest fastnat för eftersom han verkr ha tydlig inspiration av bland annat min stora idol Max Book men kostnaden för bra konst är hög och jag har annat att prioritera i första hand. Jag får väl försöka skapa något på egen hand även om jag inte skulle kunna skapa något lika effektfullt som Marco Battaglini och Wolfgang Krell som ligger bakom de konstverk som fått illustrera det här blogginlägget.

Det finns fler artister som väcker mitt intresse och jag vill hitta möbler som matchar de handgjorda möbler som redan nu finns på plats i lägenheten men det får ta den tid det tar, step by step och med tålamod. Det skall helt enkelt bli den hetaste lägenheten i hela Kisumu, det är mitt mål.
Vi jobbar mot en Euro/Afro-stil med interiör och utsmyckning. Med lokalt byggda möbler och sydda gardiner et cetera så finns det definitivt utrymme för att låta konst och fotografier spegla västerlänsk kultur. Hur som helst så känns det spännande att verkligen börja med ett blankt ark och äntligen få en chans att gå efter egen vilja och smak.

Wolfgang Krell - Befreier (2015)

Bajen borta

Mads Fenger Nielsen #13Det blev fem bortamatcher för mig i årets Allsvenska. Djurgårdens IF, AIK, IFK Norrköping, IK Sirius och nu i söndags IF Brommapojkarna på Grimsta IP. Det är rekord i antalet bortamatcher för mig och det känns bra att ha sett så många matcher borta nu när jag missar den sista hemmamatchen för säsongen. Mads Fengers frisparksmål i söndags mot Brommapojkarna är ju klart det snyggaste bortamålet jag fick avnjuta för säsongen. Nu hoppas jag bara att jag hinner se hemmamatchen mot Kalmar innan jag åker iväg på lite semester igen och att jag kommer hem till ett säsongsavslut för en andraplats minst. Den största charmen med bortamatcherna är ju att få sjunga ”Europa League mé Kennedy!” även om vi vet att det inte blir så nu när skorna åker på hyllan för den störste hammarbyaren genom tiderna. Kommer att sakna den ramsan.