One Moment In Time – IX

Det är 1988 och jag och Mange är på Tingsrätten och väntar på att komma över ett exemplar av domen i den så kallade Styckmordsrättegången. Den parodi som fortfarande inte har fått en värdig avslutning efter drygt trettio år efter att man hittade kvarlevorna av Catrine da Costa.

Jag är ganska säker på att man skulle ha kunnat löst fallet redan från början men åtminstone när man tog ett omtag på fallet efter Per Lindebergs utmärkta bok ”Döden är en man” som synade det här rättshaveriet. En av Sveriges största och sämsta utredningar i en tid då polisen hade kommit ohjälpligt efter sin samtid vilket speglades i dels detta fall och dels i mordet på Olof Plame 1986.
Nu finns det människor, frivilliga intresserade, som har gjort den kartläggning man skulle ha gjort polisiärt från början, men nu kan det nog vara för sent. Dessutom klarar inte svenskt rättsväsende upprättelser. Inga klåpare får avslöjas och kläs av. Se bara på Thomas Quick-fallet där åklagare, utredare och en förvirrad Domare slåss med näbbar och klor för att slippa ta det ansvar som borde utkrävas av dem.

1988 i Tingsrätten

One Moment In Time – VIII

Blackie LawlessJag minns det fortfarande tydligt. När jag satt hemma på Hundhamravägen 33 i Norsborg och bläddrade i det senaste numret av Kerrang!. Bilden på baksidan av en svettig, blodig Blackie Lawless med bultar och sågklinor och den där inte helt subtila texten ”Death From Above” på basen. Attributen och attityden, jag visste redan när jag såg bilden att jag skulle älska W.A.S.P.
När jag hade lyckats få reda på vilket datum deras debutsingel ”Animal (Fuck Like A Beast)” skulle släppas i Sverige så fanns det ingen tvekan. Jag åkte in till Stockholm och målsättningen var stenklar. Jag skulle komma hem med ett exemplar av plattan. Väl inne i stan blev jag aningens förvirrad av att det inte var en lång kö till butiken, borde inte alla hårdrockare vara ute efter den här 45-varvaren?

Titta på mikrofonstativet. Kätting!
Det var så bra med alla genomtänkta detaljer.
Plattan då? Den var så mycket bättre än jag hade kunnat anat. Ljudet var tungt och otämjt utan att bli för slamrigt. B-sidan ”Show No Mercy” håller jag fortfarande för en av deras bästa tidiga låtar. I dag är W.A.S.P. bättre än någonsin men den där första singeln och det följande debutalbumet var fantastiskt bra. Hur affärsmässigt genomtänkt titeln ”Animal (Fuck Like A Beast)” än var så var W.A.S.P. resultatet av Blackies experimenteranden med band som Sister och Circus Circus, vilka i sin tur var den självklara förlägningen av samarbetet med Arthur Kane i ”Killer Kane Band” efter att de spelat ihop i New York Dolls. W.A.S.P. var egentligen bara det självklara hårdrocksbarnet till New York Dolls. Det visste jag inte då men jag hade det ju redan i mina musikgener.

Classic Riley Elf

Classic Motor Förra årets långfärd med Mini genom Baltikum till IMM 2015 genomförde jag i Jannes Riley Elf. En mycket läcker liten Mini, med extra flärd som man uttryckte det i Classic Motor nummer 3/2016. Det är kul att se bilen man varit chaufför till dyker upp som omslags-pin-upa i motorpressen. Jannes Moke som var den bil som Janne transporterade sig till IMM 2015 i var ju med redan i Classic Motor nummer 2/2015 och hade vi inte kraschat Jannes skåp på väg hem från IMM i Mugello så hade antagligen den också hunnit varit med i Classic Motor vid det här laget.

Jag undrar om det kommer att bli några fler IMM tillsammans för vår del. Man hoppas ju det i alla fall.

Lördag…

Vaknar av larmet på mobiltelefonen klockan 06:00 på morgnen, i det närmaste lättad att få lämna luftmadrassen jag ligger på. Madrassen har tappat mycket luft under natten och jag är tacksam för den lilla mängd luft som fortfarande finns kvar i madrassen, skillnaden mellan att få sova eller inte. När jag börjar röra mig runt i rummet och plocka fram kläder så vaknar Karin upp och klättrar nyvaket ned från sin våningssäng där hon och katten har sovit som i symbios hela natten. Jag lämnar Karin lekandes och sätter mig i bilen och beger mig trött och fortfarande lite febrig norrut mot Norrtälje. I hopp om att få någonting i magen innan jag skriver högskoleprovet men OKQ8 är fortfarande stängt.

Eter tre skrivna prov av fem på Rodengymnasiet kommer en ung tjej fram och frågar varör jag skriver högskoleprovet. När jag svarar att jag inte riktigt bestämt mig för det ännu så ser hon närmast provocerad ut Jag förklarar att jag kan tänka mig en rad möjligheter att använda högskoleprovet på olika sätt och att det kanske inte nödvändigtvis måste vara en yrkesbana som söks, att jag gjorde provet hemma på kammaren för 22 år sedan och att det kanske var dags att göra det på riktigt nu.
Hon såg chockad ut och fick ur sig:
-Tjugotvå år??? Jag är typ tjugotvå år!
Hon såg inte riktigt ut att tro på att det fanns tideräkning innan henne.
Hon kom fram till att jag nog var för gammal för att plugga innan jag lämnade henne för att gå in och förnedra mitt gamla jag med det fjärde och näst sista provet.

De fem delproven var avklarade och jag satte mig i bilen och styrde kosan söderut mot Bromma genom roslagsskogarna. Jag och barnen åt stekta nudlar med spenat och chili innan jag sliten av feber och dagens ansträgning slocknade framför TV’n. Jag blåste upp luftmadrassen igen. En natt till på luft.

Hon blir han

På plats på Komministervägen hos mina avkommor, mina fantastiska barn. Efter att ha hämtat upp den lilla bestämda Karin så möttes jag av Sofia och hennes kompis Olivia med skägg och grova ögonbryn. Det är temakväll på discot, Han blir hon, hon blir han och tjejerna är redo. Det är så himla härligt att de verkligen lägger ner sin energi och glädje på att göra det bra. När jag själv var i samma ålder så handlade det enormt mycket om att inte göra någonting alls så man inte kunde anklagas för att vara töntig. Istället var man feg och töntig. De här tjejerna behöver inte klamra sig fast i sargkanten. Full fart!

Han blir hon & hon blir han